VARFÖR SOMNAR HON INTE?!?! SKALL VI DRA NER PÅ MI

[Gäst]

Hej alla kloka,

Hanna (19 mån) sover som en pärla med ett undantag: insomnandet på kvällen! Allt som oftast tar det ca 40 min för henne att komma till ro och under den här tiden är det ömsom småprat, ömsom gnäll och en del ilsken gråt. Så här har det, men undantag för några kortare perioder, varit i 2-3 månader. SOVER HON MÅHÄNDA FÖR MYCKET?! (Det är vad pappan, och jag själv ibland, tror.) Schemat ser i dagsläget ut så här:

Sova natt 19.45-7.15
Middagslur 12.30-14.10

Totalt 13 h 10 min (bortsett från att det brukar ta ca 40 min att komma till ro på kvällen...)

Hanna somnar ALLTID fort på middagsluren och hon vaknar/väcks i stort sett alltid inom marginalkvart på morgonen. Hon är pigg ända fram till nattning och skrattet till godnattet (som vi är noga med) - ingen "tempodipp" på kvällen.

Skall tillägga att vi inte gör någonting på kvällen efter nattning mer än "ljud i huset". Mannen tycker, vid något enstaka tillfälle, synd om henne och går in och kollar läget (oroar sig för att hon slängt ur gosetigern ur sängen), men annars, som sagt, ingen åtgärd.

Ytterligare ett tillägg: drog ner på middagsluren, från 2 h till 1 h 40 min, för ca 2 veckor sedan, men effekten på kvällen har helt uteblivit!

VAD TROR NI?

Kram Pea

[annawahlgren]

Mannen tycker, vid något enstaka tillfälle, synd om henne och går in och kollar läget (oroar sig för att hon slängt ur gosetigern ur sängen), men annars, som sagt, ingen åtgärd.

Ack, tycker han/ni det minsta synd om henne, misstänker hon förstås ögonblickligen själv att det är synd om henne. VARGEN KOMMER OCH TAR MIG NÄR SOM HELST Mamma/pappa är inte med på det här! FARA HOTAR!

Typ

Så rannsaka era njurar. Bägge två Varför skulle det vara synd om henne Har hon det inte så bra som en liten människa kan ha Har hon inte fått allt hon behöver och mer till Är det inte bara den sköna, ljuvliga sömnen hon ska njuta nu och ska hon då inte få njuta den i fred, inför en ny nästa dag som blir lika rolig och trevlig och god som den som var

Nu har hon "fastnat" litegrann i ett trist mönster och jag kan väl skamligen säga att det inte precis är hon själv som försatt sig i det Små barn gör som vi lär dem.

Så det är du och ni som måste bryta det mönstret, och det gör ni verkligen inte genom att tycka synd om henne och/eller släppa in orosvargar. Hon är en stor flicka nu Mer förtroende för barnet, alltså, och större respekt för hennes förmåga som är enorm

Häng inte kvar, spring inte in, kolla inte läget (förrän möjligen när hon har sovit i tio minuter - inte tjugo), spendera högst två minuter på själva nattningen och gör glada rejäla andra ljud - det kan vara hög glad musik (utan sång/ord) eller buller och bång i huset, men dessa ljud ska inte vara försiktiga och naturligtvis inte ha med henne att göra.

Om och när ni tycker att nu har NI fått nog, kan hon få en ramsa x4 som verkligen sätter punkt. Den ska då alltså inte komma av att ni tycker synd om henne eller oroar er utan för att NI vill ha lugn och ro på kvällarna - vilket hon då faktiskt anammar som en bra idé för henne själv också

13,5 tim/dygn är lagom. 1 tim 40 min är ett lite konstigt sömnpass - föreslår 1,5 tim i stället Då kan du/ni också lägga henne en halvtimme tidigare på kvällen, så hon får sina 12 tim natt. DET kan påverka hela paketet positivt

Och glöm inte att det viktigaste inte är att sover varje minut hon "ska". Det viktiga är att hon har förutsättningarna.

