4-åring rädd för "onda fen" och mörkret

[mamma-anna]

Hej,

Är det någon som har ett bra tips på hur man hjälper en liten tjej med oerhörd mörker/ensam rädsla?

Främst är hon rädd för "onda fen", men egentligen för allt mörker och att vara ensam även mitt på dagen.

Vad säger man och vad gör man för att hjälpa. Kan inte hitta någor i Barnaboken,

Anna

[annawahlgren]

Möjligen är du på fel forum och skulle kanske få mer svar på Barnafostran

Barnaboken avhandlar inte så väldigt mycket problem utan vill först och främst vara en bruksanvisning på temat "Gör så här så slipper du problem " Om du förstår.

Men visst finns att läsa där om mördare i garderoben, tjuvar under sängen osv.

Något har ju lagt grunden till denna rädsla. "Den onda fén" är t ex ingenting barn uppfinner själva, lika lite som de föds med kunskapen om vad mördare är eller tjuvar. Ses det mycket på tv Läses det sagor med onda féer t ex, finns ju i barnets högst respektabla fantasi ingenting som hindrar att denna onda fé skulle kunna promenera in vilken dag som helst i levande livet.

Man kan inte skydda små barn mot allt ont men man måste för det första ransonera den sortens information i det längsta, för det andra avväpna "vargen" i alla dess skepnader, dvs försäkra barnet om att man håller alla faror på avstånd. Människan byggde sig boningar för att skydda sig mot vargen. I denna boning är det meningen att man ska kunna känna sig trygg.

Därför gäller det att verkligen leta efter "vargen" om och när barnet insisterar, och barnet ska vara med om den saken. Varenda mattkant ska undersökas. Vartenda skrymsle. Hela huset. Sedan ska huset säkras inför natten. inga fönster öppna, inga dörrar olåsta. Vad kan barnet mer hitta på som krävs för (den bokstavliga) husfriden Kolla spis, ljus, strykjärn, allt det där som vi vuxna ständigt håller koll på inför natten när vi säkrar huset mot fara. Få den lilla att känna sig delaktig i alla säkerhetsförberedelser (dem vi vuxna vidtar automatiskt, utifrån kunskap och förmåga. Barnet har varken kunskap eller förmåga)

Prata inte en massa utan gör upp en plan. "Hur ska vi göra, tycker du, så den onda fén inte kan komma in " Påstår barnet att féer kan ta sig igenom väggar och dörrar får ni lösa det problemet gemensamt. Du VET då att féer absolut inte kan ta sig igenom ett lakan, som man hänger för dörren. Ser en ond fé ett lakan i vägen, är det kört. Nej, fén dör inte, men den måste genast ta sig någon annanstans. Tyvärr är inte Onda Fén välkommen i det här huset.

Som du förstår handlar det om att ta saker och ting på allvar - gå i pakt med barnet - men också att lösa probemet tillsammans, inte att själv och ensam veta allt (och verkligen inte föreläsa om att det då inte finns någonting att vara rädd för, för det gör det för oss alla).

Vad gäller rädslan för att vara ensam hänger den förstås samman med saker och ting och har sina små motmedel som vi kan återkomma till.

Börja med att jaga ut onda fén, tycker jag, så ska du se vad som händer sedan

[anna]

Fint skrivet, som vanligt Anna!!
Vi hade en period av spökrädsla hemma. Vi tog oss genom den ungefär som beskrivet ovan.
Numera händer det sällan att de ropar: "Tänk om det kommer ett spöke, mamma?" när de lagt sig. Då det händer svarar jag "Det tar jag och pappa hand om, inga problem!!" Men världens övertygelse i rösten. "Jaha!", säger de glatt och tryggt då

kram anna

[annawahlgren]

Tack Och så klockrent du/ni hanterar (återstoden av) problemet. Där finns verkligen Attityden, lugn, saklig och betryggande. Så skönt att läsa Lika skönt för barnen att "höra" - känna