Det här är säkert ingen stor sak alls för de flesta föräldrar- men min navelsträng till Vega är väldigt stark ( hmmm
) så jag är både stolt och glad för min och Vegas skull idag. Igår skulle Vega nämligen sova ensam hos farmor och farfar för första gången i sitt liv. De har varit barnvakt hemma hos oss flera gånger då hon har sovit, samt på dagen, men Vega har aldrig varit ensam hos dem en hel kväll/natt/morgon.
Med en tung klump i bröstet lämnade jag och min sambo ( han är cool som vanligt) Vega hos farmor och farfar på em igår. Hon känner dem väl så hon brydde sig inte så mycket om att vi sa hejdå och gick. Farmor är väl insatt i våra tider och rutiner, så jag var inte orolig av den anledningen. Mer av känslan av att ha övergivit mitt barn
( ja jag är väldigt fjantig med vissa saker) I vilket fall som helst
Hon hade glatt ätit sin gröt till middag Plaskat och badat i stort badkar Druckit kvällsvälling i farmors knä Busat och stojat innen hon skulle sova Somnat på studs när de lade henne i resesängen Sovit hela natten, farmor fick VÄCKA på morgonen ( då var HON orolig för att det hade varit så tyst hela natten 
) Druckit upp stoor portion välling på morgonenNär vi kom lite senare på förmiddagen, tittade Vega på mig, kröp fram och gav mig en leksak, sedan kröp hon tillbaka till farfar och forsatte undersöka leksakslådan
8) ( Tji fick jag )Mitt hjärta svämmade verkligen över av en massa olika känslor. För det första att Vega glatt följer sin rutiner oavsett om hon är borta eller hemma. Hon behöver inte mammas, eller pappas för den delens, beskyddande famn för att inte bryta ihop. Jag var jätteglad för deras skull- att det hade gått så bra med allt, trots att det faktiskt var första gången de var barnvakt på riktigt. Vidare blev jag glad för Vegas skull- att hon trivs så bra med sina farföräldrar och att jag med lätthet kan lämna över henne till dem utan att fundera på hur hon klarar sig utan mig ( uppenbarligen mycket bra
) Farmor var JÄTTESTOLT och glad. Tänk att hon sov hela natten hos oss utan att protestera. Ja det ska väl till ett barnaboksbarn för det- eller
Linda
Malte 070109 
