Nu till "problemet".
Vår andra lilla dotter har nu hunnit bliva 6 månader och äter som en häst! Hon började få smakportioner redan vi 4 1/2 mån. för att hon visade sånt intresse redan då. Sen dess har vi i lugn takt ökat och nu äter hon 5-6 matskedar ungefär + efterrätt!! Efter det är hon inte proppmätt men mätt. Hon kräks aldrig och är alltid hungrig ca 1-1/2h innan hon skall ha mat (räknat efter dom obl. 3h emellan) Vad göra??
Jag vet eller jag antar att detta är ett lyxproblem efter att ha läst om alla dom som får truga och kämpa med ens en liten tesked, men detta är ett eller iallafall känns som ett litet problem.
Vi försöker styra upp henne nu med tider, (vi håller just nu på med avvänjning nattetid och denna natt, natt 3, vaknade hon faktiskt bara 2ggr !! Se, Tack igen för metoder som Faktiskt funkar) Iallfall, vi försöker styra upp så att hon äter samtidigt som hennes storebror...ungefär. Dvs;
Kl: 8 (detta blir nästan alltid 7) frukost -bröstmjölk
Kl: 11 (får alltid kämpa och försöka hålla henne till dess men får mer än oftast slänga in ett litet extra mål vi 9-9.30) -ordentlig lunchpuré med efterrätt.
Kl: 14.00 (igen, får kämpa till dess, hon är nästan alltid hungrig en timme innan) -bröstmjölk + nästan ett helt grötmål
Kl: 17.00 Kvällsmål -bröstmjölk (brukar faktiskt kunna med inte så mycket skrik att hålla henne till kvart i iallafall.)
Kl: 19-19.30 Nattmål -en hel flaska välling (Skrik efter mat redan från Kl: 19.00 och det spelar ingen roll hur sent kanske kvällsmålet blev...)
Redan när jag ser detta så förstår jag ju också att hon behöver mer mat, att hon inte blir nöjd. Men alla rön säger ju nu att helst helst helamma tills 8 mån, och iallafall inte att byta ut två mål förrens 8 mån. Alla jag läser iallfall. Nu slutar det ju med att jag får slänga in ett extra t.ex. på förmiddagen och det är ju inte heller bra för hennes blivande tänder har jag läst. (bara 5 mål om dagen).
AAAaaa man blir knäpp.
Jag vill inte läsa förmycket i barnaböcker etc. för då känner jag bara att jag gör så mycket fel, men jag vill inte heller bara göra som det blir för då blir det ingen struktur eller rutin eller nånting.
Lite av allt skulle ju vara den bästa vägen, men oo vilken balansgång.
Det är inte lätt men det är värt allt allt allt. Det är bara väldigt väldigt svårt tycker jag.
Alla säger att man bara skall lyssna på ens barn och hon/han berättar på sitt sätt vad det vill, bara lyssna...hon/han säger till om nåt är fel. MMmmmhm jag skall bara säga att vår lilla tjej här hade både ögon och öroninflammation utan att "säga till" den enda orsken till att jag åkte till doktorn var pga. "gukket" i ögat och att febern inte ville ge sig, hon åt fortfarande som en häst och var glad och sig själv som vanligt....
Så...jag vet inte vad man skall "lyssna" till.
Tack till alla som skriver och råder och läser och allt ni gör. Det är till stor hjälp och lugn. Tack
Skorpan