
Tack, Idun
Ja, man kan bli trög av värmen för mindre

Och kurandet är ett projekt som kräver sin kvinna/man
Ju äldre barn, desto större tonvikt vid ramsandet. Så öva

Läs på tills ögonen blöder (inte bara svettas

)

Lägg tillrätta, distinkt, med de tre greppen, i favoritställningen så gott det går (och du ska förmedla att det går VÄLDIGT gott). Lägg ut händerna över den positionen och håll ett par, tre sekunder. Tryck till, avslutningsvis, vnd dig bort mot dörren, se inte tillbaka, gå ut direkt och börja ramsa när du går. Du ska vara utanför rummet på första ramsan eller (om det är en salong

) senast i början på andra "versen". Ju längre bort du går desto högre ska den bli. Tystna efter fyra eller sex, alla i ett svep utan skuggan av frågetecken mellan raderna.
Jag utgår från att han ligger i spjälsäng

Och inte har börjat ägna sig åt sporten att klättra ur
Avvakta sedan. Gör andra ljud i huset, högt och glatt. Följ Lathunden. Läs på om SHN för större barn.

Den kraft som behövs för att solfjädra två-tre sekunder efter tillrättaläggning. Det är inte mycket. Krånglar han direkt och ska absolut upp till sittande/stående, gå med ramsan enligt ovan. Med tanken "Det där får du ta hand om själv, det kan du." Tillrättaläggandet och händerna och det avslutande trycket ska bara precis ge besked om vad som gäller - att ligga ner, precis så här sjönt, för att kunna sova så gott. Vill han inte stanna där får han härja bäst han vill, då ska du UT.

Vi vill inte förbjuda folk att reagera. Så länge han gapar och skriker för att han är arg, är han inte mottaglig för någon som helst "hjälp". Inga ingripanden alls, alltså. Inte förrän han verkligen ber om hjälp, och det hör du, om du lyssnar av ordentligt och inte har för bråttom (eller bråtom alls). Börjar han låta riktigt ledsen och olycklig, så att tretusen knivar skär i ditt modershjärta, går du in och lägger tillrätta - utan ord, utan tröst - och upprepar enligt ovan, och då kommer han också att ligga kvar. Men stå inte och vänta på det, utan ut direkt och så ramsan på det, gärna lite småhurtig och glad, så att han förtår att allting verkligen är i sin ordning och att ni håller koll på vargen (en brådskande uppgift

) och att han kan vara alldeles lugn.

Snart är ni där att han tystnar under själva ramsan, den som hör till beskedet (läggningen) och/eller den som hör till påminnelsen, som man ger utan att gå in alls (andra-tredje natten). Då drar man ihop den med bekräftelsen, dvs går bara ner och mjuknar i tonfallet. Inget konstigt med det. Bekräftelsen nu behöver du inte haka upp dig på. Ge honom den enligt Lathunden men redan under tredje-fjräde natten faller den bort som separat tilldelning

För då vet lilla barnet vad som gäller. Det står om saken i Sova hela natten.

Med punktsättande menas att man sätter punkt i tonfallet. Går ner. Sätter punkt, end of discussion, slutpratat

Alltså inget litet dinglande frågetecken kvar i luften ("Älskling, var det här bra? Kommer du att kunna sova nu? Gjorde jag rätt nu? ycker du om mig fortfarande eller vill du ha en annan mamma

" Typ

).

Det är framförallt Attityden som avgör. Man kan i princip säga vad som helst till en 14-månaders - SNÖRE MED KLISTER OCH KONSERV! - och lilla ungen lägger sig nöjt och anser sig ha fått tillfredsställande besked...

Om bara Attityden är den rätta. Läs Mammut Marias stickytråd om förhållningssättets betydelse

Ja, varje gång vid läggdags. Se Verktygslådan

Sedan är ju meningen att lilla barnet snart ska kunna somna om själv, och då får man inte störa med en ögonblicklig ramsa förrän man verkligen hör att den efterfrågas
