Hur gör ni när ert förhållningssätt blir ifrågasatt?
Hur gör ni när ert förhållningssätt blir ifrågasatt?
Hejhej! Jag har en son som är tio månader gammal. Han kryper fortfort och undersöker ALLT som han hittar. Och jag anser att detta är helt i sin ordning! Han får undersöka och suga på saker och öppna och stänga dörrar, för jag är ju med, tätt efter, och håller koll. Saxar får han suga på när jag håller i den vassa sidan, pennor får undersökas, blommor vet han att man luktar på, och så vidare och så vidare, ja ni vet säkert hur jag menar.
Men nu kommer jag till mitt problem. Jag tycker att det är så svårt att veta hur jag ska göra när vuxna människor i min närmiljö (läs "svärmor") liksom ifrågasätter detta. Trots att jag hela tiden är med och har koll på vad min son gör så säger hon ändå "ajaj" till honom så fort han gör något som hon inte tycker att han ska göra. Det kan vara till exempel att han drar av sig strumporna (inomhus) eller suger på en penna (när han sitter i mitt knä). Jag har låtit henne läsa i Barnaboken i avsnittet som handlar om krypbarn för att visa hur jag och min man vill vara mot vår son, och varför. Och jag har pratat med henne om detta, flera gånger. Ändå hjälper det inte, hon fortsätter att "ajaja" honom i tid och otid, trots att jag ju är där och har godkänt att han suger på en penna eller vad det nu kan vara som det aktuella tillfället handlar om.
Och jag tycker att det är så himla jobbigt! Hur gör ni? Blir ni ifrågasatta av människor i er närhet? Jag känner mig rätt ensam och udda i min bekantskapskrets i att anamma Anna Wahlgrens kunskaper och förhållningssätt. Och jag känner liksom som att jag måste slåss (inte bokstavligt) för mina åsikter. Och, som sagt, det är jobbigt.
Men nu kommer jag till mitt problem. Jag tycker att det är så svårt att veta hur jag ska göra när vuxna människor i min närmiljö (läs "svärmor") liksom ifrågasätter detta. Trots att jag hela tiden är med och har koll på vad min son gör så säger hon ändå "ajaj" till honom så fort han gör något som hon inte tycker att han ska göra. Det kan vara till exempel att han drar av sig strumporna (inomhus) eller suger på en penna (när han sitter i mitt knä). Jag har låtit henne läsa i Barnaboken i avsnittet som handlar om krypbarn för att visa hur jag och min man vill vara mot vår son, och varför. Och jag har pratat med henne om detta, flera gånger. Ändå hjälper det inte, hon fortsätter att "ajaja" honom i tid och otid, trots att jag ju är där och har godkänt att han suger på en penna eller vad det nu kan vara som det aktuella tillfället handlar om.
Och jag tycker att det är så himla jobbigt! Hur gör ni? Blir ni ifrågasatta av människor i er närhet? Jag känner mig rätt ensam och udda i min bekantskapskrets i att anamma Anna Wahlgrens kunskaper och förhållningssätt. Och jag känner liksom som att jag måste slåss (inte bokstavligt) för mina åsikter. Och, som sagt, det är jobbigt.
Mamma till pojke född 2005-12-20 och flicka född 2007-07-18!
-
Australien mamman
- Inlägg: 127
- Blev medlem: ons 31 maj 2006, 18:22
- Ort: Sydney, Australia
säger precis detsamma....min svärmor säger NEEEEJ i högan sky
och det går iskalla kårar längs ryggen. Jag har sagt till henne att jag inte vill hon ska säga NEJ men hon ifrågasätter det självfallet. Så j-vla respektlöst tycker jag. Ursäkta mig men jag blir så förbannad. Svärmor är från Australien och rätt så burdus och hård. Nä vet du vad jag har hållt igen för mycket, nästa gång det händer kommer jag vänligen förklara för henne vad jag vill. Man måste hålla på sig och be de respektera detta.
Vi flyttade till Australien i mitten av Augusti och vi bor fortfarande hos svärföräldrarna ...
Men nu har vi äntligen fått vårt eget boende!! 21 november flyttar vi!
Yipeeeeeee!
Kram Kram från down under
Vi flyttade till Australien i mitten av Augusti och vi bor fortfarande hos svärföräldrarna ...
Kram Kram från down under
Marie, Mamma till lilla sötisen Leah Rebecka
2005-12-09 Ethan John
2008-06-16
Hej, och välkommen hit!!
