Jag födde vår lilla dagen innan BF. Jag fattade inte alls att det var värkar! Jag hade ont i svankryggen från och till hela dagen innan. Hela tden tänkte jag "gud vad ont i ryggen jag har, konstigt" och efter en stund: "Åh, nu släppte det visst" Jag förstod inte alls vad det handlade om. Inte tänkte jag att "nämen det här är ju ganska regelbundet, jag kanske är på G." Inte förrän det var fem minuter mellan värkarna fattade jag att det
kanske var nåt som höll på att hända.
Fast jag hade ju förberett mig på att gå över, för det gör ju "alla" förstföderskor. Så vi hade inte ens inhandlat sportdrycken som jag bestämt mig för att ha med
Jag minns att jag ringde till mamma och frågade om det kunde vara värkar "för det gjorde ju inte så ont"
. Jag hade inte fattat att det var en nivåskillnad och att det skulle komma att stegra sig
Sedan ringde jag till förlossningen och fick prata med en manlig barnmorska, och frågde om det verkligen kunde vara värka efter som det inte gjorde så ont... (Man måste nog känna mig för att fatta vad "inte så ont" betyder för mig
) Han malde och malde och malde om att det kunde vara förvärkar. Han beskrev i detalj varför och hur det gick till med förvärkar. Jag minns att jag inte kunde höra vad han sa när jag fick en värk. Det var fysiskt omöjligt för mig att koncentrera mig på vad han sa.
Till slut åkte vi in i alla fall, efter att ha släppt av huden hos mina svärisar ( de berättade senare att han hade ylat hela natten)
När vi kom in så var det undersökningar (säg till att de låter dig slappna av ordentligt först, för de gör ondare än värkarna) och lavemang som de övertalade mig till att ta. Det ångrar jag. Det gjorde för det första ont, sedan så fick jag inte ut allt i alla fall, så hela natten kändes det som det sipprade ut något. Det störde mig inte nämvärt, dock. Jag hade annat att tänka på. Det enda positiva var väl att det var lite kvar till efter förlossningen, så jag hade inga problem med ont i rumpan som många har när de ska bajsa efteråt. (För mycket info?
)
Det var fortfarande den där babblande karlen om tog hand om mig. Han kände visst min man och hans familj också
Det som var jobbigt med att han pratade så dant, var att jag ville ju höra vad han sa (obotligt nyfiken), och det kunde jag ju inte när jag hade ont. Tll slut sa jag åt honom att vara tyst! Det verkade han knappt reagera på, han pratade med min man istället
Jag fick epidural och dropp och de fick ta hål på hinnorna. Tjejen som satte epidural på mig bröt på något språk. Det brukar inte vara några problem för mig, men nu hörde jag inte ett ord
Jag sa VA! så många gånger att hon till slut blev su, tror jag.
Epiduralen gav inte någon jätteverkan, vad jag kommer ihåg, men jag fick väl ett par timmars "respit" då udden på värkarna avtog något.
Minns hur själva krystvärkarna kändes. Det var som när man går på toa och är hård i magen. Just nä man sitter och klämmer, och det där alldeles sista som gör att man får en ful min och kroppen tar över själv, liksom
det är DET som gör verkan, sa min barnmorska (den andra som kom vid kiftavlösningen). Alltså bara de sista sekundrarna av värken. Dessutom talade hon om för mig att man måste hålla andan
. Det visste verkligen inte jag! Jag hade bara hört om det där "andas genom värken". Hur okunnig kan man vara? Men det är klart, om man tänker efter så håller man väl oftast andan när man bajsar också
Tillslut så fick de ta fram sugklockan och saxen och hela fadderuttan, men det är ju en annan historia som man inte behöver berätta för nån som är gravid
(nä, då det var inte så farligt
)
Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.
)
), är det något att fästa uppmärksamhet på..? Brukar inte ha sådant... 
). På hans order måste jag börja krysta. Det höll jag på med i 50 min. Jag minns än hur jag försvann. Jag vet inte om det var en smärtchock, om jag svimmade av utmattning eller vad det var. När jag slog upp ögonen igen tänkte jag: "en sista gång - sen är det slut med mig", och så tog jag i. DÅ kom hon, efter 17 timmars arbete. Och sugklocka förstås.
Hur fort? Jag vill natruligtvis ha en timme-för-timme-beskrivning, begriper du väl... 