Mycket säker sovare på 3 år här, mitt i vildaste trotsen. Lillebror är 6 veckor, storebror har fortfarande spjälsäng kvar.
Har börjat vakna väääldigt tidigt, 5.30 fast morgonen börja 07. Ibland av att lillebror skriker och vagnas. Vad gör han då? Börjar ropa sina små tricks.
"Kan inte vända på täcket, huhu, mamma, kom..."
"Jag vill ha vatten NU!"
"JAAAAG VILL HA VATTEN NUUUU!"
"Jag vill komma yyyyyyp."
"Vill inte vara är i sengen lengre."
"VILL INTE VAAARA ÄR I SENGEN LENGRE!!!"
"MAAAAAMMMAAA, PPAAAAPPPAAA!"
Han skriker så att rutorna skallrar, typ.
Vi svarar med ramsan som inte behövts användas rent konkret på mycket länge.
"NEJ NU!!!!" blir svaret, och han skriker ännu högre om det går.
Inget svar från oss. Vi "svarar" med ramsa och "vi tittar på det kl 7" kanske 3 ggr på den här tiden. Då blir han antingen jättearg eller tokledsen en stund. Sedan byter han fråga.
Är det här rätt bemötande för en så stor liten kille på 3 år? Vi är inne på 3:e morgonen nu och det börjar bli rätt tröttsamt.
Kl 7 låter jag väckarklockan ringa och vi gäspar högt och ljudligt och gör glatt godmorgon, som vi alltid gjort. Då ska han inte gå upp och börjar gråta. Mamma/pappa ska komma, vill inte ha välling, tja, trots!
Gör vi rätt?