Osäker

[epona]

Hej! Igår var andra natten som jag inte gav min plutt en nattslurk vid 23. Han är drygt 3 månader nu och jag fick för mig att det var dags att sluta nattmatningen av sovande bebis. Tänkte att han skulle sova lika bra utan. Men det verkar inte så!

Har ändrat schemat dessutom, så att han är lite mer vaken på dagarna nu, vilket går jättebra. Han lägger sig nu 1930 (istf 2000) = sista målet ca 1900. Våra morgnar börjar 0630. Första natten vaknade han både vid 03 och 05-tiden och 0615 tog jag upp honom, för då var han rejält hungrig. I morse fick jag böja mig redan 0550, för han var riktigt lessen av hunger

Det verkar som om jag var lite för tidig med att ta bort matning av sovande bebis vid 23? Ska jag framhärda och plugga igen öronen och insistera på att han ska "sova" fram till tidigast 0615 (0630) eller ska jag återinföra nattamaten? Innan har han sovit natt som en söt stock till minst 0630, utan minsta problem.

[annawahlgren]

Antingen går du tillbaka till nattamaten (bra att han äter "sovande") och ger honom en 5 dagar (nätter) till, varpå du gör ett nytt försök. (Och "försök" ska jag ju inte säga - utan då tutar du och kör och ser inte tillbaka.)

Eller också framhärdar du nu i det du bestämt, håller tiderna och låter de 3-4 dygn gå som behövs för att han ska lära sig äta mer på dagarna

[epona]

Tack för svaret Anna!

Jo jag förstår ju att det är antingen eller...känner mig bara så osäker. Det blöder ju i hjärtat när han vaknade så hungrig och lessen. Han orkar dessutom bara vara vaken 1,5 timmar på morgonen, så han fick lägga sig 0730 istf 0800. Gör jag fel som låter honom kompensera morgonen genom att han ändå får sova till 1000? Alltså 2,5 timmar istf 2?

Det tar alltså 3-4 dagar? Låter ju inte så farligt.

Anledningen till att jag ville skippa nattmatningen är att jag tycker han äter lite klent på dagen, för att bli hungrigare sista målet + jättehungrig kille som äter sovandes kl 23. Nästan som om han var på väg att "vända" på mat-dygnet. Eller redan hade gjort det. Igår åt han ungefär samma mängd som vanligt, fast på de fem dagsmålen istället. Men han vaknade ändå tok-hungrig allt för tidigt!

En annan sak som också gör mig osäker och jag vet inte hur jag ska bemöta det: Han vill inte längre gärna ligga i famnen och äta! Det går bra första målet (ammar först sen flaska), då accepterar han det någorlunda. Plus nattamålet, där han ändå sover går också bra att ge liggandes i famnen. Men övriga mål protesterar han hej vilt och vägrar ligga i famnen och äta flaskan! Det smög sig på för ca 1½-2 veckor sen, tog några dagar innan jag förstod att han inte vill ligga ner i famnen och äta. Igår kväll, sista målet runt 19, var värsta protesten hitintills, jag blev helt förtvivlad över hans reaktion. Han tjöt och skrek som en galning och nästintill tappade andan, det var fruktansvärt otäckt. Jag försökte med allt annat (rapa, blöja etc) men inget hjälpte. Hade t.o.m. i lite fruktpuré i flaskmaten (NAN) men inte ens det hjälpte. Jag hörde ju hur utsvulten han var, men inte förrän jag kom för mig att sätta honom i babysittern så lugnade han sig och åt med god aptit, med en sista liten tår trillandes ner för runda goa kinden.

Har som sagt lagt märke till att han mer och mer vill äta sittandes i babysittern, då sitter/står jag framför honom så han får ögonkontakt och så håller han mig i ett finger med en hand eller båda under tiden. Jag saknar så att ha honom liggandes i famnen! Brukar börja varje matning med att lägga honom i famnen, men antingen äter han bara kanske 20 ml liggande eller så vägrar han från början. Drar sig upp till sittande med sina urstarka magmuskler! Tycker det är svårt att få till nån bra ställning med honom sittande i knäet, han verkar helt klart föredra babysittern där han kan ha ögonkontakt rakt framifrån istället.

Och det är inte bara i min och pappas famn han gör så här! Utan med alla. Hans mormor trodde inte på mig, hon skulle minsann visa för en vecka sen...tjoflöjt, han vägrade ta flaskan och ålade runt i famnen och gnölade. Mormor satte honom i sittern på min uppmaning och matade sen barnbarnet med rodnande kinder. Barnbarnet åt glatt!

