Sur och arg efter dagsömn

Tilda · Inlägg av **Tilda** » sön 13 aug 2006, 21:02

Hej!

Sonen 2,8 år somnar och sover bra.( tack vare SHN, finns att läsa i tråden "Nu är sonen äntligen kurad") Men han är ibland så arg och sur då han vaknar från dagsömnen. Vet inte riktigt hur jag ska bemöta honom då.

Han har en väckarklocka som väcker honom. Ibland är han jätteglad och ropar "klockan ringer", jag går in till honom och vi busar och skojar en stund före vi går för att äta mellanmål. Men sen ibland får jag höra "nej, gå bort" och sura och arga skrik så fort jag öppnar dörren. Jag brukar säga att jag kommer strax tillbaka. Då börjar han skrika och ropa ännu mera att jag ska komma tillbaka. Andra gånger vill han komma upp direkt från sängen men är ändå sur och arg. Jag brukar inte höra hans gnäll och skrik utan betee mig som om han vore glad och trevlig. Han kan fortsätta med sitt arga beteende ganska länge....

Tacksam för goda råd!

/LO · Inlägg av **/LO** » mån 14 aug 2006, 20:31

Hej
Vera är JÄTTETRÖTT när hon vaknar - eller snarare vi väcker henne - vid varje lur.
Nu under sommaren har vi inte varit jättestrikta med exakt när hon sover och märker att ju senare hon sover desto svårare att väcka.

Nu har vi dragit ner dagsluren till 45 minuter, för hon har legat och snackat så länge på kvällen. Det har faktiskt gjort det lite lättare, men trött och sur och ibland ledsen när hon vaknar är hon varje gång.

Oftast får hon sitta i knät på någon av oss en stund för att vakna till, vi kan inte lämna henne i sängen, för då somnar hon igen.
Det brukar ta mellan 2 och fem minuter så är hon sig själv igen.

Vet inte om det hjälper dig något, men det verkar hända något i denna åldern.

/LO

Tilda · Inlägg av **Tilda** » mån 14 aug 2006, 22:04

Tack för svar LO!

Sonen sover 1,5 h på dagen och verkar behöva det ännu. Somnar genast, i alla fall är han tyst så vet inte exakt när han somnar. Men har för mig att han somnar ganska snabbt. På natten sover han 12 h och somnar då också snabbt på kvällen.

Att sitta i knät en stund fungerar ibland, men vissa gånger är han så arg att han inte vill komma upp från sängen då man går efter honom. Försöker ta till humorn, men det är svårt då han är så arg.

Men som sagt vet jag inte riktigt hur jag ska handla då han är så där jättearg...

Det verkar verkligen hända något i den här åldern. Det är mycket "jag vill, jag vill inte" hos oss nu. Tror att gossen börjar närma sig trotsåldern. Ska ta fram Barnaboken och läsa trotskapitlet där.

/LO · Inlägg av **/LO** » mån 14 aug 2006, 22:21

Jag tror att han, precis som du försöker ge honom, behöver lite tid.
Kanske går det att säga: "Oj då, du behöver visst en stund för dig själv, jag kommer om en stund."

/LO

Tilda · Inlägg av **Tilda** » tis 15 aug 2006, 19:33

Så har jag gjort. Men han är lika arg då jag kommer tillbaka. Kan jag då gå igen och säga att jag kommer tillbaka då han lugnat ner sig? Han kan hålla på och skrika och vara arg ganska länge....

/LO · Inlägg av **/LO** » ons 16 aug 2006, 20:59

Jag tycker inte att det är helt eneklt att svara. Tror att du tänker likadant.

Spontant så är min tanke - ge honom den tid han behöver. Samtidigt funderar jag på, eftersom han blir arg och ropar dig till sig när du går, om han inte frågar vad som gäller.

Vad skulle hända om du blir lite småilsk tillbaka och talar om att det är dags att komma upp. Nu måste vi... och så gör ni det som måste göras.

