"Hon är ju väldigt intensiv..."

[Mule]

Hej!

Vi har en dotter som är två år och en liten pojke på två månader. Några gånger nu har folk sagt till oss att dottern är "ganska intensiv" och "speciell". Jag tror inte precis att de har menat det i negativ bemärkelse, men jag vet inte. Någon sa att de hade varit lite oroliga för hur det skulle gå när nästa barn kom (i juli). De tyckte att hon fick så mycket uppmärksamhet och jag förstår inte riktigt varför de sa så.

Hon är med oss och hjälper till så mycket hon vill under dagen och visst - där får hon kanske mycket uppmärksamhet eftersom vi förklarar för henne hur hon ska göra saker t. ex. Vidare pratar hon konstant och har MYCKET fantasi. Men speciell och intensiv? Är det inte så en 2-åring är? Jag undrar om några av er har hört liknande kommentarer?

Hälsningar

Carola, mamma till två godingar -04 och -06

[blomman]

"Dina barn är så nyfikna" har jag hört i alla år. En mycket trevlig kommentar om barn som är jätteaktiva och vill veta och prova ALLT, hela tiden.
Ibland kan jag känna att jag inte riktigt har ork för alla frågor och visa allt, men annars är det mest positivt.
Ja, en 2-åring är intensiv, på ett positivt sätt.
Jag vet en kvinna som vände allt negativt om sin son till nåt positivt.
Hon är psykolog och när alla sa att han var så "jobbig" (också mkt aktiv herre) svarade hon "ja, han är ju så kreativ".
Vilket visade resultat efter några veckor, när plötsligt alla andra använde precis de orden. "Vad kreativ din son är"
Prova!

[Mamma S]

Lyckost dig som har ett aktivt barn! Det maste du alltid komma ihag! Om det kanns jobbigt och det kanns som folk forebrar dig sa, som sagt, vand pa det, sag - ja det ar sa skont att han ar sa nyfiken och inte passiv! Jag har att mycket aktivt barn och far ofta hora att han ar intensiv, aktiv, ar det jobbigt? etc. Men sa glad jag ar for det! (aven om det ibland kansn som om folk tycker synd om mig?! svart att veta hur man ska ta det...) Vilken gava att ha med sig in i vuxenvarlden, jag har sa manga vanner som aldrig orkar ta tag i saker, som vantar pa att nagot ska handa etc. Dar hade det nog behovts lite med intensivt beteende.

[blomman]

Måste givetvis ta upp min kloka mammas ord;
" När man är liten heter det att man är jobbig, som vuxen heter det framåtanda, intitiativförmåga och eget tänkande"

[Mamma S]

En MYCKET klok mor

[Fjällfolket]

Måste givetvis ta upp min kloka mammas ord;
" När man är liten heter det att man är jobbig, som vuxen heter det framåtanda, intitiativförmåga och eget tänkande"

[-o< Ameeeen... [-o<



/Fjällmor

[eliselinda]

Blomman!

Det är precis det där jag menar i den andra tråden "införa ensamlek till 2-åring". Jag fick inte riktigt fram där vad jag menar.

Det som din mamma brukar säga.
"När man är liten heter det att man är jobbig, som vuxen heter det framåtanda, intitiativförmåga och eget tänkande"

Det är därför jag har lite svårt att förstå varför det är så fel att tycka att ens barn är intensivt. För vissa är ju bara det! Men man har ju inte därmed sagt att det är fel på barnet. Jag vill snarare se det så att dom är födda till att vara ledare t ex.

Och man vill inte som förälder höra/få pikar om att det är ens fel att barnet är intensivt. Då har man ju därmed också sagt att det är fel att vara intensiv.

Alla personligheter är lika välkomna i denna värld anser jag. Tänk om alla vore lika, det vore väl riktigt tråkigt!

[Mule]

Hej!

Tack för era svar! Nej, JAG har inga problem med hennes personlighet. Hade inte ens tänkt på att hon skulle vara intensiv eller jobbig eller vad de nu menar. Nyfiken och aktiv hade jag tänkt, däremot. Men det kan väl inte vara ovanligt att vara sådan när man är barn?

Hälsningar Carola

[kokos]

Fick nyligen höra följande:
- Det är ju tur att Edvin är så lugn för ingen skulle ju orka med att ha två så intensiva barn som Adrian.

Jag blev både ledsen och sårad. Denna människa har inte egna barn och tycker att barn mest ska sitta stilla och vara tysta (för sån var HON som barn). Jag har fått höra många sådanna kommentarer från denna människa och känner just nu att jag behöver en paus.

