Mitt i kuren - råd?

[dykmorsan]

Ett jättetack! Ja, det är ju helt sant, Rom byggdes inte på en dag. Kanske är det för att det är så gudomligt skönt att kunna sova och ha lite egentid tillsammans som gör att man oroar sig på nytt. Man har ju nåt att förlora igen, så att säga.
Jag körde middagsluren efter att ha läst forumet och svaret, och den funkade helt ok - kommunicerade med ramsan och packade in matkassarna emellan. Och hon somnade efter drygt tio minuter.. Nya tag!

[annawahlgren]

[dykmorsan]

Hej alla, sorry att behöva fråga er snälla människor igen, men jag undrar en sak om vårt sovschema på dagen:
(frukost strax efter sju)
0900-0945 (mat 1030)
1200-1330 (mat 1400)
1545-1605 (mat 1730)
1900-0700 (välling strax före sju)
Problemen är tre: 1) Det är alltid svårt att hålla henne glad till 0900, skulle alltså vilja lägga henne kvart i. 2) Lillan sover sällan hela middagspasset. Oftast blir det 45 min, eller två gånger 30 minuter med tandagnisslan emellan, och max har hon gjort 1 h 20 min, två gånger. 3) Hon sover som en stock på eftermiddagen, men somnar aldrig före fyra. Jag har låtit henne sova 20 minuter då, men hon är ändå alltid jätteledsen när vi väcker henne. De senaste kvällarna har varit rejält gnälliga,och svårt att få till skrattet till gonattet, hon har bara varit trött och velat sova.
Vad tycker ni?

[Elle]

Hej Dykmorsan!

Ni är ju fortfarande på uppföljningsveckan och det tar ett tag innan poletten trillar ner helt. Håll schemat, använd dig av marginalkvartarna vid behov(på kvällen kan du lägga en halvtimme tidigare) och ha tålamod Det är inte huvudsaken att hon sover exakt de minuter hon ska, bara hon har förutsättningarna, så ge henne dem

Kram Elle

[dykmorsan]

Hej alla -
Ville bara berätta hur det gått. Lilla sover som en liten ängel på nätterna, har gjort så i över en vecka nu. Ibland vaknar hon en gång i natten eller på morgonen och då brukar det räcka med en ramsomgång och att lossa henne från täcken eller spjälor som hon snurrar in sig i.
Gissa om vi sover! Och har fått egentid! Nobelpris till Anna, lugnet har lägrat sig här hemma och vi njuter i fulla muggar av vår lilla underbara tjej. Som för övrigt äter som en häst (förstoppning som följd precis som det står i SHN-boken - katrinplommon har blivit stapelvara hos oss), är sällan gnällig och super in tillvaron med stora andetag!
Läggningen för kvällen är fortfarnde gnölig - så fort vi släcker lampan kommer första tjutet, och det kan ta allt från 7-8 minuter till en halvtimme innan hon somnar. Hon låter oftast arg och sur över att behöva lägga sig. Men igår funkade dagslurarna för första gången utan tandagnisslan, så jag har gott om hopp!
En allra sista fråga - vågar vi åka utomlands i mitten/slutet av november? Min pappa vill så gärna träffa lillan och han är inte så mobil. Då har det gått drygt en månad sedan vi började kuren och den borde ha "satt" sig. Men är det för tidigt? I så fall, hur länge bör vi vänta? Vill inte förlora det vi vunnit!

[Elle]

Hej dykmorsan!

Vad härligt att alla i familjen numera sover som stockar, precis som det ska vara Då samlar alla krafter och orkar NJUTA av varandra Visst kan ni åka till morfar och hälsa på! Packa ner ATTITYDEN, håll schemat och hennes rutiner så kommer det gå galant. Ha en trevlig resa!

Kram Elle

[dykmorsan]

En ny liten varg har krupit innanför tröskeln.. Lillan har sovit gott och enligt sitt schema i snart en hel månad och vi är glada, utvilade och myser. Det som hänt nu är att hon inte alls vill vakna efter eftermiddagsluren och är riktigt ledsen en lång stund efteråt. Vi har blivit ovana att lyssna till gråt och förstår inte riktigt vad som händer. Hon är inga problem att lägga eller väcka vid de andra lurarna, men på em krånglar det.
Ibland låter vi henne sova lite längre på em när hennes lunchvila inte blir så lång som det är tänkt. Är det kruxet? Eller ska vi anpassa hennes schema?
Såhär ser det ut:
0630 vakna och mat
0845-0930 sömn
1030 mat
12-13.30 sömn (sover ofta bara till 13.15)
1400 mat
1600-1620 sömn
1730 mat
1800 mat och lek
1900 läggdags, pratar ibland till 1930, gråter en del ibland och somnar direkt ibland
Jag har sett att ni har mycket att göra - är förstås tacksam för alla som orkar svara!!

