Torsdag eftermiddag, det är middagsdags i vår familj..... Lille Elliot tittar skeptiskt på soppan i tallriken. Äter man sådant här
Han tittar frågande på både mor och far. Sneglar på grönsakssoppan, har tidigare inte ätit soppa med buljong, men när både mamma och pappa äter så måste man ju våga prova ser man att han tänker.
HAn tar sin sked, sörplar i sig av soppan, ett leende sprider sig
detta var ju gott, men........ mammas mat ser godare ut, om jag provar att äta med mammas sked så kanske maten är godare, sagt och gjort, vi byter sked.Men mammas mat på skeden mamma håller ser fortfarande godare ut, vi byter igen, denna procedur upprepas ett par gånger till, tills skålen är tom, då ser man hur snilleblixten landar i min son
Man kan ju mata mamma
!!Så han hämtar en ny haklapp, mamma ska ju inte behöva bli smutsig.....
tar resolut ett fast grepp i mammas sked, mamma ska läras äta ordentligt med sked, och så börjar matandet, meja meja, när tallriken är tom, vi fyller på, matar vidare och lillkillen strålar som en sol
När vi ätit tre portioner, förutom den mamma började med så tittar han på mig, och lägger huvudet på sned, frågar med len röst, meja
mamma säger:- Nä nu är mamma mätt, tack tack!Då ler han ett änglaleende O:) O:) Säger tack tack och dukar av mammas tallrik, bär den till diskbänken, och hämtar kökshandduken, så mamma kan torka händerna.
Sen var det en lycklig pojke hela kvällen
