Nu har jag 2 fragor som jag behöver hjälp med.
1. Mammig
Jag vet inte om det tillhör trotset eller om vi gör ngt fel. Ngt galet maste vi göra i alla fall.
Min 3-ariga tjej (som förövrigt är mitt i trotsen) har blivit otroligt mammig mitt i allt. Det började efter det att jag och barnen tillbringat en manad hos mormor och morfar i Sverige.
I vanliga fall är jag med barnen jämt, vi har var vanliga lunk här hemma med ”arbete” och ut i parken.
I Sverige passade jag pa att lämna barnen ofta med mina föräldrar
medan jag träffade gamla kompisar. Kanske har det bidragit med mammigheten??
I alla fall blir bara värre och värre. Det är bara mamma som gäller.
Jag brukar säga att jag inte kan just nu, eller att pappa kan hjälpa, eller att jag bara maste arbeta etc etc. Det funkar inte. Det tjatas och hon grater.
Hon kan ocksa sitta och vänta ut mig tills jag är färdig. Hjälp hur kommer vi ur den här cirkeln? Självklart hjälper jag henne när bara jag är där, men när pappa eller tex farmor är i närheten känns det jobbigt. Det gäller allt fran att torka rumpan till att sätta pa harspännen.
Jag tycker vi behandlar det här coolt, men nu är jag inte säker längre. Vad gör vi fel?
2. Mitt, mitt mitt…
Med andra barn funkar det nu ganska bra med att lana och fa tillbaka saker, även om hon inte kan det till 100% än. Värre är det med brorsan (när hon är pa det humöret)
och här växlar det fran att ge honom ALLT till att ta bort ALLT fran honom. Vi har kört med att om hon tar en sak fran brorsan maste hon ge honom ngt annat. Nu funkar ju inte det längre eftersom han 1.är äldre och 2. inte vill ha den trakiga klossen hon kommer dragandes med… Ska man ta till förvisning?
Sen babblar hon gärna pa om att allt är hennes, tex när vi är i parken da kan hon tex. säga ”gungan är min”, alla barnen är mina”, solen och molnen är mina etc” Jag svarar oftast ”jaha” men nu blir det oftare ”gungan tillhör alla barnen” osv.
Hjälp hjälp hjälp -
Tack
Tidigare, innan trotsen gick det jätte bra att svara sa som du svarar Vera. Men nu later det sa här : NEJ, det ÄR MIN om jag da säger att det är parkens sa blir det igen NEEEJ, det är MIIIIN och sa kan vi da halla pa i evigheter. Det blir lättare att säga jaha och prata om ngt annat. Jag vet inte om det är rätt men det blir i alla fall ingen maktkamp 
som är rätt viktiga.