Tack Anna

[lill]

Kära fr. Anna Wahlgren, ville bara säga tack för din bok och alla dina strålande visdomsord och tips. Har använt mig av mycket under min dotters första tre år men ville verkligen ta tillfället i akt att tacka dig för Rollspel! Har ju läst om det in din bok och tänkt att det låter ju bra, kanske ska pröva det någon gång.. men aldrig hade jag tänkt att jag skulle se såna resultat om jag bara följde ”leken” till punkt och pricka..

Min dotter som då var knappt under tre år gammal, blev jättemammig efter en familjeresa till Mexiko. Vi åkte hela familjen, farmor och farfar med, och vara bara borta en helg. Hade jätteskönt.. När vi kom hem var det dags för min barnvakt att komma som vanligt, hon kommer tre timmar ett par gånger i veckan. I vanliga fall nästan sparkar min tjej ut mig ur huset, tycker jättemycket om sin barnvakt. Men.. den här gången var situationen en helt annan. Hon grät så fort barnvakten ringde på dörren, stora jätteledsna tårar, som fortsatte tills hon hängde på mig medan jag försökte ta mig genom dörren.. Det var hemskt, och det blev inte bättre. Ett par veckor förflöt, och barnvakten började visa spår av stress.

Till slut blev jag så trött på hela situationen att jag beslöt att genomföra ett helt teaterrollspel a la dig, Anna, även fast jag måste erkänna att jag tyckte att hon var för liten..

Så jag gick igenom hela förloppet, låtsades vara min dotter, dörren ringer och det är barnvakten, då öppnar man och säger hej, hur mår du!.. etc, etc, sen säger man hej då mamma och mamma åker och rider totto, man stannar hemma och leker, sen kommer mamma hem igen, man säger hej mamma, var det roligt att rida totto? Och så säger man hej då till barnvakten. Och man gråter inte, nej då. (Kanske inte skulle säga det sista..)

Alla detaljer verkligen med, och alla glada ansiktsuttryck. När jag såg läppen börja darra under rollspelet körde jag hänsynslöst på, blev till och med ännu tuffare och gladare, så här är det, mamma åker, det är inget man kan göra åt det, däremot kan man ha roligt under tiden.

Körde detta flera gånger, och mirakel, när barnvakten ringde på dörren kom tårarna men hon mycket snabbt tog sig samman och började nästan maniskt skratta och leka med barnvakten, mycket som jag hade gjort i mitt rollspel. Så kom hon smygande till mig när jag höll på att byta om och sa mamma, jag gråter inte, jag säger bara hej då. Och mitt mammahjärta grät lite istället, min stora lilla tjej som bara behövde få händelseförloppet förklarat för sig igen. Det var nästan som om hon vuxit så mycket på vår resa att hon glömt hur det var man gjorde när man stannar hemma med barnvakten..

Och vi har inte haft några problem sen dess, ibland kör vi en liten påminnelse, men det vi fixade tillsammans sitter kvar än. Hon går på förskola ett par timmar två gånger i veckan nu i juni, och vet precis hur man gör när man säger hej då, och att man inte behöver gråta och att mamma kommer tillbaka och hämtar.

Ville verkligen tacka för alla kloka tankar du har präntat ner, och att det har betytt mycket för mig och min tjej. Och hon var uppenbarligen inte för liten för rollspel.. det var bara mamma som behövde lära sig.

[annawahlgren]

Kära rara du, vilken underbar berättelse TACK

Och innerligt tack för dina varma ord

Som din lilla stora flicka växte, så växer jag