Nu har vi en liten fnurra på vår underbara nattsömn. Wilma har sovit jättegott den sista tiden och vi har väckt varje morgon kl 7 förutom då vi har tagit lite sovmorgon och VÄCKT henne 8
. En riktig sömntuta alltså. För 3 veckor sen började hon gå och började också i samband med detta sova oroligare. Hon skriker högt i sömnen i någon minut men somnar sedan om utan ingripan från oss. Det är inget problem med det, jag förstår att det händer mycket i den lilla kroppen just nu.
Fnurran sitter vid morgonkvisten. I en veckas tid har hon vaknat vid 6 tiden och skrikit skräckslaget
. Jag har gett en pangramsa direkt och avvaktat men hon skriker verkligen upp sig. Vi är så ovana vid detta så första gången det hände gick jag in för att se om det hänt nåt men mornarna efter det har vi avvaktat. Hon har inte somnat om någon morgon utan ligger och är ledsen, arg och hojtar på mamma om vartannat tills vi hämtar henne med glad morgon. Det har blivit kvart i 7 nu eftersom det känns så hemskt i hjärtat. Hur hanterar vi detta? Jag vet att det krävs ett omsomnande men herregud vad hon skriker och vad ont det gör i mitt hjärta.
Jag funderar också på att övergå till en lur då jag tänker att hon kanske sover för mycket på dagen men vet inte riktigt om hon är redo. Nu när hon har vaknat redan kl 6 är hon stuptrött vid förmiddagsluren.
Tacksam för råd!
Kram Åsa
Mitt tips är att istället lägga in en 5-minutare på fm fram tills dess att nya schemat sitter 