Det är svårt när man inte alls har samma grundtänk
Jag kommer ihåg det.
En gång fick Clara, ungefär i den åldern som din son är nu, tag på ett videoband, med fodralet på. Hon stoppade det i munnen och smakade.
Fram kommer mormor, i vårt fall, (och hon brukar INTE göra så
)
och sa "Ajaj", och drog bandet ifrån Clara.
Jag frågade då vänligt :"Varför får hon inte ha det?" (det var hos mormor detta hände) "Nej, men det kan ju gå sönder" sa mormor.
"Hurdå?" frågade jag intresserat. "Hon får ju inte ens upp locket"
Det hade faktiskt inte mormor tänkt på, och hon insåg faktiskt att det var lite dumt sagt av henne
Så - fråga henne VARFÖR hon säger som hon gör! Det kanske helt enkelt är ord som kommer automatiskt, utan att hon tänker på dem.
Följdråga/påstående kan ju lämpligtvis vara, "Det är ju inget som är faligt ändå"
Otroligt bra att du fått henne att läsa om krypbarnet!
Men har hon inte tagit in budskapet ALLS tro?
Det skadar nog inte att ha lite distans till svärmor, att inte ses så ofta, om man känner att det är jobbigt. I ditt fall MarieK, kommer det ju lösa sig när ni flyttar
kram anna
Det är svårt när man inte alls har samma grundtänk
Jag kommer ihåg det.
En gång fick Clara, ungefär i den åldern som din son är nu, tag på ett videoband, med fodralet på. Hon stoppade det i munnen och smakade.
Fram kommer mormor, i vårt fall, (och hon brukar INTE göra så
och sa "Ajaj", och drog bandet ifrån Clara.
Jag frågade då vänligt :"Varför får hon inte ha det?" (det var hos mormor detta hände) "Nej, men det kan ju gå sönder" sa mormor.
"Hurdå?" frågade jag intresserat. "Hon får ju inte ens upp locket"
Det hade faktiskt inte mormor tänkt på, och hon insåg faktiskt att det var lite dumt sagt av henne
Så - fråga henne VARFÖR hon säger som hon gör! Det kanske helt enkelt är ord som kommer automatiskt, utan att hon tänker på dem.
Följdråga/påstående kan ju lämpligtvis vara, "Det är ju inget som är faligt ändå"
Otroligt bra att du fått henne att läsa om krypbarnet!
Det skadar nog inte att ha lite distans till svärmor, att inte ses så ofta, om man känner att det är jobbigt. I ditt fall MarieK, kommer det ju lösa sig när ni flyttar
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Tack för era svar och för välkomnandet till forumet!! Det är alltid skönt att höra att det finns fler som är i samma situation. Så att man inte känner sig helt ute och cyklar i sina åsikter... Och Marie K, iskalla kårar längs ryggen, det är verkligen PRECIS så det känns!
För mig är det viktigt att jag står på mig mot henne genom att visa vad jag tycker. Men grejen är att hon blir ledsen/stött när jag pratar med henne. Hon förstår liksom inte vad jag menar. Och hon försvarar sig med att säga att hon bara vill väl. Och det fattar jag ju att hon vill, men jag vill ju min pojke väl jag också! Och för mig är det att ge honom tillåtelse att möta världen på sånt sätt som Anna Wahlgren förespråkar! För jag tycker att det är så himla klokt och logiskt! Och mina egna föräldrar tycker också att han tillåts göra lite väl mycket saker ibland, men skillnaden mellan farmors sätt att ifrågasätta och mormors och morfars är att mina föräldrar frågar MIG "oj, får han ha den" (och då svarar jag "ja" :lol: ), medan hon säger "ajaj" direkt till honom! Men jag måste prova att fråga "varför" hon säger åt honom, så som du Anna tipsade om. Hoppas att hon kan tänka till och bättre förstå vad jag menar. Distans-till-svärmor-förslaget är ju annars något som jag måste fundera på.
