Snart 4 år som fått en liten fnurra...

[tove79]

Gustav, som snart fyller 4, har varit Barnaboksbarn sen födseln och han har alltid sovit gott, sovit hel natt sen 3 månaders ålder och i egen säng från start. Vårt liv har kantats med diverse uppbrott och flyttar men ingenting har rubbat honom för rutinerna har ändå alltid varit desamma.
För några månader sedan flyttade vi igen, syskon väntades och det var dags att byta till en större lya. Vi tyckte framförallt att det var dags att Gustav fick eget rum. Han fick i samband med flytten också en större säng då han vuxit ur sin gamla. Det är här den lilla fnurran fick sin start . Min lilla trygga unge verkade helt plötsligt inte så trygg längre . Han somnade som vanligt gott om kvällen efter saga och sedvanligt småprat. Men efter ett par timmars sömn händer något. Först började han kissa i sängen. Vi gjorde ingen stor affär av det, bytte lakan och pyamas och la honom att sova på nytt. Sängvätningen gick över. Sen började han vakna och gråta och ropa. Vi gick in, försäkrade honom om vår närvaro och nattade på nytt. Flera gånger per natt fick vi gå in. Sen började han komma över till vårat sovrum och det är väl här vi nu gjort bort oss. För nu kommer han varje natt till vår säng och blir kvar. Nu har det också kommit en ny liten unge (som sover i egen säng) och jag vet att jag borde vara konsekvent men orkar inte gå/bära tillbaks honom och "jaga bort vargarna". Pappan är medvetslös nattetid och går överhuvudtaget inte att väcka
Hur göra? Jo, egentligen vet jag ju men behöver lite feedback ändå...

[annawahlgren]

Ska det flyttas, ska det behållas bomärken (som ju vi vuxna är noga med). Mycket olyckligt att byta både hem, rum och säng på ett bräde

Vad hade han för säng förut? Kan han inte få tillbaka den

I samband med alla dessa förändringar borde ni ha kört en liten minikur, eller påminnelsekur, eller vad man ska kalla det - några kvällar där ni alltså kunde övertyga honom om att inte också ett gäng vargar gömde sig bland alla dessa nyheter, som han inte var förtrogen med.

Att kissa i sängen om man är så pass stor och inte gjort det förut brukar tyda på oro.

Med er trafik in och ut bekräftar ni att det inte alls är lugnt och tryggt för honom att sova därinne.

Med att komma till er i sängen (och bli mottagen där) söker han själv skydd undan vargen som ni inte jagat ut.

Nu säger du att du inte orkar "vara konsekvent" och "gå/bära tillbaks honom" och "jaga bort vargarna" och att "pappan är medvetslös" (ja, de brukar kunna vara det ). Så vad göra

Du skriver: "egentligen vet jag ju men behöver lite feedback ändå..."

Små barn tycks resonera som så att antingen är man nöjd och belåten med sakernas tillstånd, eller också förändrar man dem

Så fatta Beslutet, till att börja med Åt vilket håll det nu blir, måste du kunna stå för det. Nöjd och belåten

[tove79]

Tack för svar!

Hmmm, skäms lite när jag läser ditt svar. Och känner mig ganska dum...
Brukar ha som ett mantra det som du på många ställen upprepar i Barnaboken; "anta en attityd av självklarhet". Inser ju att jag gjort precis tvärtom.

Så hur göra? Du skriver att vi springer in och ut ur hans rum...jo, men jag behöver nog något konkret exempel på hur vi gör istället. När du skriver mini-kura undrar jag hur man kurar en 4-åring.

[annawahlgren]

Du kan läsa på om SHN-kuren för äldre barn (böland introduktionerna, "blommorna"). Och även hitta en massa matnyttiga trådar via search/sök. Sign. Patrik, t ex, står för en av dem.

[tove79]

Jag har nu läst en del inlägg som behandlar ämnet stora barn med små fnurror och vet vad som gäller. Just nu är vi dock på semester och därför startar vi lilla kuren när vi kommer hem.
Vill tacka för att du tog dig tid att svara. Jag vill också tacka för att du kämpar för ordning och reda och sömn i små barns liv. Många råd och tips har jag fått från Barnaboken men mest har den/du gett mig mod och råg i ryggen! (Jag har ofta känt mig lite extra iakttagen och ifråasatt som ung mamma...)
Jag lånade ut mitt tummade exemplar av Barnaboken till min brorsa när deras lilla unge "kvällstrasslade" och nu ska den lånas ut till nästa familj (där det är skrik och panik och ingen, varken vuxen eller barn, sover mer än 1,5 timme i sträck )

[annawahlgren]

Bra, bra Vi följer lilla minikuren sedan om du vill rapportera!