Man kan inte undgå att känna sig bortstött och oönskad, men jag försöker att inte ta det personligt utan se det som att jag har ett viljestarkt barn som redan vid 3 mån ålder har sina egna preferenser. Han visade ju tydligt redan vid 8 dagars ålder att han inte ville ligga mellan oss i dubbelsängen, utan ville sova själv! Fråga mig inte hur jag förstod att det var det han ville, men när jag la honom i mjukliften i spjälsängen så sov han som en liten gris.

Men jag skulle väldigt gärna få veta varför han inte vill ligga i vår famn och äta längre? Har han blivit för självständig? Han älskar å andra sidan att bli buren och få vara med, har en Ergo bärsele som jag använder ibland när jag vill ha händerna fria, tex i trädgården. Han älskar att bli buren och få kolla på saker och känna på löv och blommor etc! Men han vill inte äta nära, i famnen... Vill så gärna förstå!

Han fick börja med smakisar några dagar före sin 3-mån dag och de äter han i babysittern, som jag ställt på köksbordet för att bättre nå och se honom. Han älskar sina smakisar! Tycker det är jättekul och blir så härligt glad och förväntansfull vid mål 2 kl 1000 när han hamnar på köksbordet och får hakklappen runt lilla dubbelhakan. Började med grötsmakis (banangröten) för ett par dagar sen, fast på kvällen istället. Fick bara en ynka tsk, men det var så gott att han vägrade ta flaksan med ersättning på en halvtimme! Han hade hellre fått en hel skål gröt...

Har senaste dagarna även börjat fundera på om han inte längre gillar/vill ha sin ersättning (NAN). Fast sen läste jag i en annan tråd om nappstorlek och nu funderar jag på om han ska ha ännu större hål? Har Esskas storlek L (liten) numera, använder dr Browns flaskor men stl 1 (0-3 mån) blev för liten redan för ca en månad sen! Hade Esskas L hemma och den fungerade bättre. Men kanske han har vuxit ifrån den med? Ska testa Esskas N (normal) vid nästa mål. Har en bit att köra för att få tag på dr Browns. Någon som vet om nr 2 motsvarar Esskas N eller är större/mindre i hålet?

[epona]

Kan berätta att sonen sov hela natten inatt, utan avbrott förutom 0555, men jag klappade honom lite på rumpan och somnade sen själv och vaknade inte förrän 07!

Igår kväll fick vår pluttis förutom flaskan även några skedar banangröt, tills han såg nästan övermätt ut. Han ville nog ha mer, men ca 4 tsk kunde räcka. Han har fått gröten några dagar och trappar upp långsamt. I alla fall verkar gröten varit pricken över i:et! För han var inte alls så där hysteriskt hungrig imorse.

Skulle väldigt gärna vilja få svar på min fråga ang att inte vilja ligga i famnen och äta längre. Han är så nöjd och glad när han äter i sin babysitter, eller som i morse efter amningen, fick ligga på min kudde i vår säng och få flaskan tills han var mätt. Kollar runt på allt i rummet, håller mitt finger och tar ögonkontakt med jämna mellanrum. Ibland ler han trots att han har flaskan i munnen, så jag tror ju inte att han väljer bort att ligga i famnen för att han inte tycker om mig...och han gör ju samma med alla som matar. Jag tänker i alla fall inte tvinga honom, vill han sitta i babysittern, knäet eller ligga på en kudde så är det också ok. Kramas gör vi ju i alla fall. Men jag är nyfiken på om en bebis som inte ens var 3 mån gammal verkligen kan ha så mycket egen vilja och egna preferenser?

[annawahlgren]

Man kan inte undgå att känna sig bortstött och oönskad, men jag försöker att inte ta det personligt utan se det som att jag har ett viljestarkt barn som redan vid 3 mån ålder har sina egna preferenser.

Jo, det kan man undgå

Han har levt på jorden i tre månader. Han föddes inte full av längtan efter dig (eller någon annan). Hans verkliga "preferens" här i världen var, och är, att överleva. I det avseendet är han "viljestark" - överlevnadsdriften är den starkaste vi har.

