Inatt kom ett baksteg, och det var väl inte hela världen. Vid 2-snåret vaknade lilleman och trodde han var hungrig. Några buffar i rumpan kunde inte övertyga unge herrn om att så inte var fallet, så det blev att lägga honom i vagnen och vagna. Och då kommer vargen, i egen hög person i form av barnets pappa
*surt* : "ÖH

Ta upp honom, han skrivker ju!!"
Mamman: "Aldrig i livet!!"
Pappan/vargen *morrar*: "Det där funkar ju inte, ta UPP honom!" (efter ca 5 min med vagnande och avvaktande)
Varpå mamman (arg och ledsen) börjar vagna för PAPPAS/vargens skull och inte som svar på barnet. *GAH*
Men som tur är tar pappan sitt pick och pack och flyttar till ett annat rum, smäller i dörren på vägen ut (bussigt

) och faktiskt, vargen tassar ut efter pappan, men inte riktigt på en gång, och friden sänker sig och allt blir tyst och lungt (efter max 30 min och de sista 10 minuterna utan mammans inblandning på diverse knorrande och hojtande).
Alltså kan barn KÄNNA genom barnvagnshandtaget att vargen är och svansar runt benen på mamman
Mamman hade god lust att ge pappa en pangramsa, men den hade nog låtit lite annorlunda än en vanlig gonattramsa...
Nya tag och ett snack med pappa (som är med på noterna så länge han slipper nattvaka...

) på dagtid

Mamma till Hjalmar -04 (kurad vid 5,5 mån) och Oskar född sept -06 (säker sovare med hjälp av verktgen!)