Tjafs

Myra · Inlägg av **Myra** » tor 13 jul 2006, 19:24

Hej. Så här mitt i den härliga sommaren har vi haft två dagar av "tjafs". 4-åringen här hemma är inte på något vidare humör.....och vi börjar tappa vårat oxå. Det mesta handlar egentligen om smågrejer, tjat om att vilja göra en sak exakt NU osv. Försöker gå i pakt men han blir bara mer arg.

Jag ger några exempel:
4-åringen: Pappa, kan vi fara o cykla nu? (eller ibland "Pappa vi SKA fara o cykla nu").
Pappa: -Just nu passar det inte men vi kan göra det efter lunch! (eller ibland mindre bra "Nä inte nu, kanske senare")
Då blir 4-åringens reaktion att börja skrika "Nää nuuu ska vi åka o cykla"!!!!
Här känns det som att man skulle vilja stoppa diskussionen så att säga men jag vet inte riktigt hur? Det känns som att vi hamnar i ett "jo, nej, jo, nej"

Om vi går i pakt och säger att vi förstår att han vill cykla precis nu och hur ska vi lösa det så säger han bara "vi ska cykla nuuu" eller "det är jättelänge till efter lunch" eller nåt liknande.

Ett annat (ganska fånigt exempel kanske men ändå ganska beskrivande). I morse utspelade sig följande:
-Pappa har du tagit din allergitablett?
-Ja jag har tagit den.
-Nä det har du inte alls det.
-Jag tog den när jag åt frukost.
-Nääää. Och så går han och hämtar en allergitablett och står o hoppar o gnäller att pappa ska ta den? Vad ska man säga för att avsluta där och inte hamna i ngn slags diskussion? Som sagt var inga allvarliga händelser egentligen men vi hamnar i irritation och diskussioner som inte leder ngn vart. Ibland säger jag typ "nähä men då har jag väl inte det då" i situationer liknande den med allergitabletten (istället för "Jag tog den när jag åt frukost"). Är det helt fel? Känns inte så bra det heller?
/Myra

/LO · Inlägg av **/LO** » sön 16 jul 2006, 17:49

hej. Mitt tips är att ta honom i bruk. Låt honom bli expert på allergi-tabletterna. se till att han har egna viktiga riktiga uppgifter att utföra.
/LO

nilam · Inlägg av **nilam** » sön 16 jul 2006, 19:19

Hej

Valmetoden kan också vara en lösning på omöjliga situationer, ska vi cykla efter lunch eller i morgon, då eller då, låta honom "bestämma"

ang allergitabletten så hade jag nog tackat såå mycket för att han kom ihåg den, låtsas tagit den och precis som LO skriver låtit uppgiften bli Joels.

//N

Annelie H · Inlägg av **Annelie H** » sön 16 jul 2006, 19:28

Efter att ha sagt (jag har själv en blivande 4-åring), "inte just nu men efter lunch!" Och reaktionen blir så..så hade jag helt lugnt tittat på 4-åringen och sockersött sagt.."Vill du cykla EFTER lunch eller INTE alls

Fortsätter han ändå så upprepa samma mening.."Vill du cykla EFTER lunch eller INTE alls

Varpå nästintill garanterat svaret blir "efter lunch" "bra val

" Svarar Ni då och lugnet lägger sig...
...allergitabletten håller jag med föregående talare om...och dessutom skulle jag BERÖMMA honom för att han faktiskt kom ihåg att påminna...

och tillägga...VAD skulle vi vara utan dig

Myra · Inlägg av **Myra** » sön 16 jul 2006, 21:53

Hej o tack för svar. Lite lustigt för just gällande allergitabletterna brukar han få ge dem till pappa men inte just denna dagen.

Det slog mig sen att det var ju det som gjorde honom arg. Dessutom sa han sen att "jag SÅG inte att pappa hade tagit dem" så eftersom han inte sett det så hade pappa inte tagit dem. Helt logiskt. Så just i fallet med allergitabletterna vet vi var skon klämde. Men liknande situationer uppstår hela tiden för närvarande....Vi tycker vi tar honom i bruk rätt mkt men kanske inte tillräckligt.

