Hur mycket stimulans och aktiviteter?

[LenaW-B]

Min dotter och jag tar långa promenader varje dag, upptäcker saker, leker m.m
Jag går till öppna förskolan med henne för att hon ska få träffa barn och jag får dåligt samvete om vi någon dag inte hinner dit eller inte kan stanna så länge där.
Jag känner ofta att det vi gör tillsammans kanske inte är tillräckligt.
Hon är alltid tillsammans med mig och deltar i vårt gemensamma liv med allt vad det innebär av matlagning, städning och kontakter med vuxna människor, men det kanske är för mycket av min "vuxenvärld" och för lite av saker som är för henne
Vi läser, sjunger, dansar och har roligt (tror jag) men hon kanske bara visar sig glad för att hon inte har något val

Så jag undrar, Hur mycket stimulans och aktiviteter behöver ett barn som är 16 månader?
Jag gör allt för mitt barn men hon kanske behöver något helt annat än det jag ger
Ett barn som är 1,5 kanske har mer behov av många kontakter med barn varje dag och inte bara två gånger i veckan. De kanske behöver längre utflykter, mer spänning och en roligare tillvaro än det vardagsliv vi lever i?

Tacksam för synpunkter och råd.

[anna]

Hej!

Jag vet ju inte om du läst Barnaboken?
Om du gjort det, så ser du i den att ditt barn behöver just ingenting i livet i den åldern mer än DIG!

Hon behöver inga andra barn.
Hon tycker säkert det är roligt, men hon BEHÖVER det inte!

Det viktigaste i denna ålder är just tillhörigheten med flocken = familjen.
Att ha sin fasta bas, och att få känna sig behövd.
Och du låter ju henne hjälpa dig i din vardag, det är ju suveränt!
Det mår hon bra av, allt hon kan göra bör hon få göra! Hon växer!

Hon skrattar och är glad - det är väl tecken nog!
Hindra henne inte i vad hon gör, om det inte är livsfarligt. Hindras ska hon inte behöva göras innan trotsåldern, läs barnaboken

I den åldern är vardagslivet spännande!
Faktiskt behöver du inte tänka på att hon "behöver" träffa andra barn innan hon är 3-4 år.
Så gör som du gjort hittills. Gå till Öppna förskolan någon gång, det tycker hon säkert är roligt, men du behöver inte känna att hon MÅSTE dit. Ha heller inget dåligt samvete om du INTE kan gå.

Spänningen är livet med dig! Härligt vá?

kram anna

[mammamy]

Hej Lena.
Jag tror inte din dotter behöver mer stimulans, hon mår nog bra i er lilla värld i många är framåt ännu. Jag tror att vi vuxna lätt stressar våra små med alla intryck. Bara för att vi själva överöses med information och bilder och andra intryck hela tiden, är det inte sagt att det är det bästa. Tänk hur människan haft det i alla tider, frånsett de senaste 100 åren. Man har bott i hus utan ström, utan trafikbrus, inget brummande kylskåp, ingen tvättmaskin, ingen radio som skvalar och ingen TV som sänder omväxlande bilder hela tiden. Man har gått upp och till sängs med solen eftersom mörkret gjort att man inte kan arbeta andra tider. Man har träffat ett MYCKET begränsat antal människor eftersom man inte nådde fler än de som bodde inom säg max en mils avstånd, att resa längre tog för lång tid. (Man hade ju i princip bara apostlahästarna att ta till.) Jag bor sen några år tillbaka i ett timmerhus på landet, med ström förståss, men det mest framträdande med vår bostad är att här är så TYST! Jag tror att det är välgörande för oss moderna människor att erbjudas miljöer som inte stimulerar hela tiden.
Tänk också på att för ett barn är ALLT i världen nytt! En snigel kan vara en sensation, fläta fransarna på mattkanten jättespännande, att städa städskåpet ett livsviktigt arbete och superkul. Men barnet upptäcker inte detta om vi ständigt överöser det med allt större och allt starkare sensationer.
Du begränsar inte din flickas värld genom att hålla den liten, du låter henne utforska den i sin takt och behärska den, vilket ger trygghet.
Det tror jag iallafall, så jag skulle råda dig att sluta ha dåligt samvete. Öppna förskolan två dagar per vecka är väl jätteroligt och spännande så fortsätt med det också! Visa lilljänta att LIVET är härligt och det pågår runt omkring oss hela tiden.
(Ser just att inlägget mest liknar historieromantiskt mumbojumbo, men min poäng är att vi idag lever långt ifrån det sätt på vilket människan har levt i långeliga tider.)

