Agneta 41 skrev:
Jag förstår iallafall att det är en reaktion han vill åt och jag undrar nu om det vore bättre att låta honom sitta kvar på bordet

tills han tröttnar istället för att lyfta ned honom tills jag tröttnar själv!

Några goda råd eller tips kunde komma väl till pass!
Hej Agneta41!
Vad roligt att den funkar bättre med morgnarna nu! Jag kommer ihåg dig från "häromsistens".
Jag tänker på ett par saker när jag läser din beskrivning. Först av allt, vad härligt att han får utforska världen

. Han är försigkommen, och såna människor brukar ju gå långt här i världen.
Dock tror jag inte att "han vill åt en reaktion". En 16-månaders (eller barn över huvudtaget) är inte kalkylerande eller beräknande, utan svarar på det vi vuxna gör eller kanske inte gör. Situationen med bordet tex, tror jag löses enklast med avledning från din sida. Vill han inte gå ner, babbla med hög röst om nåt viktigt/kul ni måste göra och ta honom med på det äventyret! Tänk leda, visa, hjälpa!
Hur mycket sover han på dagen? 11 timmar på natten

, men det som du uppfattar som överaktivitet KAN vara trötthet.
Annars tror jag på mer social delaktighet. På mig låter det som om han skriker efter att bli tagen i arbete, i bruk!! Rikta energin mot produktiva sysslor. Lägg in ett par rejäla delaktighetspass varje dag, när ni lagar mat, tvättar osv. Jag tror han kommer bli lättad när han upptäcker att han kan göra "nytta", kanske räcka dig bestick från diskmaskinen eller nåt annat som du verkligen tackar så hemskt mycket för! Tacka och uppmuntra, du klarade dig inte utan honom

.
Efter arbetspasset kommer alldeles säkert leken bli lugnare. Och- om det är så att leken "spårar ur" igen, hugg honom återigen för någon nödvändig syssla!
Det där med lekmamma tycker jag Anna W beskriver så befriande! Man BEHÖVER inte leka! Man kan ju ändå inte leka ÅT barn, bara ge dem frihet, någon intressant sak, frisk luft och ytor att röra sig på. Så flödar leken

.
Ha det gott,
Åsa