Lille Ville, alldeles snart två månader, har nära till skrattet. Den som säger att så små bebisar inte har humor, de vet ingenting
. Under första luren idag hör jag medan jag står och diskar att Ville vaknar till och ger ifrån sig ett rejält skrik. Jag klampar in i vardagsrummet där vagnen står och vagnar några rejäla tag, varpå lillkillen brister ut i ett knackigt gapskratt
! Kan man annat än skratta själv? Inte jag iaf, jag och Ville skrattade ikapp, men budskapet som vagningen egentligen skulle ge, det gick in det också, en minut av skratt senare sover lillkillen åter som en stock. Man kan ha roligt ända in i sömnen
!