Det känns inte som att det skulle funka här, men som sagt Vera är inte arg utan ledsen och väldigt trött och behöver tid att vakna. Därför känns det lite knepigt att ge det rdet, men känn efter i magen hur det känns.

Om någon annan har någon synpunkt vore det bra - tänker jag rätt eller är jag ute och cyklar?

/LO

Fjällfolket · Inlägg av **Fjällfolket** » ons 16 aug 2006, 21:12

Halloj!

Jag hoppar in här då min äldsta, min ljuva dotter, begåvats med ett hiskeligt morgonhumör

Vem hon fått det från vet jag inte

:-$ Jag har ju mitt kvar!

När hon var liten hände det oftare än sällan att man fick både snutte och nalle i ansiktet när det gjordes glad go'morron!

Än idag vet alla i huset att det inte är någon större idé att tilltala damen direkt på morgonkulan..
Min lösning när hon var mindre:

Go'morron och vällingfrukost i sängen som gick över i "ensamlek". Allt i ett svep, avbrutet endast av en ev. bajsblöja.. På detta vis fick hon "göra morgon" ifred, och jag kunde hämta en solstråle en dryg timme senare

Daglursvarianten var att väcka mjukt, lagom till mellis, sätta henne på köksgolvet med snutte och allt kvar i famnen. Medans jag dukade mellis "gjorde hon morgon" och sen kom en solstråle till bordet.

I SIN takt

Lycka till

/Fjällmor

Fjällfolket · Inlägg av **Fjällfolket** » ons 16 aug 2006, 21:15

p.s

OBS

Ingen överkoncentration här. Hon sköter sitt och jag sköter mitt, så ses vi sen...i glädje

Mindy · Inlägg av **Mindy** » ons 16 aug 2006, 22:45

Vår kille hade också en period när han var sur efter dagslurarna.
Ibland gick det att busa bort, teater med någon nalle eller så. När det INTE funkade, ibland kan man ju nästan säga det på förhand

så tog jag fram alternativ 2) lite vatten i en flaska och en skorpa eller nåt.
Ett långt tag gick jag på alternativ 2 direkt.

Sa bara; "Ät lite mellis om du vill och säg till när du vill komma!" i glad ton och raskt utan tvekan sedan gå ut.

Mutan = avledade och stärkande för blodsockret inbillar jag mig.
Och för oss fúnkade det ofta i alla fall.

Tilda · Inlägg av **Tilda** » tor 17 aug 2006, 19:10

Tack alla för bra tips!

Nu har det gått några dagar med glatt uppvaknande

Men nu har jag några bra tips som jag kan använda om det skulle behövas.

Det är härligt att man alltid får svar och råd här!

Fast det ibland skulle vara fråga om små problem. Vad skulle jag göra utan er!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » fre 18 aug 2006, 22:38

Hej!
Jag tror också på det där med blodsockret! Mina killar har i perioder varit MYCKET sura och ilskna efter luren. När det har varit så, har jag kört knepet "banansaga". Eftersom de är för sura för att sättas vid bordet, har vi tagit en bra saga, satt oss med en banan i högsta hugg och tagit lite bett under läsningen.
Bananen och den lilla stunden i famnen har ofta hjälpt!
Åsa

Tilda · Inlägg av **Tilda** » sön 20 aug 2006, 20:11

Tack Åsa

Det tror jag att skulle fungera jättebra på min son om det skulle behövas. Han älskar sagor, och frukt...

Inlägg av **annawahlgren** » sön 20 aug 2006, 20:36

Är en liten unge sur befattar jag mig inte. Det får han/hon vara för sig själv. Jag skulle ge ett "häpet" OJ DÅ och gå min väg. Och invänta bättre tider utan att ge direktiv

Sitt dåliga humör får folk ta hand om själva. Det gör inte jag åt dem

Det betyder helt enkelt att jag vägrar vara slasktratt. Däremot frånkänner jag ingen rätten att vara på sk-tdåligt humör. Men jag "kommunicerar" inte på det viset - jag svarar inte på det.

Och alla barn tröttnar, förr eller senare, och vill komma. Precis som äldre modeller...