Han ler och söker av och till ögonkontakt därför att du är intressant att titta på och därför att han knutit an till dig som sin överlevnadsgarant. Men du ska veta, som tröst för ett tigerhjärta, att ett litet barn på tre veckor/en månad ler mot en ritad gubbe på platt papper med två svarta rundlar till ögon också. Så du FÅR inte ta saker och ting personligt och tro att lilla barnet ska älska dig i stor stil bara för att du är hans mamma (vilket han inte har särskilt klart för sig alls att du är, ännu).

Det gör naturligtvis ont i ens fåfänga modershjärta att inse att man inte själv och personligen och genom sin blotta närvaro betyder Guds välsignelse för sitt lilla barn i alla lägen alltid. Den bittra sanningen är tvärtom att man ofta, ofta STÖR. Inte minst när lilla älsklingen ska äta. Därför rekommenderar jag i Barnaboken att man inte ständigt och jämt söker ögonkontakt, pratar, lägger sig i (om du förstår) medan lilla barnet äter sin mat, utan låter den lille äta i fred.

Paradoxalt nog (kan tyckas) kan alltså ditt fikande efter närhet och gos och kelighet under måltiden helt enkelt bli för påträngande och distraherande för honom, så att han inte kan koncentrera sig på det viktigaste av allt: att överleva, att kort sagt äta.

Nu menar jag inte att du behöver "ge" dig för det. Klart du ska kunna hålla din lilla unge i famnen när du ger flaska! Gå via sök och leta rätt på "ömma järngreppet". Lägg honom till så, håll honom så, men stirra inte på honom medan han äter

En liten varning vill jag tillfoga för pulvergröten, som är en sockerbomb. Ge honom mosad banan i stället tycker jag och servera sedan, när han blivit 4 månader, riktig havregrynsgröt som du kokar själv (Och missa inte forumet Mat, mage, barnakropp där dina matfrågor egentligen hör hemma.)

[epona]

Du har så rätt så i det du skriver. Jag är alldeles för pillig av mig, har petat fnas och pillat bort saker (hårstrån mm) som ramlat ner på lilla huvudet etc under matningarna, både när jag ammat o flaskat. Skäms jättemycket för det och anstränger mig jättemycket för att låta bli. Men jag inser också att det är mitt pillande som stört honom så att han inte får någon ro. Är jätteledsen över att jag förmodligen gjort så att han tycker det är jobbigt/obehagligt att ligga i min famn och äta, för egentligen vill han ju ha den där närheten jättemycket!

Han bara måste hålla i mina fingrar medan han äter och kan se mig djupt i ögonen hur länge som helst under tiden. Men nog vet han vem jag är som person redan? Fast kanske inte som konceptet mamma förstås. Han blir tokigt överlycklig när han får syn på mig om jag inte varit i närheten ett tag och han "upptäcker" mig. Det har han gjort i några veckor redan. Och jag kan svära på att han säger mamma redan!

Men vad gör man då när lillen själv pratar så mycket när han äter? Ska man inte svara då? Han kan prata både när han ammas och flaskas, pratar med mat i munnen haha! Han har så mycket att berätta och ler omvartannat så att maten rinner ur mungiporna. Svårt att inte prata tillbaka då.

Jo jag söker nog hans uppmärksamhet ganska ofta, men det är så svårt att låta bli! Han är så underbar och go och gosig och allt möjligt och jag älskar honom till himlen och tillbaka! Det är så att jag har börjat fundera på om all den här kärleken blir för mycket för ETT barn att bära

Ska kolla upp ditt ömma järngrepp och se om jag kan lägga band på min pillighet och programmera om oss båda. Han har ju inget emot att ligga i famnen och ammas, blir jätteglad när han ser brösten. Ett par morgnar har han fått ligga på rygg på min (platta) huvudkudde och fått sin flaska efter amningen där.

Det konstiga är (eller kanske bara en ren slump?) att han börjat konstra med var han vill äta (dvs i sittern istället för famnen) sen han började få smakisar vid 3 mån ålder. Smakisarna får han ju i sittern (ställer den på köksbordet för att nå bättre).

Apropå socker så innehåller ju även bananer socker. Och ersättningen och bröstmjölken likaså. Socker som socker när kroppen bryter ner det till glukos. Välling innehåller en hel del socker med, lika mycket som viss pulvergröt, mer än annan, men i form av mjölksocker enbart. Till skillnad från gröten som innehåller andra sockerarter med. Men kroppen bryr sig inte! Kroppen bryter ner allt socker till glukos innan det kan tas upp. Men tack för varningen!

