Vi bestämde oss för mycket länge sedan att göra något åt det, men den envisa lilla raringen är uthålligare än sina morgontrötta föräldrar.
Kan tillägga att det tog nästan 3(!) månader innan nattningen satt då vi kurade vid 7 mån ålder. Kanske är det det minnet som spökar i bakhuvudet...? Och gör det så oöverstigligt? Det är kortsiktigt lättare att gå upp och sätta igång Pippi på TVn.
Ojojoj.
maj -04 (kurad jan -05), Pojke 
)så kan jag berätta att jösses vad skönt det är att få sova på morgonen men det bästa är ändå att ha en utvilad unge som orkar med på dagarna. Det är väl värt besväret att ta itu med några jobbiga morgnar än att låta barnet fastna i de tidiga uppvaken och tiden bara går och går. Sedan får man alltid betänka att man inte kan sova åt barnen utan bara ge dem förrutsättningarna. Men det låter ändå som att hon blir ledsen efter ett tag, eftersom ni trots allt tar upp och sätter på Pippi....?