[LenaW-B]

Tack snälla för era svar som känns som balsam
Jag har samma inställning som ni men jag hör hela tiden människor som säger att barn behöver stimulans och att de måste "härdas" och förberedas för dagis och det stressiga livet genom att träffa många barn redan nu osv.
Jag började känna mig som en stenåldersmamma
Tack för era svar

[Gäst]

Från en Mammut till en Stenåldersmamma !

Jag har fått höra att jag är "så gammelmodig i mitt sätt att se på livet med barn att jag är att betrakta som ett fynd av en Mammut"! Jag tog det som en oerhörd komplimang 8) ! Du är det bästa för ditt barn och du är ALLT ditt barn behöver! NJUT av er samvaro - den gör underverk!

[LenaW-B]

Härlig berättelse Mammut!

Glömde skriva i mitt förra inlägg att jag läser Barnaboken och har fått ovärderliga råd. Jag insåg hur mycket jag förut hindrade min lilla flicka genom min egen rädsla. När jag släppte rädslan och följde råden i boken så var det som att se en liten blomma slå ut i mitt barn
Många har sagt att jag är för snäll och att jag kommer att få problem senare när barnet tar över allt så jag lydde råden och försökte så smått sätta gränser. T ex sa jag ajaj när jag försökte avleda mitt barn från "farliga" saker.
Effekten blev bara att jag kuvade hennes utveckling och hon blev arg och säkert ledsen. Tack och lov hade jag just börjat med detta när jag skrev ett inlägg här och fick bra råd. Jag slutade omedelbart med mina fasoner och jag hoppas att det inte gav lillan några djupgående men för livet
Köpte Barnaboken men har inte hunnit läsa så mycket...men på varje sida finns så många gulkorn att plocka

Vår flock är bara jag och min flicka (samt förstås mormor, morfar, syskon, syskonbarn mfl) så jag tänkte att ett ensamt barn kanske behöver träffa fler barn och behöver mer stimulans än jag kan erbjuda henne.

[Gäst]

Var sak har sin tid! I 3-årsåldern börjar hon söka sig mer utåt och då hänger man med på det också! Du kommer att "känna" när det är dags!

Jag har också hört att jag "är för snäll" och det sättet jag använder INTE fungerarar "på deras envisa ungar" . Jag har ju haft "så´n tur" som har så snälla barn.... Då brukar jag - numera - säga "det ligger både tanke och skicklighet bakom"! HA!

[annawahlgren]

Tack, alla Bomull kring mitt hjärta

Och tack, Lena W-B. Säger jag å lilla barnets vägnar

Minns att det inte bara är du och din säkert underbara person som ska stå för hela stimulansen "Flocken" består av människorna OCH boet, och "flocken" är en komplett ny värld - som ett beduinläger vore för oss (se "Det psykiska välbefinnandet"). Den världen, i förening med barnets växande förmåga att ta sig fram i den, är sannerligen stimulans nog Barnet kommer självmant, i takt med stigande mognad, att söka sig allt vidare cirklar och utforska en allt större värld - se centrumteorin - dvs röra sig allt längre bort från det centrum som är du och "flocken". Detta varken behöver eller ska forceras utan ske med respekt för barnets egen takt, dikterad av utvecklingens lika lugna som ofrånkomliga imperativ.

Och när folk tjatar på dig, le vackert och säg: "Jag träffar en hund. Jag klappar en hund. Jag gillar hundar. Det betyder inte att jag vill framleva mina dagar i en hundgård."

Jag är stolt över dig och tacksam för lilla barnets ro

[LenaW-B]

Tack Anna och ni andra kloka mammor för värmande och uppmuntrande ord
Nu ska jag läsa vidare i boken och lära mig mer så att jag inte gör fler dumma misstag.