Bajsproblem (fyraåring)

[Bustrollets Mamma]

Vi har sådana toalettbekymmer här hemma och har haft så länge jag kan minnas. Har någon ett råd???
Min dotter fyller fyra om en månad och avskyr att bajsa.
Hon blev torr och ren av sig själv utan att jag lade mig i och allt gick bra, men även när hon hade blöja hade hon dessa problem. På den tiden ställde hon sig och klämde ihop för att motverka att det kom ut vilket resulterade i åtta, nio blöjor med en liiiiten klutt i, hela tiden...
Nu när hon går på toaletten sedan länge kommer det i trosorna i stället.
Sätter hon sig på toaletten när hon är bajsnödig (och det är inte alls hårt på något sätt!) kommer det oftast inte ut även om hon klämmer och hon gråter och säger "aaaajjj".
Min tolkning är att hon liksom klämmer och håller emot på samma gång.
Hon går sällan på toaletten och bajsar. Det kan gå en vecka mellan gångerna och när det börjar bli omöjligt att hålla emot kan hon göra av med sisådär en 8, 9 par trosor på en dag för att det kommer liiiite hela tiden...
Jag uppfattar att hela grejen är oerhört ångestladdad eftersom hon som blöjbarn skrek varje gång det var dags och än i dag sitter på toa och skriker.
Vad kan det vara???
Hon är undersökt av läkare som inte hittat något fysiskt fel och hon är inte hård i magen.
Hon säger själv att hon inte vill bajsa.
Det är som om hon tror att det går att slippa.
Detta börjar bli jättejobbigt för henne och jag vet inte hur jag skall handskas med det eller vad det kan vara som är problemet.
Har någon ett tips???
Hjälp!

[annawahlgren]

Hon säger själv att hon inte vill bajsa.
Det är som om hon tror att det går att slippa.

Ja, kära nån Tack för en utomordentlig beskrivning av precis hur det kan gå till (och gör i de bästa familjer).

Blöjbebisar har som bekant inga problem med bajsandet och blöjbytena, men när blås- och tarmkontrollen börjar infinna sig och Gud eller hjärnan säger till en att kissandet och bajsandet är något som bör skötas av blås- och tarmägaren själv och inte av blöjan med vidhängande öm vårdare, blir barnet medvetet om saker och ting på ett alldeles nytt sätt. De allra flesta, vågar jag påstå, har då klara problem med att släppa ifrån sig något som de anser hör till kroppen: bajset. MITT bajs. Ska det verkligen bara kastas bort Tänk om jag behöver det Tänk om jag är UTARMAD nu Man bestjäl mig på kroppsdelar Jag måste putta tillbaks dem igen

Av någon anledning har man inte alls samma problem med kisset, men det är ju inte heller alls lika substanstiellt, "kroppsligt".

Antingen kommer man nu över den här - ja, separationsångesten - eller också gör man det inte. Man "fastnar". Våndan pågår och pågår och pågår. Man vill inte släppa ifrån sig sitt eget, personliga bajs, lika lite som man vill skära av sig tungan och ge den till bättre behövande. Man önskar, som din lilla, att man kunde slippa. Kan inte bajset bara i lugn och ro bli kvar där det är

Lösningen är ett kombinerat åtgärdspaket:

1. Leta upp någon förträfflig bok om människokroppens funktioner, som får agera upplysningslitteratur under roliga former. Veckans Saga Eller berätta själv, utifrån Levande Livet. Ni kastar soporna, t ex. Varför då, tror hon? Vad är sopor, tror hon? Varför blir det sopor, tror hon? Måste det alltid bli sopor, tror hon Lirka fram de rätta svaren. "Jo, för allt kan man inte äta. Konservburkar... Glasburkar... Papper..." Fortsätt lirka. Vart tar soporna vägen, tror hon? Är det någon som tar hand om dem? Gör soporna till vägledare. Poängen är att precis som varje hushåll måste göra sig av med sina sopor (gud, vad det skulle lukta annars, hela hemmet skulle bli förstört, folk skulle inte kunna leva i en hög av sopor, blablabla, de skulle verkligen FÖRSTÖRA för alla människor om man inte kastade dem hela tiden), så måste människokroppen göra sig av med sina sopor. För allt går inte att använda i kroppen heller, lika lite som allt går att använda i hushållet; kroppen sorterar så fint, precis som vi sorterar så fint: det här måste kastas, det här kan vi ha kvar; det här är bra för oss, men det här är inte alls bra för oss, det måste bort, så kroppen /huset /kylen inte stinker och mår illa och blir sjuka! Lite slaggproduktsundervisning, alltså. Där det är oerhört viktigt att du inte bara håller föredrag utan verkligen frågar och på så vis kollar att lilla älsklingen har förstått och förstår underhand. Koppla det inte till hennes högst personliga bajsande eller icke bajsande utan låt det generella budskapet sjunka in Ge henne tid, alltså, och fika inte efter bekräftelse eller godkännande nickningar, omsatta i praktiken, omedelbart (eller alls).

