Frågor om sömn för barn 5-6 månader!!!

[elina]

Hej,

vår lille son på snart sex månader har så svårt att sova ordentligt på natten. Jag har kämpat på med ramsande och attityd men det vill inte fungera. Han somnar "själv" på kvällen och det går oftast bra och relativt fort. Sedan vaknar han på natten, någon gång mellan 24.00 och 02.30 och det är då såååå svårt att få honom att somna om. Jag har precis gett upp efter att ha kämpat på som bara den i tre nätter: han vaknar till och smålåter, jag har provat både att svara direkt och att avvakta lite precis när han vaknar, han smågnyr ett tag, kanske tio-femton minuter. Jag försöker svara så lite som möjligt. Efter det stegras det och han blir allt mer arg och ligger till slut och skriker, skriker och skriker. Jag försöker lugna med ramsa, efter att ha hållt på med det lääääänge provar jag lite buffning med resultat att han tystnar för att genast fortsätta så fort jag slutar och sedan skrika, skrika och skrika. Jag vet inte hur jag ska få honom tyst och lugn, han verkar inte bry sig om att jag ramsar. Första jobbiga natten höll vi på i en timme, nästa natt höll vi på i en och en halv timme och den tredje kämpade vi på i en timme, sedan somnade han och sov i tio minuter för att därefter vakna och fortsätta i över en timme till. Då var jag sååååå mör och bestämde mig för att "ge upp"! Nu vet jag inte vad jag ska göra, han vaknar stup i ett på natten, särskilt mellan tre och sex då han kan vakna upp emot sex-sju gånger...

Vad har ni för råd, jag är i DESPERAT behov av tips och idéer, synpunkter och gärna berättelser om hur det har varit/är för er andra - går det så enkelt för alla andra, som man får intrycket av när man läser här?
kram
/Elina

[MorRor]

Jag är kanske inte den rätta att svara för jag är lyckligt lottad och har inte haft några större problem med att få Teo att sova, men jag tror absolut inte att det är så vanligt. Jag tycker att det verkar vara många som får kämpa en hel del för att få ordning på sömnen men med gott resultat i slutänden om man uthärdar, håller sig till schemat och inte släpper sin självklara attityd.

Hur många timmars sömn får han per dygn?
Äter han som han ska?
Hur ser schemat ut?

Försvinner snart, men någon annan som haft likartade problem kanske kan svara om jag inte hinner, när man vet lite mer om hur din/hans dag ser ut.

Lycka till!

[Gäst]

Läs gärna alla berättelser under "shn-kuren -så här kan det gå till" så ser du att det inte går på ett snöre precis! Det är en process som man måste igenom. Det måste få ta den tid det tar. Man kan inte begära ett resultat att på något sätt utvärdera förrän efter en vecka!

Att du "gav upp" gav honom förvirrande besked. Vad du skulle gjort är att besvarat hans frågor ÄN tydligare och ÄN säkrare och ÄN punktsättande. Ju mer det strular desto mer attityd och säkerhet i agerandet ska man ha. Att det blev som det blev kan ju ingen hjälpa. Men resultatet är det ni har nu - ständiga uppvaknanden.

Som väl är så går det att ordna till ! Se frammåt - inte bakåt! Glöm det som varit och är - ta tag i det igen och öva upp verktygen till fulländning - öva för dej själv eller på annan vuxen. Kan bli kul ! Ramsan ska få sitt välförtjänta förtroende att övertyga och bekräfta att han lugnt kan sova. Solfjädern och/eller buffning med säker hand blir kristilldelning. Den självklara attityden ska genomsyra hela huset eller lägenheten. Då får ni rätt på det igen!

Lycka till!

[Christine]