Så ge henne dem - glada, enkla och självklara

[annawahlgren]

Förlåt Läste sömnpassen fel

2 tim middagssömn eller 2,5 är s k naturliga sömnrytmspass (och som sagt 1,5).

Natt kan vara 11 tim, 11,5 eller 12, vilket man tycker.

[Gäst]

Ja du Anna,

tror att ditt svar var mitt i prick... Men jag, eller snarare mannen, har ändå en fråga: HUR vet vi att hon inte (också) sover för mycket? (eller snarare ligger för mycket i sängen, sover gör hon ju inte...). Vet att du skriver att barnet behöver ca 13,5 h under hela andra levnadsåret, men sedan då?! Inte minskar väl sömnbehovet så där "poff" vid 2 år? Utan det sker väl en gradvis minskning? Kan det vara så att Hanna påbörjat den? Hur ser man när det sker?

/Pea

[Gäst]

Puh,

vilken jobbig kväll. Hade, tyckte jag själv åtminstone, mer attityd än vanligt: "här skall det sovas, vad skönt för lilla dig ". Redan i dörren till sovrummet började hon gråta . Brukar busa lite i sängen (tittut med täcket några gånger), men det fick jag inte alls till i kväll. Bara gråt och tandgnisslan . Ut med en glad ramsa. Efter någon minut tystnar hon - för att samla kraft? Ett par minuter är det tyst och sedan drar mistluren igång . Inte konstant gråt, men något eller några "öhöh, vad jag är arg" i minuten. Efter en kvart sätter jag på klassisk musik. Har aldrig gjort det förut och hon tystnar direkt! Vilken grej ! Tyst ca 10 minuter och sedan kör hon igång på samma tema igen . Får en glad ramsa som bara dämpar tillfälligt (om ens alls). Femtio minuter efter nattning tystnar hon äntligen! Så här kan vi inte ha det Mina kvällar går åt till att ostrukturerat göra ljud i huset och tänka "somna då, somna då, somna då för f...n!"

/Frustrerad Pea

[annawahlgren]

Mina kvällar går åt till att ostrukturerat göra ljud i huset och tänka "somna då, somna då, somna då för f...n!"

Precis, där sa du det själv Hur kul är det för lilla barnet att ligga där med DEN pressen över sig En varg som heter duga, skulle jag påstå

Har du alldeles missat att det viktiga inte är att hon sover varje minut hon "ska", utan att det viktigaste är att hon har förutsättningarna

Så ge henne dem, och låt sedan ungen vara i fred för f...n

[Gäst]

Straffspark. Och klart att du skjuter in den !

Men ärligt talat - HUR vet hon vad jag tänker när jag är i ett annat rum!? Börjar känna lite samma känslor som när jag hade svårt att bli gravid: alla käcka tips om att "bara du slappnar av så blir du gravid". "Bara jag slappnar av så somnar ungen." Det tog två år att bli gravid...

/Pea

[Spyro]

Allt vi säger och allt vi gör påverkar de små. Ifall man säger "nej" men menar "ja", så märker de det. Ifall vi egentligen tycker synd om barnet men säger att de ska sova så gott så märker de det också - det gör till och med min son på sex månader!

Varför? Tja, hur kan en vuxen människa känna på sig om det är dålig stämning i ett rum som man nyss kom in i? Hur kan djur veta vilka människor som hatar djur, och sedan stryka sig EXTRA mycket mot dessa människor?

Antar att det har att göra med något slags uråldrig tankeläsning. Jag menar, hur gjorde man annars innan telefonen uppfanns?

Det är därför man ska sätta sig framför datorn och lyssna på klassisk musik när man har lagt barnet att sova. Och fundera på något helt annat - varför är himlen blå, exempelvis?

[annawahlgren]