2. Ta ett praktiskt tag om det akuta problemet. Det är opraktiskt att byta trosor sju gånger samma dag; bättre att byta en gång om dagen, som folk brukar. Det är opraktiskt att släppa ut liiite bajs i taget; bättre att släppa iväg hela klabbet på en gång, torka sig som folk och glömma hela saken. (Man har kastat dagens sopor. Man springer inte till soptunnan med en liiiten sopasak sju gånger om dagen utan samlar dem i en påse, knyter ihop när den är full och kastar EN gång.) Och så kommer det fina i kråksången: förståelsen, inlevelsen, pakten. "Nu vet du ju allt det här och hur det ska vara och så där och det är jättebra, men OM.... OM det skulle vara så att det bara kommer en liiiten bajsplutt i alla fall - och du anar inte hur mycket JAG pluttade när JAG var liten, jag ville VERKLIGEN inte läppa ifrån mig mitt bajs hur som helst! Och inte ville jag slänga sopor heller hur som helst, jag tyckte alltid att NÅNTING borde kunna få vara kvar... men det kan det ju inte. Det måste kastas. Så är det bara. - ja, OM inte bajset vill komma ordentligt utan det bara blir en liten plutt och så efter en stund en plutt till och så sedan en plutt till därför att du inte tycker att du vill släppa ifrån dig bajset som bara VILL kastas bort, så gör vi så här. Du tömmer ut plutten i toaletten, och så lägger du trosorna i smutsen, och så när du har torkat dig jättenoga så tar du på dig ett par nya trosor, och de vet du var de finns, och så när nästa plutt vill komma ut så skyndar du dig till toaletten och så kommer plutten i toaletten, eller också inte, och då byter du trosor igen, själv, när du har tömt ut den nya plutten i toaletten och lagt de gamla trosorna i smutsen, och så sköter du om alltihopa på det viset. OK "

Det här är en så jobbig och komplicerad procedur att lilla barnet drar öronen åt sig, tro mig, i samma stund du tar din duttande, oroliga hand från det hela

[Jannika]

Fantastiskt roligt skrivet! Tänk att bajs kan vara så kul med humoristiskt perspektiv.

Hoppas att lilla bustrollet också tycker det med kommande sopgenomgång.

Kram Jannika

[inger]

Bajsboken av Pernilla Stalfeldt passar barn i den här åldern och deras föräldrar. Den är rolig och finns på bibliotek och bokhandlar

[Bustrollets Mamma]

Kära Anna!
TACK för ditt långa svar! Dig kan man alltid lita på.
Ja det där med separationsångesten känner jag ju till.
En liten följdfråga bara innan jag drar igång projektet
Att torka bajset själv är ju inte alltid helt lätt. Troligtvis kommer hon inte att få bort allt ordentligt. (Knappt så jag själv lyckas eftersom det är kletigt när det fastnar en klutt mellan skinkorna sådär... man får torka och torka och ta lite vatten att torka med också för annars är det bara superkladdigt och sitter fast...)
Hon har såklart lätt att bli röd i stjärten eftersom hon ibland går omkring med en klutt sådär utan att säga något och det tar ett tag innan man märker det. Sen svider det och kliar.
Skall jag bara låta det vara så, även om hon inte får bort allt? Det luktar ju inte helt trevligt och är ju inte så bra för huden.
Det är ju mycket lättare att torka när det inte suttit inklämt sådär...
Har du tips?
Nån annan som har?
I morse rusade hon plötsligt in i sitt rum och stängde in sig.
Så småningom talade hon om att hon hade bajs i rumpan igen....
Hon går in och gömmer sig istället för att gå till toaletten.
Som tur är har hon på sista tiden börjat tala om att hon har bajs i rumpan, eller gå till toan och ta av trosorna och så, i stället för att gå runt med det tills man upptäcker det och neka till att så är fallet....

Tack också inger för boktipset. Har sett den, tror jag har läst den för henne hemma hos någon annan också. Skall skaffa den!

[annawahlgren]

Hm, bakläxa på punkt 2.

Ska du verkligen komma tillrätta med problemet, och tror på mina råd/taktiken, så får du lägga allt det gamla bakom dig. Alla bajspluttar. Alla skinkor. Allting.