Jag lider med dig, för jag förstår hur jobbigt där är när de vaknar och skriker och man känner sig maktlös och vill bara ge upp! Vi påbörjade kuren för ungefär två veckor sedan och det börjar nu kännas bättre. Lugnet har lagt sig något. Den första veckan kändes det som att ramsan inte tog, hon bara skrek upp sig och ingenting hjälpte. Hon vara vaken jättelänge på nätterna och jag var redo att ge upp, men som tur var så var vi båda föräldrar väldigt motiverade och peppade varandra. En natt så sov hon helt enkelt mycket längre än tidigare och så har det fortsatt. Ofta vaknar hon nu nån gång per natt och gnäller, men vi har inte behövt gå in på mycket länge.
Jag har inget bra konkret råd att ge, tyvärr måste man nog bara vara konsekvent, uthållig och långsiktig. Jag har försökt att undvika att hon skriker upp sig nu, med hjälp av solfjäder, ramsa, buffning, ljud, men bara så mycket att skriket tycks mattas av lite.
Jag tror jag fick intrycket att det skulle gå lättare. Läsar man i Barnaboken så vekar det som att det "ska vara" två jobbiga nätter, sen blir det bara bättre, men vissa små älsklingar verkar ta längre tid på sig. Försök härda ut, ha det långsiktiga målen för ögonen och lycka till!

[elina]

Tack för era svar. Jag har nu "kastat in handduken" och han ammar typ ständigt under i alla fall halva natten.... Inte kul! Jag kände att jag inte orkade med allt skrikande, det gick ut över mig, sonen och min make. Jag tycker att det är såååååå jobbigt när sonen skriker, särskilt när det bara blir längre och längre skrikpass och jag inte kan lugna ned honom varken med ramsandet eller krisbuffning (bara så länge jag buffar, sedan vrålskriker han när jag slutar). Nu vet jag inte vad jag ska göra. Har pratat med vår BVC-sköterska och hon tyckte att jag skulle satsa på sömn för egen del genom att maken fick ta en eller två nätter medan jag sov ostört någonstans, för att repa ork och kraft.

Det jag har tänkt många gånger när jag har hållt på och kämpat med sonens sömn och hans protester, det är hur mycket alla andra barn protesterar. Skriker era barn oavbrutet i över en timme, ibland två? Gör jag helt fel, det vrider och vänder sig i magen på mig när han aldrig tystnar och vill somna....
/Elina

[annawahlgren]

Jag skulle önska att du ville läsa hela Verktygslådan, Tips på vägen, Lathunden, ALLT, även på själva hemsidan. Läsa och lära, lugnt och metodiskt. Fundera och resonera och tänka efter och försöka förstå. Det är sjutusen vargar som springer kring er alla nu. Försök se hans skrik som frågor, inte som olycklighetseländen, missnöjesyttringar eller - än värre - underkännanden av dig och er. Med hjälp av sova-hela-natten-kuren kan du ge de rätta, betryggande svaren, som får honom att äntligen reagera med lättnad över att slippa frukta för livhanken (vargen) och kunna sova lugnt, trygg i sig själv. Men det går inte av sig självt. Det är ett arbete. Ett mycket målmedvetet arbete.

Allt stöd du behöver får du här, men du måste göra jobbet! Det kommer man inte ifrån. Och jag lovar dig: det är värt det. LYCKA TILL!

[kokos]

Jodå min lille kan protestera länge. Vargtimmen har varit 2 timmar med olika toner av protester (man kanske kan kalla det skrik, men det är nog mest frågor) Men jag tvingar mig att känna att han skriker ifrån sig, inte till sig. Att han får sova gott på nätterna MINIMERAR nu skrikande övrig tid på dygnet. Om man summerar skrikandet så är det långt mindre än det var innan kuren. Nu för tiden skriker han nästan aldrig (förutom när han åker vagn vaken ...). Inte ens vid overall-påklädning eller annat.

Jag blir så ledsen när du kastar in handduken för det BLIR bättre, jag lovar och svär.

Ändrar ni er och behöver stöd så finns vi här. Man FÅR ångra sig. Men läs på innan ni kör nästa gång i så fall, och ställ alla eventuella frågor ni har.

[Christine]

Vår dotter har också protesterat/frågat skrikande länge och högljutt. Under de första nätterna kunde det vara sammanhängande perioder på flera timmar. Hon låg på en mycket hög ton, som en liten skadad fågelunge, och på morgonen var hon hes av allt skrikande. Nästan outhärdligt, men som tur var så blev det bättre. jag håller med kokos att kuren har minimerat skrikandet på övriga tider på dygnet. Nu skriker hon bara isamband med läggning på dagarna eller om jag har gjort något avsteg i schemat pga någon aktivitet (tex bilåkande, BVC). På nätterna skriker hon sällan, det räcker oftast med att vi gör ljud utanför hennes rum.
Jag håller också med om att man får ändra sig, det gäller att hitta något som passar er.