För mig är det viktigt att jag står på mig mot henne genom att visa vad jag tycker. Men grejen är att hon blir ledsen/stött när jag pratar med henne. Hon förstår liksom inte vad jag menar. Och hon försvarar sig med att säga att hon bara vill väl. Och det fattar jag ju att hon vill, men jag vill ju min pojke väl jag också! Och för mig är det att ge honom tillåtelse att möta världen på sånt sätt som Anna Wahlgren förespråkar! För jag tycker att det är så himla klokt och logiskt! Och mina egna föräldrar tycker också att han tillåts göra lite väl mycket saker ibland, men skillnaden mellan farmors sätt att ifrågasätta och mormors och morfars är att mina föräldrar frågar MIG "oj, får han ha den" (och då svarar jag "ja" :lol: ), medan hon säger "ajaj" direkt till honom! Men jag måste prova att fråga "varför" hon säger åt honom, så som du Anna tipsade om. Hoppas att hon kan tänka till och bättre förstå vad jag menar. Distans-till-svärmor-förslaget är ju annars något som jag måste fundera på.
Mamma till pojke född 2005-12-20 och flicka född 2007-07-18!
Ja, det är vansinnigt svårt när svärföräldrarna inte RESPEKTERAR hur man som förälder gör med och behandlar sina barn. Det borde vara så självklart. Det är den stora stötestenen i vår familjs liv - just det ständiga ifrågasättandet. Inget man gör är bra, tycks det. Samtidigt är det ju förstås fantastiskt att de sover så fint, men ändå... "Vänta bara", typ. Och vad oflexibla vi är med våra tider och rutiner. Det kan väl ändå inte vara så nödvändigt. Barnen får väl rätta sig efter vad vi vuxna får lust med. Ungefär. Hela tiden. Skulle så gärna vilja vara lugn och 8) och bara säga: "jaha, tänker du så, det har du nog rätt i..." och sen bara göra som vi gör ändå. Men vi avkrävs ju svar och svaren respekteras inte och då börjar det verkligen KOKA i mig. Usch!
Till svärmors alla tips om barnuppfostran (efter att ha sett Anton skala morötter och allt annat som blir "ack så kladdigt") hör följande till höjdpunkterna: "Jag brukar säga "ajaj, inte röra" när jag vill få dem att göra något. För tror de att de inte får så blir det så mycket mer spännande..."
Själv blir jag mållös i ett sånt läge. Vi är MIL ifrån varandra. Jag och min son (som det har handlat om än så länge) har ömsesidigt förtroende för varandra och jag VET att jag kan lita på honom och han VET att han likafullt kan lita på mig. Att manipulera och ljuga för sina barn, vad tror man det tar sig för uttryck senare i livet, undrar jag.
Puh, det blev långt. Förstår precis K-lina - och jag ska också försöka följa råden du fått. Och avkräva maken att ta sin del i dessa diskussioner också. För om de inte respekterar svärdottern borde de ju åtminstone respektera sin son, kan man tycka - hoppas - önska...
Kram Ewa
Till svärmors alla tips om barnuppfostran (efter att ha sett Anton skala morötter och allt annat som blir "ack så kladdigt") hör följande till höjdpunkterna: "Jag brukar säga "ajaj, inte röra" när jag vill få dem att göra något. För tror de att de inte får så blir det så mycket mer spännande..."
Puh, det blev långt. Förstår precis K-lina - och jag ska också försöka följa råden du fått. Och avkräva maken att ta sin del i dessa diskussioner också. För om de inte respekterar svärdottern borde de ju åtminstone respektera sin son, kan man tycka - hoppas - önska...
Kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04
& Lilltufsan född feb -06 
-
mariaviolin
- Inlägg: 23
- Blev medlem: tor 28 sep 2006, 15:21
Hej K-lina!
Jag är också rätt ny här på forumet, men håller som bäst på att få ordning på min andra dotters sömn. -Och det finns mycket, mycket kunskap här! Så välkommen hit med alla frågor!
Jag kommer ihåg hur det var med min första tjej som jag också uppfostrade som en Anna-Wahlgren-bäbis, hur jag ibland upplevde att jag fick försvara mig.
Mitt tips är att tänka såhär.
Om du hade köpt en ny bil (f ö av annan modell än din svärmors bil!) och din svärmor skulle upprepade gånger t ex lämna fönsterrutan öppen på bilen när hon lånat, den eller något annat. Så skulle du nog (?) med själklarhet säga: "Du är jättesnäll om du vevar upp rutorna på bilen då du lämnar tillbaka den nästa gång!"
Denna självklara inställning måste du inta även när det gäller ditt barn. Jag vet att det är svårt, för det är ett överdrivet övermynderi då det gäller just barn. Av någon outgrundlig anledning tror folk att det är OK att uppfostra andras barn och t o m rätta (BRA!)föräldrar!