Då ingår förstås i de praktiska lugna kamratliga instruktionerna också detaljerade anvisningar om hur man lämpligen kommer tillrätta med problemet torkning/avlägsnande av bajspluttar. Fundera tillsammans. Vad vore mest praktiskt Våtservetter Dasspapper med blommor Vad tror hon själv Du minns när DU var liten. Då ville du ha sandpapper. Slipa rent, liksom. (Vi behöver inte döööö av allvar här - vi vill ha bort prestationsångesten ) Och var ska nu tillbehören, bajspluttsbekämparna, bo någonstans Här Där Hon bestämmer. Lyssna noga och kom inte med invändningar utan i så fall med fler frågor, tills du verkligen begriper hur hon har tänkt sig det hela.

Och givetvis är det sedan strängt förbjudet för dig att lägga dig i hennes dassförehavanden! Inga kommentarer åt något håll.

Ge tid. Ge lugnt och enkelt tålamod. Människan är ett renligt djur.

[Jannika]

[annawahlgren]

[Bustrollets Mamma]

Ajaj kapten *står i givakt*
Hör av mig och rapporterar såklart!
TACK!

[annawahlgren]

[Rica]

Hej hopp! Kan denna metod användas på vår 2,5 åriga kille eller är han för liten månne? Har EXAKT samma problem med honom. Han vill inte bajsa utan kan ibland hålla på hela dagar med sitt ickebajsande dvs. att klämma tillbaka hela tiden. När det är som värst kan han inte sitta utan står och lyssnar på saga etc.Vägrar sitta på pottan och har ofta ont i rumpan. På BVC sa de att han var inne i den sk anala fasen och rekommenderade lite "magsirap" en tid för att få in en rutin. Jag vet inte men det jag vet är att det problem som börjar bli hindersamt i vardan.

[annawahlgren]

På BVC sa de att han var inne i den sk anala fasen

Va Låter som en livslång åkomma

Ja, lite för liten är han allt.

Och lite krångel har ju onödigtvis smugit sig in här. Krångel i din/er attityd, skulle jag säga. Förståeligt nog i och för sig (det ÄR inte lätt alla gånger att släppa ifrån sig något som man tycker hör till kroppen, se ovan) men inte bra.

Ni måste ha för ögonen att bajsandet ÄR något fullkomligt naturligt och enkelt nödvändigt, previs som ätandet ÄR något fullkomligt naturligt och nödvändigt, även om små barn som bekant kan krångla till båda delarna. Och ju oroligare de ömma föräldrarna är och ju tjatigare och ju hispigare, desto svårare blir alltihop. För alla. Särskilt för de små barnen, som borde få slippa tänka på saken (-rna) överhuvudtaget

Så ni måste ner på en sakligare nivå, med utgångspunkt i Attityden av Självklarhet. Då kan man inte bestämma sig för att han inte "vill" bajsa, lika lite som man kan bestämma sig för att han inte "vill" äta. Man måste se över sitt eget förhållningssätt. Ett sakligt sådant drar t ex inte slutsatsen att han "vägrar" sitta på pottan, lika lite som att han vägrar äta.

"När det är som värst kan han inte sitta utan står och lyssnar på saga", skriver du. Men vem är det som läser sagan För en liten person som - enligt uppgift från vem - inte kan sitta för att han vägrar / inte vill / bajsa Vem är det som går med på sådant trams, ursäkta

Det är bara att tala om vad som gäller: "Saga? Visst, älskling! Kom och sitt hos mig! Va? Kan du inte sitta? Oj då, då får väl sagan vänta, tills du kan sitta!" Och vänligt hålla fast vid det. Och ge barnet tid och plats inte för invändningar och gnäll - dem "hör" man inte - utan för åtgärder som löser problemet. De kommer, om de får chansen

När ämnet bajs INTE är på tal, vilket det alltså inte ska vara alls (se svaret ovan i detta), presenterar du lämpligen lite finesser på toaletten som är alldeles särskilt ordnade för honom. (Pottan kan man lite paktartat sätta undan i förbifarten, den är ju "egentligen bara för SMÅ barn".) Lämpligen en toaring, en fin liten pall, en lämplig "lektyr" inom räckhåll, en egen liten behållare kanske med våtservetter, och så sakliga, enkla instruktioner om att så HÄR kan han göra när han behöver gå på toaletten, och först stänger man ju dörren om sig så man får vara i fred och då kan man använda PALLEN - visa, demonstrera - och prata på lite för dig själv; DU och ni stora måste ju ta BORT hans fina ring när ni ska sitta på toaletten - visa, demonstrera - så ni inte smutsar ner den, jösses, så besvärligt, hm, var ska ni ställa den då, tycker han, tills ni är färdiga och kan lägga tillbaks den igen? ...

