Tappra är ni och förståeligt modlösa. Det tycks ta en oändlig tid. Men det gör det inte, höll jag på att säga. Det går faktiskt framåt kolossalt, även om ni inte orkar se det så just nu.
Receptet för fortsättningen är fortfarande att backa. Och till det krävs att ni odlar Attityden av Total och Tveklös Självklarhet, till att börja med (igen)
I praktiken betyder det att göra mindre och mindre och säga mindre och mindre, mer och mer övertygande.
1. Vänligt godnatt enbart vid go'nattet, dvs första läggningen.
2. "DU LIGGER NER!" vid första rörelse i sänghalmen. Sägs med en röst som inte tål några invändningar.
3. Slut med ståendet. Sitt utanför dörren halvt sedd och koncentrera er på något som INTE har med honom att göra. Läsning? Någon sitter alltså vakt, men med bara öronen inriktade på barnet, inget annat. Tystnad. Ingen musik, ingenting som gör att ni inte hör första försök att komma ur sängen. Väsnas barn/folk utifrån, ryt gärna på dem och glo i taket (eller var de nu är). Högt och ljudligt och ilsket och demonstrativt. "Här ska vara TYST! På natten SOVER man! Gå och LÄGG er, bara!" Det spelar ingen roll att ingenting händer. Lille Kevin lär sig vad som gäller och det lär han sig av er. Han ska vara glad att den ilskan riktas mot någon annan
Så ska ni känna det i den tysta dialogen med honom.
4. Får han nu för sig att säga saker, skrapa fingrar i madrassen, gnola, babbla, vända sig, sucka-stöna, vad som helst UTOM att överge horisontalläget i sängen, lämnar ni detta utan någon som helst uppmärksamhet eller åtgärd eller ord. Vakten läser vidare, ser på TV (lågt), stryker eller vad det är, men "svarar" inte det minsta, "märker" ingenting. Däremot märker vakten omedelbart om han så mycket som reser sig till sittande för att dangla benen över sängkanten eller "bara" sitta. DU LIGGER NER! Att ligga ner är en förutsättning för att folk ska kunna sova så gott. Punkt.
5. Vid eventuella promenader på natten när ni själva lagt er ska han inte ledas tillbaka utan gå själv, och fortfarande med detta enda DU LIGGER NER. Han vet vid det här laget mycket bra var man (han) ligger ner, även om han mer eller mindre går i sömnen. Han ska inte stoppas om eller nattas igen - det ska bara ske vid kvällsläggningen nu - utan bara bevakas så att han verkligen kryper i säng själv. Som pris och beröm och bekräftelse på att han gjort rätt kan vakten ge honom en godnattramsa, x 1 eller 2, på väg ut genom dörren och utanför på väg bort. Den ska inte vara gullig eller inspirera till något fortsatt vakande, bara sakligt bekräfta i tonfallet att "precis så ska det vara, man ligger i sin säng på natten", punkt.
6. Tidiga morgnar hanteras på samma sätt. "DU LIGGER NER." Vad han sedan gör liggande är upp till honom, men garanterat tråkigt ska han ha. Ingen som helst underhållning. Blir det absolut nödvändigt, får vakten ta till det på-annat-högst-koncentrerade stolsittandet igen. Och köra enligt ovan.
7. Schemat skulle jag absolut inte ändra under pågående kur, även om den är långdragen. Tiderna ska hamras in nu och nattsömnen bli så lång som den ska vara. Därefter, när nätterna sitter och sitter säkert, kan ni ompröva dagsluren - inte förr. Här spökar osäkerheten och det får den inte göra en sekund. F ö får han ju inte ihop sitt sammanlagda dygnsbehov som det är och dit vill vi först. Vägen dit heter ligga i sängen
Resten får man överlåta åt barnet självt.
8. Tålamod ska jag inte tjata om men förlora inte de sista resterna! Rom byggdes inte på en dag. Och även Rom började med en enda sten någonstans, inte en hel stad. Man måste ha målet för ögonen - hela tiden - men också inse att vägen dit går steg för steg. Första delmålet har ni i princip uppnått: han stannar i sängen och ligger ner. Det kan inte betyda att han omedelbart sover hela tiden han "ska" och som vore skönast för er alla. Det kommer, men det är så här det börjar. Fortsätt nu målmedvetet
Nu ska ståendet ersättas med stolsittande som ser ut att ligga ert eget intresse samtidigt som ni håller vakt (åt båda hållen, om man säger
). Nästa steg blir att lämna stolen av och till, medan öronen växer. Aldrig smita, men bestämma själv, om man säger. Det kommer vi till senare
Låt mig slutligen poängtera det självklara: detta är en KUR. Mina "bruksanvisningar" här betyder inte att jag tycker att alla små barn i Kevins ålder ska läggas på det här viset varenda kväll och i evigheten
Inte för att jag tror att NI tror det, tappra Kevin-ömma
men andra kanske gör det
och många följer tråden med mycket stort intresse. Här är det alltså korta och hårda bandage, inte minsta gulligull, inga nuttiga sagor på band, ingen mysig musik, inte skuggan av diskuterande eller resonerande, inte ens några trevliga ramsor. Läge för gnäll över
"hårda Anna Wahlgren"
Desto roligare och rarare har man det naturligtvis med lilla barnet på dagarna. Allt under den paroll som borde vara, och ska bli även för lille Kevin, självklar: PÅ NATTEN SOVER MAN.
Jag är ledsen att jag inte kunnat vara alls på forumet flera dagar, här från Indien. Men nu, så
ska pappa istället stå i dörröppnongen tills han somnat 
Minns inte hur lång middagsluren var men 45 minuter tycker jag gott att han ska få - den behövs. Särskilt i trotsåldern - för alla 
"Nä hä - du ska inte sova märker jag 
utan ha attityd av förvåning, självklarhet och glädje på slutet!
detta tär verkligen på alla parter i familjen. Ingen sömn för någon och att nattningen ska ta upp emot 1.5 timme.....