När hon säger "ajajajaj" nästa gång hon t ex tar av sig strumpan. Så säger du glatt och tydligt tillbaka till ditt barn: "nämen det gör inget, fortsätt du. Såja, vad duktig du är" Eller nåt. Sedan förklarar du (med självklarhet) att det är OK för henne/honom att utforska världen, jag försöker bara säga ifrån då det handlar och att mitt barn kan fysiskt gör sig illa.
Upprepa varje gång hon gör så, och förklara lungt och sansat och överdrivet tydligt samma sak igen. Hon lär sig till slut. (men du vet hur det är med gamla hundar... det tar tid.)
Och jobba på den självklara inställningen! Det är ditt barn! (det fann f ö mycket som man tyckte/gjorde på 60-70-talet som nu är förlegat.) Du vet bäst!
Trösten tills hon bättrar sig är att barn lär sig tidigt att det det finns olika människor och olika uppfattningar. Och det är bra tror jag. Detr blir ändå det du och dina partner lär ut som är livet. (iaf i denna ålder...) För svärmor bor väl inte hos er??
Lycka till!
//Maria
Jag är också rätt ny här på forumet, men håller som bäst på att få ordning på min andra dotters sömn. -Och det finns mycket, mycket kunskap här! Så välkommen hit med alla frågor!
Jag kommer ihåg hur det var med min första tjej som jag också uppfostrade som en Anna-Wahlgren-bäbis, hur jag ibland upplevde att jag fick försvara mig.
Mitt tips är att tänka såhär.
Om du hade köpt en ny bil (f ö av annan modell än din svärmors bil!) och din svärmor skulle upprepade gånger t ex lämna fönsterrutan öppen på bilen när hon lånat, den eller något annat. Så skulle du nog (?) med själklarhet säga: "Du är jättesnäll om du vevar upp rutorna på bilen då du lämnar tillbaka den nästa gång!"
Denna självklara inställning måste du inta även när det gäller ditt barn. Jag vet att det är svårt, för det är ett överdrivet övermynderi då det gäller just barn. Av någon outgrundlig anledning tror folk att det är OK att uppfostra andras barn och t o m rätta (BRA!)föräldrar!
När hon säger "ajajajaj" nästa gång hon t ex tar av sig strumpan. Så säger du glatt och tydligt tillbaka till ditt barn: "nämen det gör inget, fortsätt du. Såja, vad duktig du är" Eller nåt. Sedan förklarar du (med självklarhet) att det är OK för henne/honom att utforska världen, jag försöker bara säga ifrån då det handlar och att mitt barn kan fysiskt gör sig illa.
Upprepa varje gång hon gör så, och förklara lungt och sansat och överdrivet tydligt samma sak igen. Hon lär sig till slut. (men du vet hur det är med gamla hundar... det tar tid.)
Och jobba på den självklara inställningen! Det är ditt barn! (det fann f ö mycket som man tyckte/gjorde på 60-70-talet som nu är förlegat.) Du vet bäst!
Trösten tills hon bättrar sig är att barn lär sig tidigt att det det finns olika människor och olika uppfattningar. Och det är bra tror jag. Detr blir ändå det du och dina partner lär ut som är livet. (iaf i denna ålder...) För svärmor bor väl inte hos er??
Lycka till!
//Maria
mamman med 2 flickor, 031126 och 060730
Jag önskar verkligen att jag kunde vara cool i frågan, men det är som för Ewa, jag bir ju arg
, när mitt sätt inte respekteras!! Och att min man är en fegis i dessa sammanhang gör ju inte saken lättare
... Och jag vet ju att det bara kommer att bli värre ju äldre mitt barn blir, om jag inte sätter ner foten. Hm. Detta tar så onödigt mycket kraft från mig och också från min och min mans förhållande eftersom jag och svärmor är så olika och han inte törs säga ifrån eller tydligt välja sida, som ju borde vara min sida? Usch usch, att min och svärmors relation inte var särskilt bra innan jag och hennes son blev föräldrar kanske inte har undgått någon
...
Jag uppskattar verkligen mariaaviolins tips, så himla bra!! Måstemåste använda mig av dessa, det bara borde ju funka!
Och, nej, som tur är bor svärmor inte hos oss. Men hon vill gärna träffas flera gånger i veckan...
Jag uppskattar verkligen mariaaviolins tips, så himla bra!! Måstemåste använda mig av dessa, det bara borde ju funka!
Mamma till pojke född 2005-12-20 och flicka född 2007-07-18!
