Falsettskrik så vi snart tappar fattningen ... hjä

[cajed]

Hej,

När Linnea var 10 mån skrev jag här om hennes skrik i en något enerverande men positiv anda då Linnea var solskenet själv. Nu har detta glada skrik dock gott överstyr och vi vet varken ut eller in längre. Skriken har gott över till att användas när saker inte passar lilla fröken längre och de skär genom märg. Jag har märkt att vi dessutom blir stressade av skriket för att det är just så högt och genomskärande och att vi ofta springer benen av oss för att tillfredsställe henne. Detta måste väl stoppas och stävjas? Vad göra?
Efter en riktigt dålig dag har jag ibland sådan huvudvärk att jag måste lägga mig, just pg.av ljudnivån på hennes skrik.

Hon är inte ledsen utan vet precis vad hon gör och trottsar som f.n men vi vill inte skrika tillbaka ej heller nypa i kinden (vilket jag en gång gjorde och gisses vilken blick jag fick ... som om jag hade förått henne eller något). Prata är för mesigt, gisses tösen är knappt 1år hon förstor inte tal utan handling men VAD för handling?? Skamvrå a la "nanny jouren"??

Tack.

[mammapamma]

Hejsan cajed!

Nu är det ett tag sedan jag hade så små barn men jag kan ju "spåna" lite..

Det verkar som om er vardag är ur led! Finns rutiner för : Äta, sova, jobba - social delaktighet, lek och vila? Jag tror nog det är där saken brister.
Så länge ni springer och passar upp vid varje skriv så fortsätter hon, NI MÅSTE TA KOMANDOT och hon förväntar sig att NI ska göra det.

Ni kan inte begära att hon, lilla vännen, ska visa vägen för er!
Det måste vara ni som styr!

Läs i Barnaboken.

Tänk och använd penna o papper, som Anna brukar rekomendera.
Gör ett schema och håll till det och ta den lilla i bruk!

Lycka till!!!

[mammapamma]

Glömde en sak!

Skamvrån tror ju inte jag så mycket på...

[annawahlgren]

Tack, mammapamma

Läs och lär, Cajed

Tilläggsvis kan jag bara säga att en liten ettåring knappast "trotsar som f-n". Hon tar sig fram skrikande för att det är så hon tror att man kommunicerar. Och ni svarar snällt på det och springer benen av er "för att tilfredsställa henne". Tillfredsställa henne ska ni göra ändå, förebyggande och verkligen inte för att hon skriker (se det goda svaret du fick).

Hon har fastnat i detta skrikande för att det är vad som fungerar, om man (hon) vill "prata" med er. Alltså måste ni sluta "svara" och bekräfta att det är så man "samtalar"

Skrikandet ska alltså ignoreras medan tystnaden, förnöjsamheten och det vanliga, lugna "pratet" ska uppmärksammas och bekräftas med nyfikenhet och glädje.

Blir det alldeles vansinnigt omöjligt så är det ingenting som säger att man inte kan stjälpa ungen i säng en stund som en annan hög tvätt, bara för att få vila öronen samtidigt som man tillåter barnet att skrika halsen ur sig - men man måste alltså inte ghöra på, är budskapet.

Så fort barnet sedan skrikit färdigt (och det går snabbt när ingen lyssnar) hämtar man den lilla och går iväg med henne på armen och behöver genast Viktig Hjälp med något. Och ser glad ut