Min niomånaders äter ALLT! Är det ok?

[Lilla Klara]

Hej!

Min lilla Klara äter ALLT med förtjusning. Hon började med smakportioner då hon var tre och en halv månad redan.(På läkares inrådan då hon inte gick upp i vikt) Hennes lilla mage är alltså van vid mat vid detta laget. Min fundering är dock om det är ok att låta henne smaka och äta på allt som hon vill testa. Då storebror (som tyvärr äter mindre än en lus och helst bara en gång om dagen om han skulle få bestämma) knaprar blodpudding, köttbullar, pannkaka, potatisbullar osv vill lilla Klara äta det hon ser att han äter, försöker jag servera "barnmat" slår hon ut med händerna så skeden flyyyyyger och sträcker sig efter Olivers tallrik. Då brukar jag låta henne äta det han äter och samtidigt mata henne med lite mindre stekt och kryddad mat mellan tuggorna och det går hon oftast med på. Men hon äter ändå mycket av "vuxenmaten" innan hon är nöjd och inte vill ha mer.

Senast vi åt köttbullar (de var tyvärr dessutom köpta köttbullar) lyckades Oliver pilla i sig EN köttbulle och lite makaroner. Klara åt tre köttbullar(jag pillade bort den stekta ytan, massor av makaroner och ÄNNU mer makaroner då hon kom åt makaroner med ketchup på.(Ketchup, är det fy,fy,fy?)
Blodpudding och potatisbullar gillar hon också och då slinker även en hel del stekt yta med.

Kan det vara "skadligt" att låta henne äta en hel del mat som även vi äter med kryddor och hela köret, vet ju att salt och stekt mat ska vänta tills dess att de är, hm, var det året eller nåt...

Någon som låtit sina små frossa i det som de gillar utan att de fått men....?

/Stina

[Jennie]

Vilket matvrak Vad du bara glad för det. Låt henne äta det hon vill ha, jag tror på lagom är bäst, FÖR salt mat kan man ju undvika och ketchup är ju lite väl sött, kanske, men låt du henne äta allt det andra som hon ju så glatt stoppar i sig, hon kanke t o m kan lära storebror att äta lite bättre

När vi äter pasta så har jag delat på de stora pastabitarna (typ pastaspiraler el liknande) men det har inte godtagits, han har istället slukat i sig de stora pastabitarna. Nu har han ju börjat få hörntänder också så nu kan han ju tugga dem.

[sigrid]

Akkurat som deg har jeg en som spiser lite og en som spiser mye

Min yngste sønn har alltid vært veldig glad i mat og spiser fortsatt mengder som får omgivelsene til å miste pusten nesten. Nå er han tre år og spiser for eksempel glatt tre brødskiver med flere lag pålegg på om formiddagen og to porsjoner middagsmat (pluss frokost og kveldsmat).
Mens eldstemann på 6 år, som aldri har vært storspist, klarer seg f.eks. gjerne på en tredjedel av mengden middagsmat som broren hans spiser. 3-åringen spiser variert mat, "vanlig" middagsmat og varierte pålegg, mens 6 åringen alltid har holdt seg til to-tre typer pålegg og et fåtall middagsretter, har vært forsiktig og ømfintlig for ulike typer mat (ikke ømfintlig fordi han blir syk eller allergisk, men fordi han rett og slett ikke klarer å spise visse typer mat, for ham er den ekkel og gir ham nesten oppkastfornemmelser). Jeg tenkte kanskje han ville bli mere storspist da han fikk en lillebror og særlig da lillebroren spiste mye. Men det ble han ikke.

Jeg har latt mine barn spise det de orker, for den minste ble og blir det som sagt fortsatt mye. De har ikke tatt skade av det så vidt jeg har kunnet registrere. De er friske og glade, begge to!

La ditt barn få glede seg over mat og spise det hun vil Forsiktig med saltet så det ikke blir FOR mye.