I natt så skulle vi dock införa sova 11 timmar i egen säng, eget rum utan napp med ramsa och påbörjade därför en liten kur. Han har innan alltid sovit i vagnen och har sovit bra på nätterna men vaknat under vargtimmarna. Nu skulle han alltså sova mellan 20-07. Vi trodde det skulle bli mycket stoj kring nattningen utan nappen men till vår glädje tog det endast 20 min och det verkade som han lyssnade på ramsan direkt. Allt var frid och fröjd och killen sov ända fram till kl 06 då jag ramsade och han somnade om. vaknade igen kl 06.30, ramsa somna om... Sen vaknade han vid 06.50 och jag tänkte sturskt att han gott kunde vänta till 7.... VE OCH FASA, sonen skriker upp sig som ALDRIG förr och lät riktigt ledsen... hulkade och grät (inte skrek) Jag buffade, ramsade, buffade, ramsade men kunde inte riktigt trösta honom. KLockan 07.10 tog vi ett något förhastat beslut och tog upp honom när han var tyst efter att jag buffat (men fortfarande höll handen på honom) men han var forfarande ledsen... Pappan stormar in och tänder och tjoar varpå vår son skriker igen. (inte länge... men ändå...)
Efter en så framgångsrik natt var det riktigt trist med ett sådant slut och jag fruktar nu att jag förstört lite! Hur ska jag gå tillväga inatt tycker ni? Fortsätta som tänkt? (att ramsan ska ta över och bara buffa, lägga tillrätta i nödfall) Eller?
Åh... att man ska va så dum.
) att man förstört allt... Ibland är det svårt att tänka klart! 8) 
Gläd dig, beröm dig 