Men exemplet med cyklingen, ngn som har ngt tips om hur ni agerar då? Dels försöker vi lära honom att man frågar på ett trevligt sätt och sen är det inte alltid det passar precis just då när han vill att åka ut o cykla (eller vad det nu handlar om). Brukar försöka avleda honom och börja prata om ngt annat. Rätt/fel? Han får ofta ett litet utbrott och går undan o surar. Brukar inte bry oss om det utan när han kommer tillbaka (kan sura 10 min) låtsas vi som att inget hänt. Rätt/fel? Jag blir så osäker för jag vill ju inte att han ska känna sig åsidosatt.

En annan "kul grej" han gör är att fråga TEX:
-Hur fort går våran bil?
-Den går 240.
-Nä det gör den inte alls det den går 230.
-Jaha då går den 230 brukar vi säga då. Men ibland funderar jag varför han gör så och om det är "fel" att så att säga "ge honom rätt" hela tiden. Jag menar inte att vi ser det som ngn maktkamp. Ofta säger han sen "Eller mamma den går väl 240".

Som ni märker är ju det här på en väldigt "låg" nivå, egentligen petitesser kanske men ibland funderar jag så mkt på om man gör rätt så jag blir alldeles snurrig.

/Myra

Myra · Inlägg av **Myra** » sön 16 jul 2006, 21:57

Oj jag hade ju fått flera svar. Har suttit i "Post reply" läge och filat på mitt inlägg och inte sett era svar!

Tack! Jättebra tips.

/Myra

Annelie H · Inlägg av **Annelie H** » sön 16 jul 2006, 22:13

En annan "kul grej" han gör är att fråga TEX:
-Hur fort går våran bil?
-Den går 240.
-Nä det gör den inte alls det den går 230.
-Jaha då går den 230 brukar vi säga då. Men ibland funderar jag varför han gör så och om det är "fel" att så att säga "ge honom rätt" hela tiden. Jag menar inte att vi ser det som ngn maktkamp. Ofta säger han sen "Eller mamma den går väl 240".

Jag hade svarat med en motfråga och spelat väldigt dum eller otroligt intresserad och börjat grubbla och mumlat fram..."ja, hur fort GÅR våran bil egntligen

Om han då svarar typ 230 och det är 240 spelar väl ingen roll? Inte heller om han svarar 20 km/h..Efter att han leverat ett svar (vad det än är) skulle jag säga ngt som "wow, tack, gud vad du KAN!!" I det stora hela spelar det inte så stor roll..

Ett annat tips är att svara..."hmmm..och..du säger 230, jag säger 240...ska vi kolla i boken?" Eller...okeeeeeeeej, ska vi säga 235???? Och FNISSA

Cyklingen, eller glassen, eller godiset eller vad det nu kan vara så har jag inget bättre tips än det jag skrev tidigare..det funkar utmärkt på våran kille. Din kille vill ha besked och inte tjafs..Kanske måste du och pappsen sätta er ned och gå igenom HUR ni vill bemöta honom i dessa situationer så att ni själva faktiskt är förberedda och inte hamnar i denna självutnämnda "låga nivå". Så gör vi här hemma..vi går i pakt hela familjen och förbereder oss..(bror, syster pappa och jag och syster har dessutom läst på om trotsåldern i BB)
Lycka till och rapportera gärna hur det går!

Myra · Inlägg av **Myra** » sön 16 jul 2006, 22:24

Tack Anneli! Precis vad jag var ute efter. Nej precis det spelar absolut ingen roll hur fort bilen går eller vad det nu handlar om men jag vill ändå att vi bemöter honom rätt och det var jättebra exempel på vad man kan svara.

Jo det var precis det vi kände jag o pappsen

att vi måste komma fram till hur vi ska bemöta hans frågeställningar på ett bättre sätt så vi undviker sånt här onödigt "tjafs" och när man själv har "kört fast" så ställer man bara en liten fråga på forumet och vips så har vi fått jättebra infallsvinklar. Rapport om hur det går utlovas.

/Myra

/LO · Inlägg av **/LO** » sön 16 jul 2006, 23:26

Hej
Du skriver i första inlägget att ni går i pakt genom att säga att ni förstår att harn tycker att det är tråkigt. Det hjälper honom tyvärr inte ett dugg, för ni begriper inte alls - tycker han.
Att gå i pakt innebär att du/ni sjävla också tycker att det är förtvivlat tråkigt att inte kunna cykla just nu.

När det gäller att ta i bruk så är han mogen att ha en (minst) egen upgift som är bara hans. Prata med honom och fråga om det är något särskillt som han skulle vilja göra som han blir bäst på och som behöver göras varje dag. Det behöver inte vara samma sak vecka ut och vecka in.

/LO