[annawahlgren]

Misströsta inte. Det här går ju strålande. Pris och beröm

Ut med vargen, som stavas Överkoncentration

Lilla älsklingen vet vad som gäller nu. Ni måste lära er att låta henne vara i fred och INTE ta en masssa extra (eller något extra alls ) för lite trassel här och där. Hon har också sitt eget lilla rika inre liv Så:

mer förtroende för henne - ifrågasätt det inte;
mer förtroende för er själva - ifrågasätt inte det heller.

Om 20-minutersluren krånglar - låt den göra det, överlåt till lilla barnet att ta hand om det "problemet". Det är ofta en enda lur som krånglar in i det sista, om man säger, och det stör naturligtvis idyllen som härskar i övrigt. Men kommer ni då sättandes med oro, då blir det förr eller senare (oftast förr) riktigt besvärligt.

Därför:

1. bär er åt som om hon vore så strålande glad och utsövd som hon inte alls verkar vara. Ni "hör" inget annat utan gläds åt det hääärliga återseendet

2. börja inte laborera med kompensation. DET är vanskliga saker Håll tiderna, och "utvärdera" inte i stor stil dag för dag eller ännu värre, som ni nu är inne på, lur för lur. Gör klockan och ert goda humör till era allra bästa kompanjoner, så är ni alldeles strax framme vid målet och har en glad och tillfreds SS - Säker Sovare och ett alltigenom underbart liv

[dykmorsan]

Visste inte om jag borde skriva på det andra forumet, Säkra sovare med fnurra på tråden, eller bara köra på här. Men så här är det: lillan sussade fint i två månader efter kuren och sedan blev hon sjuk. Rejält sjuk. Efter den tredje infektionen på rad och sex veckors hårt hostande, våldsam snuva, öroninflammation och Gud vet allt, fick hon antibiotika. Hon var ok i några dagar men nu är hostan tillbaka. Och trevliga nätter är det bara undantagsvis.
Vi försökte verkligen hålla kuren, men det funkar inte när hon inte kan sova på mage (slemmet i halsen, ni vet - omedelbar hosta och uppvaknande). Hon har också velat vara nära oss, precis som när hon var nyfödd. Många nätter har hon varit så dålig att vi vaggat henne till sömns i våra armar. Glöm att låta henne skrika - det har framkallat så svåra hostattacker att det inte varit ett alternativ. Det har också blivit mycket ersättning eftersom hon inte velat äta, vilket lett till att hon somnat till flaskan. Så vi är tillbaka i alla gamla fällor, och precis som då sover hon ändå inte så mycket som hon ska.
I dag vaknade hon vid tio och har vrålat i 1 h och 45 min. Nu verkar hon ha somnat om, men intensiv jul och smällare på nyår - ja, det är rena snurren här hemma. Ursäkta klagolåten, men vad tusan gör man när ungen blir så dålig att hon inte kan sova på mage? Och hostar sig vaken? Hur kurar vi om ett hostande barn? Går det? Alla tips mottages tacksamt.

[SusanD]

Stackars liten, det är inte roligt att vara sjuk utan bara jobbigt. När hon blivit frisk kör ni igång enligt ert gamla schema med ATTITYDEN av självklarhet i topp naturligtvis. Liten kommer ställa många frågor men de besvarar ni med ramsan. Det kommer inte ta många dagar förrän ni är tillbaka till en god sömn för hela lilla familjen.

Men jag undrar varför hon inte kan sova på mage Emil är sjuk just nu, hostar och slemmar, snorar och harklar sig nätterna igenom men han ligger gott på mage. Har satt lite böcker, Henning Mankell , under sängen framben så att han ligger lite högre med huvudet. När han hostar och harklar så hamnar allt på lakanet som bara är att byta på morgonen. Han får dessutom bra kraft när han ligger på mage att hosta upp slemmet.

Med förhoppning om snar bättring.

