"Titta inte mig! Ta inte mig!" Hur skall man reage

[HannaManna]

Jag har två barn, en flicka som är 2 år och 3 mån och en pojke 9 månader. Det har hittils fungerat bra mellan syskonen, och vi har annars också haft det ganska bekymmerfritt länge. Nu har det börjat dyka upp lite mera utmaningar, mest från 2-åringens sida, och till många av frågorna jag hade har jag redan hittat svar på från tidigare inlägg (tack för dem!! ).

En sak som jag ännu undrar är hur man ska reagera när barnet börjar säga saker som att man inte får titta på henne, inte får ta i henne, inte får tala till henne osv. Vad är rätt svar/reaktion på sånt? Vad skall jag säga/göra när min flicka utbrister i "Titt int mig!", "Mamma, fråga int mig!" eller "mamma, ja blir ledsen om du kommer hit!" Det kan också vara lillebror som inte får titta eller komma in i ett rum el motsvarande.

Till exempel vid matbordet kan Alexandra ofta börja säga väldigt argt att man inte får titta på henne. Vad ska jag säga då? Jag, lillebror eller pappa kan ju inte låta bli att se åt hennes håll... Ibland blir jag väldigt irriterad på det här, men har försökt hålla mig till "Jahaa..", istället för de långa utläggningar om hur man inte kan bestämma vart andra tittar som egentligen är på väg att hoppa ut ur munnen på mig


Hur är det bäst att reagera i den här situationen? Jag vill ju inte göra någon sak av vad hon säger, men inte heller låta henne förstå att man kan bestämma vart andra får titta tex. Jag kan inte riktigt komma fram till något klokt själv, har ni några råd eller synpunkter?

[annawahlgren]

Strongt att du lyckas tygla Vän av Ordning

Små barn frågar i påståendets form. De "deklarerar" saker i stor stil men vill inte alls ha några utläggningar utan synnerligen enkla svar.

Så oavsett trista, arga, envisa, sura etc etc tonfall, se oförtrutet glad ut och svara, som om du sjöng en trevlig liten trudelutt: "JAG får titta vart jag vill och DU får titta vart du vill! Bra, va?" och så tittar du någon annanstans, och pratar om något annat, och det där lilla "Bra, va?" var högst retoriskt och sååå trevligt och praktiskt och just bra. Drar hon sitt tjat några varv till, "hör" du inte. Ta det en gång för alla i början av varje omgång. Får hon inte svar/reaktion på de följande omgångarna tröttnar hon snart, eftersom ingen bryr sig. (Och hittar förmodligen på något annat att "fråga", men det är en annan historia )

"Jag blir ledsen när du kommer mamma!" - "Och jag blir glad när DU kommer, älskling!" Sedan kan man raskt prata på för sig själv: "Hm, vad var det nu jag skulle hämta... Den HÄR var det ja, bra bra!" och så gå. Till egen lärdom att här gäller det att inte bli sårad det minsta, och till hennes lärdom att världen inte förändrades ett dugg; mamma älskar och "förstår", dvs mamma vet att man kan vräka ur sig allt möjligt, bara för att man undrar vad som händer då, och så får man veta det. Tack

Så behåll lugnet, spä på med glädje, tänk "Oj då" i stället för JAHAA i de här lägena, och svara enligt ovan. Be pappa köra likadant.

Lillebror kan ta längre tid att lära upp p g a späd ålder

[HannaManna]

Oj vad bra, tack för ditt snabba svar Anna! Hoppas det är ok med en lite följdfråga!

Det var nog ungefär det jag kände på mig, men inte kunde formulera i min egen hjärna... Underbart med vägledning alltså. Och vän av ordning... hon är nog inte alls så lätt att tygla, men jag ska kämpa på...

Nu började morgonen igen genast med "nej, hanna, sjung int!" när jag gnolade något, "gå int ditåt martin!" när lillebror kröp runt på köksgolvet, och "pappa du får int ta den!" till något min man sysslade med. Det här och mycket annat i liknande tonfall hör jag nu när jag sitter här vid datorn och lyssnar . Väldigt mycket negativt gnäll... Gäller samma respons i de här andra fallen också?

Nu ska jag gå ner och äta gröt, och bemöta alla titt int mig med nya krafter.

[annawahlgren]

Allt behöver du ju inte "höra". Det som händer när det gnällts länge nog i den här stilen är 1. hon blir verkligen påstridig, för hon VILL ha svar - besked om vad som gäller (en liten unge som undrar vad som händer om man kastar smörgåsen på golvet, frågar inte vackert: "Vad händer om jag kastar smörgåsen i golvet?" Den ungen kastar smörgåsen i golvet. Det är en fråga i påståendets / handlingens form, om man säger), 2. du förlorar tålamodet. Och dessa fenomen inträffar förmodligen ungefär samtidigt.

Det är DÅ du kopplar på den lätt hurtiga, oberört glada, lugna icke-vännen av ordning och ger svar med samma ord fast positivt:

"JAG får sjunga hur mycket jag vill och DU får sjunga hur mycket du vill! Bra va?" (och GÅ, utan att ge plats för invändningar).

För lille Martin får du/ni ju tala: "Jo, MARTIN får gå vart han vill och DU får..." osv; "Jo, PAPPA får ta vad han vill och DU..." (möjligen med tillägget "nästan)...)