Ja du K-lina. Du och jag har inte bara valt liknande svärmödrar. Vi tycks ha hittat liknande fäder till våra barn också. Strutsmentaliteten kallar min rara hälft det. Men att han är medveten om problematiken gör ju dessvärre inte att han gör något åt saken.
Vi kanske ska pm:a varandra med fler tips (och tröst) i hur vi ska agera framöver!
Kram Ewa
Vi kanske ska pm:a varandra med fler tips (och tröst) i hur vi ska agera framöver!
Kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04
& Lilltufsan född feb -06 
Ja Ewa, vad är det med vissa mödrar och deras vuxna söner egentligen?!! Tänk att din man ändå är medveten om sin "strutsmentalitet" (trots att han inte gör något åt den). Ja, vad tråkigt att han ändå väljer att inte göra något åt situationen. Min man är en struts, men vågar inte diskutera det alls. Han blir bara ledsen och vill att min och svärmors relation ska fungera, det vill säga att jag inte ska hålla på att hetsa upp mig över onödiga saker, hon vill ju bara väl och blablabla...
Jag glömde föresten att skriva att jag också förfasade mig över din svärmors "ajaj-knep" i ditt förra inlägg! Alltså det var ju så dumt så jag blir helt mållös
...
Jag hoppar gärna på förslaget att PM:a varann om tips och tröst i frågan. Ibland kan det kännas skönt att lätta på argtrycket!
Jag glömde föresten att skriva att jag också förfasade mig över din svärmors "ajaj-knep" i ditt förra inlägg! Alltså det var ju så dumt så jag blir helt mållös
Jag hoppar gärna på förslaget att PM:a varann om tips och tröst i frågan. Ibland kan det kännas skönt att lätta på argtrycket!
Mamma till pojke född 2005-12-20 och flicka född 2007-07-18!
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Det kan vara värt ett försök att ge svärmor en ds av exakt hennes egen medicin. "AJAJAJ!" utbrister man "spontant" indignerat när hon rör disken / tar sig en kaka / öppnar kylen. "INTE RÖRA, AJA BAJA!" Med glimten i ögat och helst förstås precis när hon sagt samma saker till lilla barnet... Med lång, vältalig paus efteråt
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
ja den va bra
behövde oxå dessa tips så tackar
strutsman
har oxå en sådan...
Jag tycker det är så tråkigt när svärmor försöker "uppfostra" säga till osv
rätt framför näsan på mej..då ex dottern gör ngt som jag SER men inte säger ngt om..hur SVÅRT är det då inte att förstå att OK mamman säger inte "till" så då är antagligen beteendet ok??!!???suck
hmm är det svärmor som gjort strutsman eller strutsman som gjort svärmor
pardoxalt nog.."skryter svärmor om vilken DUKTIG mamma jag är och vilket TÅLAMOD jag har

strutsman
Jag tycker det är så tråkigt när svärmor försöker "uppfostra" säga till osv
rätt framför näsan på mej..då ex dottern gör ngt som jag SER men inte säger ngt om..hur SVÅRT är det då inte att förstå att OK mamman säger inte "till" så då är antagligen beteendet ok??!!???suck
hmm är det svärmor som gjort strutsman eller strutsman som gjort svärmor
pardoxalt nog.."skryter svärmor om vilken DUKTIG mamma jag är och vilket TÅLAMOD jag har
barn födda 04/06/08
ja den va bra
behövde oxå dessa tips så tackar
strutsman
har oxå en sådan...
Jag tycker det är så tråkigt när svärmor försöker "uppfostra" säga till osv
rätt framför näsan på mej..då ex dottern gör ngt som jag SER men inte säger ngt om..hur SVÅRT är det då inte att förstå att OK mamman säger inte "till" så då är antagligen beteendet ok??!!???suck
hmm är det svärmor som gjort strutsman eller strutsman som gjort svärmor
pardoxalt nog.."skryter svärmor om vilken DUKTIG mamma jag är och vilket TÅLAMOD jag har

strutsman
Jag tycker det är så tråkigt när svärmor försöker "uppfostra" säga till osv
rätt framför näsan på mej..då ex dottern gör ngt som jag SER men inte säger ngt om..hur SVÅRT är det då inte att förstå att OK mamman säger inte "till" så då är antagligen beteendet ok??!!???suck
hmm är det svärmor som gjort strutsman eller strutsman som gjort svärmor
pardoxalt nog.."skryter svärmor om vilken DUKTIG mamma jag är och vilket TÅLAMOD jag har
barn födda 04/06/08