Halloj allihopa!
Mina förväntniningar växte rejält igår när jag äntligen började känna att något var på gång. Det tryckte på neråt och jag hade molande "mensvärk" hela dagen. Tyvärr vaknade jag imorse och var jätteförkyld så nu känns det jättetrist! Har feber och vill helst bara sova, så jag hoppas verkligen att ingenting händer nu.
Ska krypa ner i sängen igen nu, hoppas ni andra har större lycka med bebisfödandet.
Kram!
samandragningar i 12 timmar
-
elin sofia
- Inlägg: 180
- Blev medlem: fre 01 jul 2005, 08:52
- Ort: Uppsala
Usch, inte kul, elin sofia. Hoppas-hoppas att det går över fort. Faktiskt vaknade jag för några dagar sedan med lite halsont och kände mig risig. Frös och svettades om vartannat. Försökte intala mig att kroppen skulle vänta att föda tills jag var piggare. Vilade mkt under förmiddagen och efter lunch. Och faktiskt så mådde jag bättre redan samma eftermiddag som tur var. Håller tummarna för dig!
Och så får vi hoppas att T.P:s bebis lyssnar på sin mamma som bestämt nedkomst idag
Nu måste det ju liksom hända nåt bland alla magar! 
Själv kan jag bara bidra med ytterligare en morgon av ännu större förväntan då molvärken friskade i ganska bra mellan kl 05.30 och 07.30. Nu är det åter stiltje här...
Det känns nästan som ens bästa chans att komma loss med födandet vore att inte alls gå upp på morgonen. Folk brukar ju rekommendera fönsterputsning, trappgång och annat fysiskt ansträngande, men det kanske snarare är så att ju mer man vilar desto mer energi får kroppen över till att köra igång värkarbetet
Fast å andra sidan lär det vara bebisen och dess lungor som bestämmer när det är dags
Och så får vi hoppas att T.P:s bebis lyssnar på sin mamma som bestämt nedkomst idag
Nu måste det ju liksom hända nåt bland alla magar! Själv kan jag bara bidra med ytterligare en morgon av ännu större förväntan då molvärken friskade i ganska bra mellan kl 05.30 och 07.30. Nu är det åter stiltje här...
Det känns nästan som ens bästa chans att komma loss med födandet vore att inte alls gå upp på morgonen. Folk brukar ju rekommendera fönsterputsning, trappgång och annat fysiskt ansträngande, men det kanske snarare är så att ju mer man vilar desto mer energi får kroppen över till att köra igång värkarbetet
Fast å andra sidan lär det vara bebisen och dess lungor som bestämmer när det är dags Mamma till två ljuvliga tjejer: Tuva (född 26 juli -04) och Myra (född 10 juli -06)
(standardmodellade från tre veckors ålder resp från start)
(standardmodellade från tre veckors ålder resp från start)
Vad spännande det är att följa detta, men nu har det inte skrivits nåt här på två dagar. Föder ni allihop nu kanske??
Jag är ju lite anhänger av magläge så tidigt som möjligt, och är jätteledsen för att jag inte själv fick uppleva bebisen ta sig till bröstet för första gång för egen maskin. Jag visste inte om att dom kunde det då jag födde. Men om någon av er vill försöka, och sen berätta om det, det ville jag tycke var jättespännande att höra om!
Eskimomödrar gör så, barnmorskan lägger det nyfödda barnet på mage på mammans mage och så väntar man, medan bebisen själv tar sig (krypande!) til mammans bröst. Dem jag har lyckats övertala till att försöka detta, har varit från sig av glädje efteråt, därför att det har varit en så stor upplevning.
Jag undrar lite på hur lång tid bebisen brukar på denna sträckning, men de nyblivna mammorna har inte varit tidsnärvaronde nog till att kunna svara på det...
Iallafall, lycka till, era lyckans ostar. Jag skulle önske det var mig...
Kram, Hege
Jag är ju lite anhänger av magläge så tidigt som möjligt, och är jätteledsen för att jag inte själv fick uppleva bebisen ta sig till bröstet för första gång för egen maskin. Jag visste inte om att dom kunde det då jag födde. Men om någon av er vill försöka, och sen berätta om det, det ville jag tycke var jättespännande att höra om!
Eskimomödrar gör så, barnmorskan lägger det nyfödda barnet på mage på mammans mage och så väntar man, medan bebisen själv tar sig (krypande!) til mammans bröst. Dem jag har lyckats övertala till att försöka detta, har varit från sig av glädje efteråt, därför att det har varit en så stor upplevning.
Jag undrar lite på hur lång tid bebisen brukar på denna sträckning, men de nyblivna mammorna har inte varit tidsnärvaronde nog till att kunna svara på det...
Iallafall, lycka till, era lyckans ostar. Jag skulle önske det var mig...
Kram, Hege
hej hege..då min dotter föddes låg jag och väntade på att hon skulle ta sej till bröstet själv (visste ej att man inte lät dom "fixa" det själva) Såg hur hon jobbade sej ditåt...Och rätt som det är kommer barnmorskan fram och lyfter min dotter till bröstet och"trycker till" Jag hann inte ens öppna munnen och säga ifrån 
Kommer denna gången säga till så fort bebis ligger på magen att låta oss vara..rapporterar gärna sen
I övrigt vill jag bara berätta att det satte igång inatt med starka samandragningar/värkar...höll i sej en halvtimma fr 02.00 sen försvann dom och vill bara säga att det gick att andas "bort" dom
kram på er..
Kommer denna gången säga till så fort bebis ligger på magen att låta oss vara..rapporterar gärna sen
I övrigt vill jag bara berätta att det satte igång inatt med starka samandragningar/värkar...höll i sej en halvtimma fr 02.00 sen försvann dom
och vill bara säga att det gick att andas "bort" dom kram på er..
barn födda 04/06/08
Stå på dig denna gång, och berätta gärna efteråt! 