[epona]

Har upptäckt/insett att det inte bara handlar om mitt pillande. Började samma dag jag skrev mitt senaste inlägg (i onsdags mao) och märkte att även min inställning, dvs Attityden, spelade in. Jag har nog varit ganska orolig och frågande själv senaste veckorna när jag lagt honom i famnen och matat. Plus att han verkar lättstörd/lättstressad när han ligger ner och äter. Det märkte jag iofs redan när han var pytteliten. Han blir tex jättestörd om sambon (eller någon annan) sätter sig bredvid och pratar med mig och jag tappar koncentrationen på sonen. Samtidigt får jag inte sitta och titta på honom hela tiden han äter. Jag ska vara där, men samtidigt låta honom vara. Har även tidigare märkt att sonen gärna tittar på mig när han äter, men när jag tittar tillbaka så ser han åt sidan. Och så fort jag tittar bort igen så tittar han på mig igen! Inte alltid, ibland vill han ha full ögonkontakt. Man får ju känna av och vara lyhörd. Men om TVn är på, eller radion, eller någon pratar med mig/honom och kräver svar av mig så börjar sonen kinka och blir stressad.

Å andra sidan reagerar han helt annorlunda när det gäller att äta tex gröt/smakisar sittandes i babysittern på köksbordet! Då gillar han skoj och prat och att mamma busar.

I alla fall så tog jag på mig en förnyad Attityd från i onsdags (+ krävde lugn och ro i matningssituationerna) och direkt låg sonen lugnt i min famn och åt som aldrig förr! Han har kinkat ett par gånger och varenda gång har det handlat om att sambon dykt upp och börjat prata/diskutera eller rent av bara satt sig och tittat på oss och kanske även gullegullat lite med sonen under matningen. Vet inte om det är för att *jag* blir stressad av det eller om sonen blir stressad av sig själv av det? Har såklart pratat med sambon om detta och han försöker komma ihåg och lägga band på sig, men glömmer bort sig ganska lätt.

I vilket fall som helst så verkar knuten ha löst upp sig och det känns så skönt!

Jag fortsatte förresten på den inslagna vägen och slutade ge nattslurk vid 23. Sonen fortsatte sova och redan 3e eller 4e natten slutade han vakna och "fråga". Däremot vaknar han ibland redan 06, eller som i morse 0530, men då får han somna om igen. Är strikt med att morgonen börjar 0630 nu, så kanske det programmeras in med tiden. Han äter dessutom desto mer under dagtid, lärde sig jättefort att maten enbart serveras under dygnets vakna timmar numera. Han är så himla duktig min lille plutt!

[/LO]

Bra, bra!
Attityden ÄR viktig. Härlig läsning!

/LO

[epona]

Tack! Sambon har väldigt svårt för Attityden, både från mig och för sig själv. Han ger upp direkt + tycker det är obehagligt när jag låtsas som det regnar när lillkillen kinkar i famnen. Det "lustiga" är att han kinkar inte speciellt länge, sen slappnar han av och äter istället. Sambon får inte till det alls, han är orolig och tveksam inför matningen och blir än mer så när lillen börjar kinka direkt och ger upp meddetsamma. Vi får träna mer på det tillsammans!

Haha, jag som fött upp hästar, och haft 700 kg hormonstinna, sura ston i bara ett snöre (grimskaft) glömde visst bort min gamla goa Attityd och blev "rädd" för en knappt 8 kg bebis Snacka om att man måste vara Övertygande inför en häst som inte vill på lastbilen, eller förbi grisarna, eller nåt annat trams. Snacka om att man måste ha Attityden även om man inte känner så innerst inne... Med hästar är kroppsspråket A och O. Tydligen också med bebisar

Kanske därför jag har lättare för det än sambon? Har ju fått min grundträning på stora illaluktande monster (sambons beskrivning av hästar haha). När jag nu kom på det och bestämde mig för att inta Attityden så reagerade lillkillen direkt, som genom ett trollslag. Trodde det var mitt pillande som var boven i dramat, men jag hade inte behövt vara så hård mot mig själv. Jag har hamnat i Osäkerhetens Land nånstans på vägen och det var Där knuten satt. Inte i att jag ibland borstar bort ett hårstrå eller blåser iväg en skorvflaga från lilla näsan.

Nu ska jag bara lära sambon hur man handskas med hästar! Jag menar bebisar...