Kram Susan

[dykmorsan]

Tack snälla du för snabbt svar!
Mankell under sängbenen..såklart. Sängen står nu på telefonkatalogen och det verkade funka bättre för hostan under båda dagslurarna. Och ikväll har vi smugit igång med gamla läggningsrutiner igen. Det är svårare att göra det nu tycker jag, eftersom hon står upp i sängen och skramlar med spjälorna, och ungen har liksom lite större röstresurser.
Just nu vrålar hon med kraft från sängen - skitsur, men det är långt efter hennes "riktiga" sovtid. Ingen pardon, bara ramsor. Buffningen gjorde jag bara för markera och lugna ner lite, den verkar inte ha samma magiska kraft som förut. Spelar kanske så stor roll. Ah - nu blev det banne mig tyst! Kanske inte behövs buffas eller ramsas mer ikväll. Min lilla goa, underbara tjej, hon borde ha medalj!
Ni kurare också för den delen!!

[SusanD]

Bra jobbat dykmorsan

Nässpray är också bra att använda innan läggdags, man vet ju själv hur eländigt det är att försöka somna med en täppt näsa.

Att lilla barnet står upp i sängen tar vi inget extra för här använder du dig av ramsan i begränsad utsträckning. Ramsa och avvakta effekten och barnets reaktion. När du är på det klara med hur reaktionen blir agerar du därefter. Låter enkelt va . Vad jag menar är att lilla barnet har rätt att reagera, de behöver inte bli tysta direkt du ramsat, de kan få muttra lite utan att du gör någon insats. Ibland behöver även små snacka lite innan de somnar.

Jobba på nu, följ era rutiner, lägg i tid och se till att skratta gott innan nattningen så är ni snart på banan igen.

Kram Susan

[dykmorsan]

Jadu. Ledsen att säga det, men efter en lugn läggning, blev det en tuff natt. Och en till. Och nu en till verkar det som. Vi är uppe minst varje halvtimme. Pappa är dödens trött, jag har fått bihåleinflammation. Håller på att balla ur. Lillan är också trött och sjuk, får Nezeril och hostmedicin. Min främsta fråga är hur får man henne lugn? Buffa f u nk a r inte. Hon reser sig, spelar ingen roll hur stark jag är. Och solfjädern, glöm den, hon får bara panik. Hon har ju vant sig vid att bli uppplockad och somnar som en stock i mina eller pappas armar. Men sedan när hon vaknar på natten kan hon ju inte somna om. Så hur gör man? Ska man bara lägga och låta henne börja vråla? Och köra ramsan? Hjälp!

[SusanD]

Hualigen, här har ni satt er i en rävsax och det gör ont kan jag lova.

Som läget är nu är det inte helt enkelt att få ordning på det hela. Lilla barnet är förkylt och gråt gör det hela ännu jobbigare.

Buffningen kan du glömma lika så solfjädern. Som du berättar så blir hon bara argare av de verktygen. Ramsan får fixa biffen.

Nu är ni ju trötta och sjuka hela bunten så valen ni har är att lida några nätter till med ständiga uppvak och så ta tag i det hela när lillan är frisk igen. Eller så tar ni tag i det nu bums, för ni behöver ju alla sova gott, och då är det ett gott härligt skratt innan läggningen, lägg ner tösen i sängen, lägg tillrätta genom att sträcka ut benen och armarna så att hon ligger på magen. Tillrättaläggningen kan ta två sekunder, det handlar om att det är en signal till barnet som säger att nu är det dags att sova. Ramsa dig/maken ut ur rummet. Avvakta - lyssna med öronen och inte med hjärtat (som hör helt andra saker) är hon arg, ledsen, förtvivlad, sur.... Hon får låta innan hon somnar men ska inte gråta ledset och övergivet, ni ska med ramsan besvara hennes frågor (olika sorts gråt). Visst det här kommer bli jobbigt, men ni får ta det. Vaknar hon på natten är det bara till att sätta sig utanför hennes dörr och ramsa, svara med lämpligt tonfall.

Det är inte lätt att orka göra detta när man själv är sjuk men det borde vara ännu jobbigare att springa uppe natten igenom och bära på lilla barnet.

Kram Susan

[dykmorsan]

Suck. Det verkar inte som att lillan blir frisk. Hon har haft ett par dagar efter jul med otäppt näsa, annars har hon varit dålig sedan början av november. Och hostan sitter i. Läkarna kan inte hjälpa. Ska det vara såhär undrar en förstagångsmorsa? Kuren får vänta. Så fort hon skriker, eller frågar som det heter, får hon tuffa hostattacker som verkar skrämma henne och försvårar insomnandet ännu mer. Det funkar inte. Nu somnar hon istället till flaskan, ibland sover hon genom natten, ibland inte. Så är det på dagen också. Jag får tacka för all hjälp och läsa in hur man kurar äldre barn när - om - hon någonsin blir frisk. Det är bara att bita ihop och försöka se glad ut. Blörk.