8 månaders ångest?

Linalus · Inlägg av **Linalus** » fre 10 nov 2006, 10:34

Hej,

Min son är just fyllda 8 månader och har varit en riktig mass-ätande solstråle fram tills nu. Under en vecka nu har något förändrats. Jag har läst barnaboken och inser att det kan vara just "åttamånaderskris". Men jag kan ändå inte riktigt helt lugna mig...

Sen en vecka tillbaka har min piggis (som sover 12 timmars nätter och 3x45 på dagen) varit otroligt trött och grinig. Han har efter endast en timmas vaken tid varit utmattad, jag har utnyttjat kvartarna och de har han sovit med lättnad... Han som förut åt ALLT och MASSOR äter nu endast hälften och inte alls med någon glädje. I övrigt är han någotsånär glad och lugn med alla utan mig, så fort jag är i rummet är det storgråt och komma upp i famnen, men inte heller där är han nöjd. Jag tycker att han trots allt fortfarande är "aktiv". Han ålar sig runt (mest efter mig när jag går...) och håller på som förut. Men man är ju ändå lite orolig... Speciellt för detta med maten...

Bör jag vara det? Eller ska jag "chilla!"
Tack

Inlägg av **annawahlgren** » lör 11 nov 2006, 05:44

Nej, du ska inte vara orolig. Din oro är det sista han behöver ovanpå sin egen.

Det låter lite möjligt att han är på väg att bli sjuk. I alla händelser behöver han sova. Lägg honom en halvtimme tidigare på kvällen, det märker han inte.

Ge honom att äta sådant han gillar. Låt honom peta själv, medan du matar. Kan han sitta som folk? Annars pallar du upp honom. Ge mat i prydliga plockvänliga högar. Servera gärna äkta havregrynsgröt också, med lite fruktpuré eller banan. Kör samma stuk varje dag. Kladdiga smörgåsbitar med fast pålägg, typ leverpastej och messmör, brukar vara intressant.

Bär inte. Om du bär, gör det bara i transportsyfte, med honom vänd utåt.

När han bryter samman och tror att din famn är en returbiljett till livmodern och enheten med dig (se kapitlet om åttamånadersångesten i Barnaboken - igen

), sätt dig då ner på golvet till hans disposition. Du kan hålla om honom, men tyck inte synd om honom. Han går igenom en jobbig pärs där hela lilla livsperspektivet förändras. Vem är han i allt detta nya? Vad händer?

Förmedla att du fattar att allting inte är så vansinnigt skojsigt just nu - men det betyder inte att något är FARLIGT eller FEL. För det är ju vad han tror. Ta ur honom det

Sitt där i de hundra år det tar tills han börjar röra sig bort från dig, självmant. Då går du glatt till ditt. Och upprepar, evinnerligen, vid behov. Men fall inte ner i tröstträsket

mrs tall · Inlägg av **mrs tall** » sön 12 nov 2006, 00:11

Precis sådär krisade vår Skruttis i ca 1,5 mån runt 9 månader! Och det går förbi. I synnerhet mattrasslet var jag helt oförberedd på, han hade ju alltid ätit som en häst! Men han överlevde

...

Nu är han runt året och hans aptit blev aldrig som den var innan, men runt året händer det visst en förändring gällande mängden mat dom stoppar i sig. Annors skulle de väl vara bjässar redan vid 3 års ålder!

Puffis · Inlägg av **Puffis** » sön 12 nov 2006, 00:18

AHA!

" a lightbolb moment"

Linalus · Inlägg av **Linalus** » mån 13 nov 2006, 10:06

Åhh, tack!

Jag drar en lättnadens suck, och känner nu att jag ska jobba på attityden gentemot honom. Ibland förvirrar man bort sig i oron...

Han sitter själv så det går bra. Har sen jag började ge honom fast föda har jag alltid gett honom egen sked och maten framför näsan. Han har aldrig lyckats med skeden och senaste tiden har han mest slagit i skålen och kastat mat och sked... Man blir ju smått galen men försöker hela tiden säga till sig själv att det är utvecklande. Men han är en hejjare på att äta med händerna.

Men hur är det egentligen med mat nu? Kan man ge sin egen mat nu (utan salt såklart) ?

Tack igen för tipsen.

mrs tall · Inlägg av **mrs tall** » mån 13 nov 2006, 18:39

Det kan du gott göra, bara du mosar till den innan. Jag började så smått vid 9 månaders ålder och nu när Skruttis är dryga året får han i princip bara "vanlig" mat.

Kämpa på!

Fjällfolket · Inlägg av **Fjällfolket** » mån 13 nov 2006, 20:42

Hej!

Du finner en hel del mattips för åldern i denna tråden

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=6677

Jag lovar att matglädjen snart är åter!

/Fjällmor

Linalus · Inlägg av **Linalus** » ons 15 nov 2006, 17:15

Tack igen... Det börjar så smått ta sig igen! Tack också för härliga mattips, nu ska här lagas.

En fråga till, låter ni barnen kladda i maten? När kan man se antydan till resultat av detta kletande?

Kram

Inlägg av **annawahlgren** » tor 16 nov 2006, 13:13

Klet och kladd är upptäckarlusta. Ungefär som om du skulle ta ett lerbad. Om du förstår

Läs gärna "Bekymmer? Mat" i femte och sista delen av Barnaboken. Det stundar andra tider, men det är inte ett resultat av er "uppfostran" i så fall utan av lilla älsklingens mognad. Den mognaden kommer av sig själv. I Simons tid (barnbarnsuttryck), om ni bara låter honom glädjas och vara i fred

När han blir fem år får ni en liten Vän av Ordning som anmärker på ERT sätt att äta

Hur känns den tanken

Fjällfolket · Inlägg av **Fjällfolket** » tor 16 nov 2006, 15:52

Härligt!

Jag håller med Anna, kladdet går förbi...

Hojta i recepttråden om du behöver, jag har koll på den 8)

/Fjällmor