Nog är det en härlig eftersommar! Fantastiskt att spendera dagarna ute med de små kära. Tur bara att man har en halvstor liten kär som vet att meddela sig med den lilla kära när en trädgårdsfanatisk mor ibland försvinner in i dimmorna och flänger fram och tillbaka mellan jordsäckar, halvt uppgrävna rabattar och försvunna spadar utan minsta tanke på att krypisen inte hinner med i svängarna.
Men den halvstora böjer sig ner till marknivå (där lillasyster är fullt upptagen med att skyffla in så mycket grus hon bara förmår) ser henne i ögonen och ropar glatt: "Komme stax!" innan han med vattenhinken i högsta hugg kommer till mors undsättning för att fixa vattningen.
& Lilltufsan född feb -06 
