Anna HJÄLP! - son med svår överlevnadsångest!

[Kristin]

Hej!

Jag har skrivit rätt mycket på tråden "Standardmodellen", men inleder här en ny då det verkar som att sonen (1 månad) har svår överlevnadsångest och i och med det har svårt att komma till ro (sova) om dagen.

Ni som har följt mig i min förra tråd vet att lillen har otroligt svårt att sova längre än 45-60 min under varje sovpass på dagen (natten fungerar strålande konstigt nog ). De första veckorna sov han 2-4 h långa pass, men inte längre alltså.

Det var först häromdagen som jag tog fram BB för att läsa om de bebisar som har problem med sömnen och fick mig en rejäl tankeställare. Jag tyckte (och även maken) att allt stämde överens på vår son (s. 153-156).

[Sonen vaknade just till efter 45 min sömn..... - jag vagnar...]

När jag läste detta blev jag på ett sätt lättad för då visste jag att jag skulle hantera honom med mat, men det finns ändå ett tvivel inom mig. Som nu då t ex, han fick mat (som han var sådär intresserad av) så sent som för 45 min sedan. Om man har ett sådant här barn, skall man då plocka upp barnet och ge mera mat, köra Standardmodellen i 1,5 h och sedan lägga barnet igen. precis som att barnet har sovit sina 2-2,5 h?

[Lillen piper igen.... Jag vagnar.]

Innan jag läste de här sidorna i boken så trodde jag (och fick tipset) att man måste vagna över "skarvarna" och det är så jag har "löst" det. Förmodligen kommer lillen nu att vakna upp var 3:e min och måste vagnas till tystnad. Jag SER att han sover så självklart är han trött.

Min fråga är SKA JAG TA UPP HONOM EFTER VARJE HALVTIMME/TIMME SOM HAN VAKNAR ELLER SKALL JAG VAGNA (BRUTALT)???

Mvh
Kristin

[Kristin]

Ursäkta, tryckte iväg inlägget för tidigt .

[Jag fick gå ut och vagna igen]

Kanske är det dumt att fråga om något som redan står i boken. Anna skriver ju att trots att lurarna är korta så skall man ta upp barnet som om den hade sovit som den "ska" och köra igång med programmet som vanligt. Men jag måste säga att det känns konstigt eftersom jag ser att han sover mellan pipen och han behöver ju så väl sina lurar. Likväl är det ju ingen vidare sömn han får eftersom han vaknar till KONSTANT. Som sagt, vagning var annan minut är inte ovanligt.

Men, hur blir det med hungern när han får mat så ofta?

Hur lång tid kan det ta innan han blir av med ångesten?

Hur kommer det sig att nätterna fungerar så bra när dagarna är så dåliga?

[Lillen piper igen -jag vagnar]

Han somnar bra om kvällen ca 18/19 (igår vaknade han dock upp efter sin normala en timmeslur så han somnade för natten 20) och sover sedan med hjälp av flaskmatning i sömnen vid 22/22.30 ända till 02/03. Får nattmål och sover sedan till 06/07. Helt otroligt!

Kommer nog snart att ta upp honom igen...

Hoppas Anna kan svara (eller någon annan insatt).

//Kristin

[annawahlgren]

Men snälla Kristin, det du refererar till i Barnaboken är ju kapitlet "Om något blvit fel: den nyfödda vägrar sova".

För det första är han ju faktiskt inte nyfödd längre utan har gott och väl passerat den egentliga födelsen

För det andra kan du ju inte göra en regel eller en återkommande metod av en akut liten krislägeskur, där det gäller att komma till rätta med rena rama dödsångesten Hade han DEN sortens överlevnadsångest (kvar) skulle han knappast sova som en liten gris på nätterna.

Några frågor:

Sover han på mage?

Har han larm?

Äter han så mycket du någonsin kan proppa i honom i tre omgångar inom en timme eller en timme och en kvart varje mål?

Kan du vagna honom tyst och lugn på högst fem drag och några snabba skak?

Lägger du tillrätta varje gång han vaknat till, börjat gråta och du ska börja vagna?

[Kristin]

Hej och tack för att du svarar så snabbt !

Jag verkar tydligen ha missuppfattat begreppet "nyfödd". Jag får ändå "symptomen" till att stämma in på vår son då han under dagen konstant vaknar till/skriker i sömnen (?) under var enda dagslur. Varenda!

J a, han sover på mage.
Ja, han har larm.
Ja, han svarar bra på vagning. Tycker själv att jag har fått in tekniken bra. Emellanåt är jag rädd att han skall få skador . Fast jag måste säga att han skriker upp sig rejält ibland (och då vagnar jag lika intensivt. Rätt? Fel?) När jag skrev ovan inlägg, fick jag ju upp och hoppa rätt ofta. Sedan blev jag tvungen att lämna hemmet och maken tog över. Dock behövde han inte vagnas en enda gång efter det jag åkt utan lillen kom in i djupsömn . Ett framsteg! Det har känts som att varje sovpass har varit en kamp eller snarare ett gympass för min del. Han har vaknat till extremt många gånger och ofta. Jag ser dock att han sover för när pipet (läs: skriket) är över så ligger han helt utslagen med öppen mun.

