Min man och jag har nu försökt i åtta månader att få ett barn till. Vi drömde om att få två barn tätt men det ser inte ut som om det blir så.
Nu har vi genomgått ytterligare en fertilitetsutredning (gjorde en innan Leia blev till) och fått diagnosen "oförklarlig sekundär barnlöshet"
Läkaren berättade att även om det anses "normalt" att det tar upp till ett år att bli gravid så omfattas statistiken även av de som inte har regelbunden ägglossning. Med tanke på att vi vet exakt på dagen när det är ägglossning och inte har några kända "fel" så: "borde det ta blivit något vid det här laget" (citat läkaren). Orden träffade mig rätt i magen 
Vi blev rekommenderade att genomgå antingen "makeinsemination" eller "ivf" men eftersom behandlingarna kostar 10 000 resp. 24 500 bara för ett enda försök så tar det emot.
Leia blev till månaden efter att jag gjort spolning av äggledarna med kontrastvätska. Nu har jag nyligen genomgått samma undersökning igen och hoppas såklart på resultat.
Att jag skriver här beror på att det känns ganska meningslöst att tala med sin nära omgivning om sin längtan/oro eftersom det nästan ofrånkomligt leder till snusförnuftiga fraser som:"om ni bara slappnar av så skall du se att det tar sig"
"om ni inte längtar så är det lättare att bli gravid"
Jaha
, då får vi väl ta och längta lite mindre då maken och jag... hur nu ägget och spermierna får nys om det 
: "hör ni kompisar, nu längtar de inte längre så nu jäklar skall här göras barn"Får även höra kommentarer om att vi "borde vara tacksamma för att vi har Leia". Jag ser inte kopplingen här ](*,) Vi älskar vår dotter över allt annat och längtan efter fler barn förminskar inte kärleken till henne
Min förfrågan: har ni några "husmorsknep" att dela med er av 
Gör redan:
-äter vitaminer, omega 3 och bidrottninggelé
-dricker grapefruktjuice (bra för ph-värdet)
-börjat gå på akupunktur
Finns det andra trix att ta till
Tack på förhand från Nancy
Gå inte barfota inomhus.
