För en vecka sedan så lycklig över de två positiva graviditetstesten och nu idag ett tomt inget
Skuldkänslorna vaknar och jag plågar mig med tankar om vad jag kunde gjort annorlunda. Mitt förnuft svarar "antagligen ingenting" eftersom det nog aldrig var meningen ens från början.
Var så oerhört lycklig. Inte bara för det mycket efterlängtade barnet utan även för att vi besegrat stat och försäkringskassa gentemot deras barnfientliga regler och mot alla odds lyckats bli gravida innan Leia fyller 1 år 9 månader. Kändes som om vi "räddat" både Leia och hennes kommande lilla syskon.
Skall på läkarbesök på tisdag och få bekräftat det jag redan vet. Den enda fråga jag verkligen söker svar på är om det beror på mig och vad jag kan göra i framtiden.
Vill passa på att rikta mitt varmaste tack till min kära väninna Päivi som varit ett sådant oerhört fint stöd
Tack också min älskade lillebus för att du trots din ringa ålder känt att mamma haft det svårt. Hela förmiddagen har du visat ditt tysta stöd genom stillsam lek och då och då en kärleksfull kram
Nancy