Nej, man kan inte ge för mycket mat
Det kommer ut i endera änden. Vi talar inte bara överlevnad här, vi talar också och inte minst välbefinnande.
(Om det kan du läsa vidare i kapitlet "Maten" i andra deleln av Barnaboken
)
Under smekmånaden ger man en sista påfyllning - knockoutslurken - just före läggning. Det är meningslöst att lägga en liten nyfödd som inte redan sover.
Men redan i och med den egentliga födelsen, i slutet av andra eller början av tredje lenadsveckan (för fullgångna barn), när barnet börjar vända sig utåt i alla bemärkelser, börjar man lägga barnet vaket, "medvetet". Och kanske får vagna lite till stöd eller "information", några korta drag.
I och med månadsgränsen börjar man sträva efter 2-2, alltså 2 tim sömn/2 tim "mål" (med allt vad därtill hör). Oundvikligen blir det då något varv där vakenpasset förblir 1,5 tim och sömnpasset 2,5. Sådana tendenser brukar man ha kunnat utläsa under smekmånaden, speciellt sista veckan.
Men fortfarande ger man alla omgångar mat inom 1,5 tim och börjar sakteliga sträva efter att dra ihop ätandet till en timme i taget, att alltså rymmas inom en timme med alla påfyllningar. Det är "målet", som bör vara uppnått vid tvåmånadersgränsen senast.
Ur Barnaboken, kapitlet Tre veckor, sid 242 (2004 års utgåva):
Om målen enligt Standardmodellen, med allt vad därtill hör, förut omfattade en och en halv timme, flöjt av cirka två och en halv timmes sömn, riktar du nu in dig på två timmars "mål" i stället (och två timmars sömn). Du följer programmet som förut, men låter den nytillkomna halvtimmen vikas för all den underhållning du och "flocken" med förenad fantasi kan hitta på. Maten serverar du fortfarande inom en och en halv timme. Barnet behöver inte"knockas" längre med någon insomningsslurk.
Fortsätter man att ge påfyllning/knockoutslurk det sista man gör innan man lägger barnet efter 2 tim, vilket är ett inte alldeles ovanligt misstag - är man ett tu tre uppe i tolv mål/dygn
I praktiken.
Och så ska det inte vara.
