Världens hemskaste mamma!!!

[Hegro]

Usch och fy, vad hemsk jag känner mig nu. Och ändå inte....

Lilla Emil 6,5 månader flyttade in i eget rum idag. Och man kan säga att han hade åsikter om det usla påhittet
Både jag och maken hade bestämt för en vecka sen att nu till helgen ska det ske. Så vi var väl förberedda och laddade.

Emil tittade förundrat på när han säng placerades därinne. Själva nattandet gick bra. Fast blicken jag fick när jag la honom i sängen och gick därifrån var verkligen frågande. Och ganska förvånad. "Hallå! Vad håller du på med egentligen? Här kan jag ju inte sova heller!" Men han somnade ganska snart ändå efter lite småknorrande. Men över förväntan lätt.

Men sen.......PUH!!!
Efter en halvtimma vaknar ungen och är fullständigt vansinnig. Jag har stått och buffat en illvrålande unge i 40 minuter. Och det är tusan inte lätt att buffa en unge som slingrar sig som en orm. Hela tiden med orden i huvudet "första gången kan man få buffa 20-40 minuter men det är en gång och aldrig mer (typ nåt sånt iaf). Skönt nog kände jag hela tiden- Han SKA inte upp!!! Ingen tvekan där. "Jag är inte elak som låter mitt barn få sova hela natten".
Men ärligt talat- Jag vet inte om mitt modershjärta klarar av att bita ihop om en sån omgång till
Jag verkligen kände mig som den usligaste mamman i världen till slut. Men somnade gjorde han. Nu får vi ju hoppas att vi nu tagit oss igenom det värsta och att det kommer att bli lättare nästa gång han vaknar.

[J och Å]

det blir lättare. Klart han undrade vad som skedde, nytt rum. Och man får reagera.

Ville bara skicka en tanke.

citerar dig, "Skönt nog kände jag hela tiden- Han SKA inte upp!!! Ingen tvekan där. "Jag är inte elak som låter mitt barn få sova hela natten".

Åsa

[Gäst]

Man kan inte förbjuda folka att reagera - och ska det inte heller !

Du svarade på hans frågor och han somnade utan frågetecken - du ska vara lika nöjd som stora mannen med egna rumet !

[Hegro]

Tack Mammut Maria för de orden. Det värmer alltid med pepping
Och det du säger vet jag ju redan men man behöver få höra det ändå.

Natten har gått över förväntan bra. Visst har jag varit uppe ett par vändor ( vid 23 och 01) men det gick oväntat lätt. Bara buffa helt kort och gå därifrån med ramsan så somnade han om.
Det stora knölet kom vid 4.30. Den kära gamla vargtimmen som vi krånglat med så länge nu. Men faktum är väl att han är så inrutad på sina dagtider att jag får skylle mig själv. För lika inrutad lär han ju ha blivit på "mat kl.4.30". Bara för att jag en gång gav efter när jag var för trött
Men eftersom vi nu laddat och ska ta tag i det här en gång för alla så har vi kämpat på sen dess nu. Upp kommer han inte. Och särskilt nöjd med tillvaron och sin mamma är han just nu inte heller
Skönt att stickyn med svaret till Amelias pappa fanns så att jag läste den igår kväll. Det gör det lite lättare att inte ge upp. Han har fått ligga och muttra, knorra, gråtit lite missnöjt några gånger, slumrat till 3-4 min, blivit jätteledsen (och buffad), somnat till, legat och grymtat, blivit buffad en gång till......
Just nu sover han sen ca 25 minuter iaf.
Mamma däremot är klarvaken Nu hoppas vi bara på att imorgon natt ska det kunna räcka med bara ramsan för han somnar utan buffandet men verkar behöva det för att komma till ro.
Jag känner mig väldigt nöjd så här långt. Och stolt över både Emil och mig.
(och måtte grannarna ha överseende [-o< )

[Hegro]

...och han sover fortfarande
Verkar som om det hels slutar med att jag får väcka honom!!!

[Katarina-Mamma duracell]

Du fixar detta, du har rätta attityden

Visst kommer den lille undra vad som händer ett par dagar till, för man vet ju aldrig, allt kan ju ha ändrats sen igår. Men med din buffning och ramsa, och med stöd ifrån din respektive så kommer detta att gå.

Tänk framåt, när ni och er son jobbar i samspel om några dagar så får ni alla en bättre sömn och vem mår däligt av sömn
Dina grannar ska du inte bry dig över

Lycka till även i fortsättningen

[Hegro]

Vill bara lämna en liten rapport om nuläget, efter 3 nätter av omkurning och flytt till nya rummet. Tänkte att det faktiskt kan vara till stöd för någon annan som står där och buffar sitt illvrålande barn i en halvtimma och är beredd att ge upp efter första kvällen
Redan andra natten sov Emil så gott i sin säng från 19.30 till omkring 3 utan att vakna alls. Han vaknade till och grät lite. Jag ropade bara ramsan från min säng. Han tystnade direkt och somnade om. Sen höll vi på och kämpade med vargtimmen från 4.30-6.30 ca. Det var inga stora protester. Han vaknade och knorrade lite då och då men somnade om själv. Ibland ramsade jag när protesterna stegrades men oftast sa jag ingenting alls utan lät honom klara av det själv. Kl.7.15 tände jag upp lite i lägenheten innan jag gick in och hämtade honom. Nöjd, go och glad! Och jag själv hade inte lämnat min säng på hela natten
I natt, 3:e natten, somnade han 19.30 och vaknade först kl.6. Låg och muttrade lite några minuter men grät aldrig och somnade sen om och vaknade två minuter före vår godmorgontid
Efter att ha tagit oss igenom det där 40-minuters "skrikpasset" så har vi inte behövt göra ens något i närheten av det igen. Lite halvdana protester bara. Lite som om det bara är för sakens skull
På två nätter har jag inte behövt gå ur sängen!!!
Så till er som inte kommit igång ännu utan håller på att ladda, ge inte upp för att det tar hus i helsike första kvällen. Det är tufft att behålla attityden när barnet blir så där argt men det lönar sig. Det kommer att bli bättre och det ganska snabbt också.

[Gäst]

Härlig rapport! Tack för att du ville berätta!

[Sagomamma]

Men gud vad häftigt! Jag upphör aldrig att förvånas över att vi alla och våra små faktiskt fixar det här Visst är det en häftig känsla den där berömda attityden

Den känslan du har just nu av att vilja förmedla och hjälpa andra som läser här och tror att de alltid ska behöva buffa 40 minuter innan deras små somnar -spara den känslan till "sämre" dagar, så kan du aldrig misslyckas
Du har ju fixat den allra värsta och tråkigaste biten nu, riktigt bra jobbat

[Hegro]

och framför allt ska jag passa mig väldigt noga för att börja slarva med schematiderna igen!!! [-X
Det är sååå sant som det är sagt- en gång är ingen gång, två gånger är en vana. Innan man vet ordet av så får man börja om från början igen.