förvisad under förvisning...

[LisaB]

Hej,

Jag har en liten undran efter ett trist bråk med vår 2-åring. Hon hade i protest mot det mesta i tillvaron slagit lillebrorsan ett par gånger för mycket och hade fått sina "handen om handen" och därefter varningar innan hon åkte på förvisning. Hon gallskrek och var jättearg. Jag väntade utanför hennes draperi på ett skrikuppehåll för att välkomna henne ut till oss igen... och stack in huvudet så fort det tystnades något.

Jag blev häpen när hon skrek UUUUUUUUt mamma gååååååååååå. Hon förvisade mig i sin ilska. Jag respekterade hennes vilja men känner mig villrådig. Har någon annan varit med om det? På ett sätt tycker jag det känns ok för det måste ju betyda att hon inte känner sig alldeles för utelämnad i dessa situationer, eller?. Hon ville vara för sig själv. Å andra sidan trodde jag att en 2-åring inte kommit dit än. Kan hon ha blivit för kränkt av förvisningen.. ?

Situationer som dessa händer inte så ofta men de sätter verkligen hennes föräldrar på prov när det händer. Vi har liksom behov av prata ut efteråt och gå igenom vad vi gjorde rätt och vad vi gjort fel. Hur tolkar vi detta? Tidigare har hon liksom velat komma ut till oss igen och därför ändrat sitt beteende..

Tusen tack för era tankar.
Lisa

[Sarika]

Hej Lisa
vad gjorde du? Fortsatte du förvisningen eller gick du?

Barn frågar i påståendets form. Jag hade fortsatt genomföra förvisningen, jag hade inte sett det som att hon ville vara för sig själv.

[LisaB]

Tack för ditt svar . Nej jag fortsatte men gick undan ett litet tag. Jag trodde liksom att förvisning var det yttersta beviset på att hon gjort fel (hon får inte vara med under de omständigheterna). Men då svarar hon med att "förvisa mig". Kände mig lite maktlös. Men du har ju självklart rätt. Hon ställde frågor till mig.

Det slutade med att hon tystnade. Jag stack in huvudet och frågade om vi skulle gå ut och fortsätta där vi va. Jag försökte se ut precis som vanligt och allt blev till slut bra.

/Tack igen!
Lisa