Den enda frågan jag inte kan svara solklart ja på är den om matningen ... Jag har inte haft något bra system med matningen. Att bara amma har inte fungerat av flera skäl som jag inte behöver gå in på. Nu ammar jag vissa pass, men kompletterar alltid med tillägg. Dock sinar väl min mjölk snart för det är lätt att ta till flaskan om amningen inte passar in i min vardag... Med flaskan känner jag mig trygg för då vet jag hur mycket han får i sig. Några 200 ml dricker han dock inte. Hälften snarare..

Jag brukar amma ca 30 min på morgonen innan storebror vaknar. Lillen blir aldrig nöjd på detta utan jag fyller på på en gång med tillägg. Problemet som ofta uppstår vid varje "mål"/vakenpass är att nästan all tid går åt till matning. På morgonen tror jag att han hinner bli trött innan han fått i sig all mat. Imorse t ex, har jag för mig att han bara fick i sig 35 ml och det är väldigt lite. Då förstår jag att han vaknar inom kort. Men han har vaknat även efter det att han har ätit 100 ml. Igår (när jag hade läst ditt avsnitt om överlevnadsångest) så tog jag upp honom varje gång och fyllde på med mera mat. Han åt bra ....

Jag känner att det finns mer att jobba på när det gäller matningen. Kanske ÄR det det som är problemet. Kanske skulle jag bara ge flaska?(köpte idag flasknapp för bebisar över 1 mån) Amningen tar ju längre tid. Känner mig osäker på detta. Hans hunger är ju så mycket bättre när han har sovit ordentligt. Nu blir det ju en hel del småätande...

Nej, jag har inte kört med "lägga tillrätta" efter varje gång han skrikit. Skall göra det i fortsättningen.

Jag måste bara påpeka en gång till att jag har vagnat järnet, både i kraft och omfång så att du förstår hur ofta han har skrikit.

Hm....vad tror du?

En fråga: när jag har tagit upp mitt problem med nära och kära, kompisar och BVC så har jag ju fått alla möjliga tips och kommentarer. De säger att "han kanske är en bebis som inte behöver ha mer sömn", "ge honom napp", "får han för mycket mat?", "alla bebisar är olika" osv.

Som det är just nu känner jag att jag inte kan gå någonstans för jag vet inte hur lillen kommer att sova. Jag vet däremot att han sover kort och sedan får jag vagna järnet. Då stannar man helst hemma...

Mvh
Kristin

[Kristin]

Oups! Glömde ju ställa frågan:

är det din erfarenhet att alla/de flesta bebisar knoppar i 2 h efter ett vakenpass? Vad säger du till dem som menar att det kan vara normalt att bara sova 45 min pass?

//K

[annawahlgren]

Tvärtom vaknar de allra flesta, skulle jag påstå, till efter just 45 min, som är ett s k naturligt sömnrytmspass. Dvs efter den egentliga födelsen; dessförinnan är sömnen att likna vd medvetslöshet och nyfödda kan sova i princip "hur länge som helst".

Sedan är det ju upp till de ömma att bedöma om 45 min sömn är tillräckligt.

Vi vaknar själva som vuxna till flera gånger om natten dvs seglar upp till ytan men somnar om igen utan att ens komma ihåg det, eftersom vi vet att det fortfarande är natt. Det vet inte små barn - särskilt inte på dagen

Att skrika i sömnen är inte att lida under den dödsångest jag beskriver i "Den nyfödda vägrar sova." Det är just att vakna till och ställa en fråga. "Vad är det som gäller? Är det någon där? Kommer vargen och tar mig nu?"

Jag tycker rakt av det låter som om han får för lite mat. Fem mål om ca 200 g är vad du ska sträva efter. Nu äter han på natten också och därför behöver du inte gå så högt, men 1000 g är det sammanlagda dygnsbehovet. På mätt mage sover små barn bäst och det säger ju sig självt. Dr Brown tillsammans med ömma järngreppet brukar vara en oslagbar kombination.

Vagnar du så att du är rädd att han ska få skador kan nog vagningen knappast te sig som särskilt betryggande för någon av er Öva med tyngd i vagnen och lär dig lägga handen på "huvudet"/skulderpartiet vid varje drag, mot dig eller från dig (konsekvent), så att huvudet hålls stilla och på plats. Tryck till lite lätt varje gång oavsett om det så att säga behövs eller inte. Men öva inte på barnet först. När du kommer så långt som till barnet ska du veta vad du gör och ATT det fungerar alldeles fantastiskt bra, dvs lugnar/tystar honom inom allrahögst (obs) två min, varefter du avslutar med snabbt kort skak och GÅR.

Det där får man hålla på med av och till under lurarna och två min (högst) i stöten är väl trots allt inte så farligt. Det kan man göra både hemma och borta. Om man nu alltså, vill säga, har bestämt sig för att 45 min inte räcker som lur.

Ja, det är klart du får alla möjliga råd och kommentarer - allt fler och mer olika i samma takt som du frågar allt fler. Och här fick du några till