De flesta andra jag känner tycker att min store pojke är en sprallig, rolig, nyfiken, glad och framåt kille som hjälper till och kan precis allting. Sitta still ligger kanske inte i hans natur men varför skulle det vara ett problem? Jag brukar tänka: nåja han sover ju 12 timmar varje natt så det är klart att han behöver röra på sig på dagarna!

[annawahlgren]

Vad trött jag blir Jag har ju faktiskt haft nöjet att träffa unge herr Adrian, även om det var kort. Han är en alldeles kolossalt underbar liten pojke - just och inte minst för att han är FRI. Och BEHÖVD.

Det är det hela

När du får sådana där kommentarer som man bara baxnar av, försök tänka lite längre och sakligare och elakare... Säg t ex: "Vilken bra idé! Där kom du verkligen på knepet! Jag tar och binder honom i fortsättningen! Hm, ska han sitta fast i soffan tycker du, eller är det bättre att kedja honom i taklampan "

Typ

Man kan gott gå till sådana överdrifter att folk fattar att de FULLKOMLIGT är ute och seglar.

Älska lille store Adrian från mig också

[kokos]

Han är verkligen älskad den ljuvliga lilla människan. Just nu ligger han med 39 graders feber och har haft en väldigt lugn och stillsam dag - för att vara han. Och då kan jag säga att jag SAKNAR hans upptåg!

Den där kommentaren jag fick från henne var bara en i raden. Hon har sagt flera liknande grejer typ varje gång vi har setts sista tiden och har även sagt ganska elaka saker till HONOM (hon schyschar alltid honom när han berättar livligt om något). Jag måste ta tjuren vid hornen och ta ett snack med henne vid tillfälle för jag kommer inte undan henne. Hon kanske helt enkelt inte förstår hur barn fungerar. Jag är så löjligt snäll också så jag kan ju helt enkelt inte med att mopsa upp mig och hittar inga elaka svar... Däremot försöker jag alltid "laga" om hon säger något till Adrian.

[annawahlgren]

På föreläsningen och diskussionskvällen i fredags i Gällö kom ju saken upp, som vanligt: "Mitt barn har en sådan STARK VILJA." Det kändes som alltid skönt att upplysa den lidande ömma om att denna starka vilja ofrånkomligen är anledningen till att människosläktet fortfarande promenerar omkring på jorden

Vill vi ha möbler Eller vill vi ha levande barn

[eliselinda]

Hej Kokos!

Jag har ganska nyligen insett att jag är helt ute och cyklar som använder ord som intensiv. Så sorry! Jag gjorde visst det i mitt tidigare inlägg. Jag ska ta och radera ut det ordet ur mitt medvetande. Självklart ska det vara nyfiken och andra positiva ord.

Jag har också fått sådana kommentarer om min pojk.
En kväll när två av mina vänner var på besök så blev älsklingen så till sig, glad och sprallig, så han visste inte riktigt var han skulle göra av all glädje. Så han sprang hit och dit och skrattade och höll på.

Då försökte jag också "laga" när ena kompisen sa nåt, jag minns inte vad. Jag svarade att han blir så glad när det kommer folk och att han tycker om när han har chansen att stajla lite för publik (han älskar att spela ut ordentligt). Då sa hon till honom att han i såfall borde se till att ge ett bra intryck istället. Ja, vad f-n säger man då? Man blir ju bara paff.

Det är nog som du säger att din kompis inte vet hur barn fungerar. Jag ska ta Annas råd att säga lite halvelaka saker tillbaka, för det kan väl inte vara mer än okej, när dom faktiskt säger elaka saker till/om våra barn.

Linda

[eliselinda]

Oj då, det blev visst lite fel det där. Till Carola skulle det ju vara.

[Gäst]

Jag blev lite full i skratt mitt i allt det sorgliga när jag läste kokos inlägg. För innan jag fick barn så var jag lite som den där väninnan. Tyckte att barn skulle sitta stilltysta och vara lugna. Det kändes liksom lite fiiinare...och så var JAG när jag var liten

Och så fick jag två små vildingar på raken

Jättepraktiskt och bra. De har redan lärt mig jättemycket om människors olika personligheter och hur man kan ta för sig av livet. För DET kunde verkligen inte jag när jag var barn.

Lugna eller fartiga barn. Sak samma. Bara det finns en massa skratt och kärlek. Och tråkigt behöver man aldrig ha hemma hos oss...