Du behöver en Barnabok på plats PM:a mig namn och adress så skickar jag. Som tack för all den hjälp du ger andra

[tove79]

1 natt än så länge. Eftersom problemet mest ligger i att vi är mitt i djupsömn när lilla Gustav smyger över och inte märker honom först eller inte orkar natta om så bestämde min man att han helt enkelt inte skulle gå och lägga sig förrän nattvandringen börjat, helt enkelt campa mitt i vandringsleden så att säga. Vid 2-tiden stapplade liten pojke upp och fångades strax in av sin ömma far. Gustav behövde då kissa och dricka vatten vilket man knappast kan neka honom...Därefter vår ramsa; "God natt min skatt och sov så gott" och mild fösning i riktning mot hans rum. Inga problem, Gustav gick tillbaks till sin säng, drog upp täcket och somnade om. Sov hela natten i egen säng och kom upp och över först vid 8-tiden då han var välkommen att morgon-gosa lite innan frukost. "Jag har sovit hela natten själv" deklarerade han leende varpå jag svarade vad jag anser är huvudargumentet, att det är ju skönast att sova i egen säng, man slipper trängas och sover bättre. Och det höll han ju med om. Hoppas på repris till natten!
Vad det gäller min egen mission gällande andras barn och sömn så är det så förtvivlat svårt att övertyga folk om att det finns lösningar, folk vill liksom inte ha det...Det SKA vara svårt och jobbigt att ha ett litet barn, tydligen, tips och råd om lösningar möts med skepsis. Och så blir man ju automatiskt en besserwisser. (För att inte tala om mitt tjat om profylax-andning till alla vänner som ska föda, att jag påstår att jag fött barn utan smärta bemöts som en ren provokation, folk blir sura ) Om du skickar en bok till mig så sätter jag in en slant på kontot "för ömsesidig välgörenhet" .

[annawahlgren]

Bra jobbat Pris och beröm

Ifrågasätter inte ni den goda sömnen i egen säng gör lille älsklingen det inte heller, som synes. Underbart

Och tack för varma ord och tack för näring till Skrammelbössan Bok avgår i dag

[tove79]

Suck. Nu har det väl gått en sisådär 10 nätter...Fortfarande vacklar lilla Gustav upp runt midnatt, fortfarande blir han ömt men handfast motad tillbaka till sitt rum, ramsad och jo, han somnar om...Dock sällan med detsamma. Han gråter och ropar . I 10 nätter har jag var fullständigt övertygad om att vi gör rätt. Nu undrar jag vad vi gör för fel...
Igår, efter att han somnat, låg jag själv och grinade och kände mig som en hemskt dålig mamma som uppenbarligen inte kan övertyga honom om att det är tryggt och skönt att sova i egen säng.
Han har alltid sovit så gott tidigare, ända sen han var bebis, och insomnandet är heller inget problem. Men nu...Han skulle inte behöva vakna på natten, han skulle inte behöva vara så ledsen...Det skär ju i hjärtat...

Att acceptera en ordning som inte är bra är inte min melodi, nu måste det till något radikalt, ett super-tips från någon luttrad kurare härinne.

[annawahlgren]

Då är det Attityden som fattas, är jag rädd. Läs Mammut Marias stickytråd om förhållningssättet, det allt avgörande

Du måste anlägga saklighet. Du kan inte sova åt honom. Han måste själv komma på hur skönt det är att sova så gott och det gör han inte så länge du gråter inom dig (eller utanpå ) och tycker synd om honom. Då tror han att någonting är väldigt farligt och/eller fel. Oro är den absolut största skurken i all barnavård. Föräldrarnas oro = vargen, för barnet.

Så skärpning nu Du skulle aldrig tillåta måltiderna t ex att bli så känslomässigt färgade. "Nu har jag försökt ge honom mat i tio dagar och inte lyckats övertyga honom hur gott det är med mat" Förstår du

Du fixar det här. Öva upp en saklig, småhurtig, vänlig men bestämd ramsa à la goddag-yxskaft som du ger till svar på allt, och lämna honom i fred för dina svajande känslor

[tove79]

Skulle det vara helt fel att plocka fram hans gamla säng, som du föreslog i ditt första svar? Nu när det ändå har gått ett par månader? Men den sängen har spjälsängsstorlek (fast det är ingen spjälsäng) och han är en rätt lång kille.
Men jag vet några bekanta som har precis jämnåriga barn med oss och när barn nummer 2 kom till världen nu i våras och äldsta flickans spjälsäng åkte fram igen så gick hon direkt och tog på sig pyamasen, kröp ner i den och somnade . Så bebisen sover nu i en tvättkorg...
Innan vi flyttade sov vi alla i samma säng och nu har han ett helt rum + ett hav till säng runtomkring sig.
I vilket fall får pappa ta över, jag har alldeles tappat bort min attityd av självklarhet...var var det nu jag la den?

[tove79]

Nu går det! Han sover gott hela natten i egen säng sen ett par nätter tillbaka . Och jag vet inte varför det helt plötsligt gick bra, men kanske lyckades vi äntligen skrämma bort vargen!

[annawahlgren]

Bra, bra Pris och beröm

Ifrågasätt nu inte de goda, självklart goda nätterna. Då gör han det inte heller.

Skulle det ställas frågor, i ord och/eller handling, ska du reagera med förvåning, inte det minsta med oro. "Va? Sover han inte? Men det vet han väl att på natten sover alla människor? Va? Va?" Och så påminner du honom om det självklara, med förvånad min inombords.

Förstår du

För på natten sover ju alla människor