Och så vidare. Allt förklarar du glatt, sakligt och trevligt, och utan att invänta hans godkännande nickningar, utan att vädja om hans samarbetsvilja, utan att smeta några som helst känslor över det hela. Inga värdeladdade saker, inget duktighetstänkande, inget pris och beröm respektive klander och tjat, ingenting alls annat än saklighet med gott humör

Låt budskapet sjunka in och gå till annat. Behövs det (och det gör det förmodligen) så upprepa den lilla demonstratonen igen, som om det vore allra första gången, som om han fått sin fina toaring IDAG! Och här är det och här är detta... och pallen kan man ha till det och detta... Osv.

Det kallas att ge barnet förutsättningarna Och se vad han gör med dem (se i ögonvrån). För det gör han. På sitt vis, men han gör det. Tro mig. Om han får vara i fred. Det är den viktigaste förutsättningen av dem alla.

"Magsirap" kan säkert vara bra akut, men då ska han inte ha en aning om vad den är till för Då får du luras skickligt

[annawahlgren]

PS

Ja, lite för liten är han allt.

Här var det en trött Anna som svarade Förlåt Han ÄR ju för liten för tipsen jag gav kring fyraåringen ovan, och så drar jag i princip samma råd en gång till. Som om han vore fyra år, ja Förlåt

Du får ge mig lite mera kött på benen. Han har väl blöja ännu, till att börja med Eller

[Rica]

Hej och tack för svar! Lite mer kött på benen kommer här :han är för det mesta torr på nätterna och har aldrig blöja då! Dagtid började han fint för nån månad sen att kissa på pottan då och då. Han sa inte till utan det var på vårat initiativ och oftast kom det kiss i varierande mängd, bajs har aldrig kommit i pottan. Han kan säga bajs och titta förvånat ner i pottan när han ser att det"bara" är kiss .Måste säga att han sedan han började dagis(om det har samband eller ej vet jag inte) har han nästan helt slutat kissa på pottan annat än på morgonen- då han alltid morgonkissar i pottan.

Bajseriet har "krånglat" länge, kanske i ett år . Vi har alltid trott att han stått och flaxat med armarna( som han gör när det trycker på) pga av att han haft svårt att bajsa och alltså varit hård i magen . Vi har faktiskt inte dragit några stora växlar på det annat än att ge lite lösande mat och förr eller senare- efter ett antal blöjor med en liten klutt i och ivrigt flåsande och flaxande - har det ju alltid kommit bajs. Det har aldrig gått så lång tid att det varit farligt.

Nu har vi insett att han nog inte har svårt att bajsa för att han är hård i magen utan för att han inte vill . Flaxandet och indragandet av magen, och allt det andra har ju varit för att han håller emot. Han blir ofta ledsen och gråter när bajset väl kommer.Säger att det går ont . Han blir ju röd i rumpan oxå eftersom han småbajar helatiden. Det vi tänkte på inför dagis var att vi var lite fundersamma vad andra barn skulle säga till honom när han står och stånkar och flaxar- onekligen ser det lite kul ut men mest jobbigt.

Ibland kan denna "process" innan bajset inte kan hållas tillbaka längre ta flera dar. Nu har han(tack vare din support) redan slutat dagis och är hemma med mej och lillebror igen!!Det blev en kort dagissejour på en dryg månad sen"lyssnade jag till mitt hjärta"(och dig) och tog honom därifrån.Att vi läser saga för honom stående kanske är fel, jag vet inte. När han jobbar på som värst kan han inte ens sitta med vid matbordet utan säger bajs och ställer sej upp.tills trängningen är över för den gången.

[annawahlgren]

Tack för utförlig rapport

Och tack för dina varma ord Jag tror att detta att han får vara hemma i lugn och ro kommer att lösa problemet enkelt, i och med att ni inte gör något väsen av det. Din / er oro för vad de andra barnen skulle tycka och tänka är väldigt skönt för honom att slippa

Så låt det vara. Ge honom lösande mat - katrinplommon, "äkta" eller i puréform, är inte fel. Utan att prata om saken.

Jag kan inte se annat än att han behöver lite tid, lugn och ro och inga apparater. Tänk bara "Oj då, tänk då, ja där ser man, jaja, inga problem" i stället för - ja, du förstår. Motsatsen

Ju mindre ni bekymrar er, desto mindre bekymrar han sig. Förlita dig på det helt och hållet naturliga