De reparerar bron som halva Volvo och övriga industrier tar sig hem över. Och en bil hade fått stopp i en av de två kvarvarande filerna. Så på 30 minuter tog vi oss 10 meter - nej, jag skämtar inte
. Vad gör man när sovtiden närmar sig? Och kvällsmat-tiden? Och man är ensam i bilen med båda ungarna bak? Jo, man kliver ur bilen (som ändå står stilla... 
) och hämtar filt och ryggsäck ur bagagen. Och så skärmar man av lillen, som får ta sig en tupplur på plats - inget konstigt med det tycker han 
.Men när mattiden infaller och vi har tagit oss kanske 200 meter till? Jo, då knyter man på lillen haklappen, och ger storasyster en handduk att lägga i knät. Sedan räcker man storasyster en matburk och sked - hon kan ju själv (brukar säga "Mata stora tjejen INTE!" när jag råkar hysta in en sked av bara farten...). Och så sitter man i framsätet och matar lillen efter bästa förmåga med hjälp av backspegeln som vi har i baksätet. Och kör en meter eller två emellanåt
.Kisspaus? Inga problem, tre bilar och en lastbil hann förbi under tiden vi parkerade, lossade bilstolsbälten, tog av kläder, kissade och så samma sak fast tvärtom. Tur bara att det råkade bli där det faktiskt går att stanna utan att blockera det enda körfältet som finns fram till bron...
Båda ungarna får i sig maten, ingen skriker och gnäller - sjunger däremot 8) - och vi sitter glatt kvar i bilkön. Så kommer vi hem med tio minuter till läggdags. Pappa som cyklade samma väg har ju givetvis varit hemma LÄNGE, så han har förberett välling. Snabb kvällstvätt, i med välling, borsta tänderna och i säng!
Jag blir så otroligt imponerad av hur bra det funkar med tider och Attityd, så jag vet nästan inte var jag ska ta vägen
/Marie
