Det känns som att det här kommer att bli ett långt inlägg
Jag har en helt underbar(såklart) liten kille på 2,5 år och en lika underbar flicka på snart 7 månader.
Jag känner att jag håller på att bli en mamma jag absolut inte vill vara.
Jag skulle kunna förklara i evigheter varför det har blivit så här men det spelar ju ingen roll, det viktiga är att det blir bättre.
Största problemet är att storebror slår lillasyster. detta ständiga problem gör att det inte längre är roligt att gå hemma med mina älskade ungar!
Jag som har planerat långt framöver för att barnen ska få vara hemma med mig till lillasyster fyllt 3.
jag har tidigare tagit upp detta här på forumet och det går periodvis bättre och sen går det sämre igen.
Vi har sedan hon föddes tagit lilla handen ,klappat i stället, och sagt man slåss inte man klappar fint.
Han har slutat att bara gå fram och slå till utan vidare fast nu har han börjat med att "råka" slå henne. Genom att exempelvis trilla på henne med flit, kasta grejer mot henne, krama henne stenhårt, springa förbi henne och knuffa till henne i förbi farten osv. Det är mycket tydligt att det är avsiktligt.
Det senaste är att putta omkull henne och sedan skriker han själv:
Så gör man inte! man klappar fint" för att sedan försöka hoppa lite på henne med.
Uppenbarligen har jag även sagt: Men Liam vad är det för dumheter?! Man klappar ju! För det sa han idag efter att ha slagit till henne.
Allt detta bottnar säkert i att det är väldigt upp och ner för hela vår familj just nu. vi har sålt vårt hus och köpt ett annat med stort renoveringsbehov. Barnens pappa jobbar dessutom på annan ort mån-tors och när han väl är hemma så är han borta i nya huset och renoverar. Jag och barnen åker mellan husen som små tokar hela dagarna med kartonger och mat till alla "gubbar"annat.
Inte alls bra för barnen inser jag ju, men vad ska jag göra? Det är en månad kvar på detta dubbelboende. Liams beteende har blivit värre under denna period vilket jag absolut förstår.
Men tack gode gud för AW! Tack vare henne har jag hållt benhårt på mat och sovtider trots detta kaos, och jag skulle kunna ställa klockan efter barnen
. helt otroligt vad det funkar bra! Jag kan lägga barnen att sova i princip överallt och det går utmärkt. inte ens Liam som har börjat ifrågasätta allt protesterar mot detta.Jag tror Liam dels är svartsjuk på lillasyster för när hon sover är han hur lugn som helst. så fort hon vaknar blir han trotsig och sätter sig på tvären.
Samlidigt tycker han så mycket om henne! han är även väldigt go mot henne mellan varven.
Så fort vi träffar någon så pekar han på Tuva och säger: Det är min lillasyster, jag är storebror!
(ursäkta att jag maler på men jag måste få ur mig det här
)Liam är och har alltid varit väldigt livlig. Överaktiv får vi höra ibland. Han är och väldigt tidig med allt. Därför tror folk att han är äldre än han är och förväntar sig att han ska förstå mer.
Han pratar otroligt bra och jag har fått höra att "det kan inte vara bra för hans hjärna att lära så snabbt" !
Nähä och vad ska jag göra åt det? Sluta svara på alla hans miljoner frågor?
Nejtack!
(hade ingen aning om att man kan ställa så många "varför det?" frågor på en timme som liam kan!
.Klumpiga människor kan ibland fråga oss inför liam " hur orkar ni? " eller " ja med honom har att göra" eller "är det någonsin tyst hemma hos er" osv. Han tar ju in allt de säger. givetvis försvarar jag honom med näbbar och klor.
Det värsta är att även jag är superstressad jämt nu och jag har kommit på mig själv med att skrika/bli arg flera ggr nu när han slår sin syster(läs försöker slå. jag är oftast där och ingriper). det var INTE en sån mamma jag ville bli. och det löser ju inget, snarare tvärtom.
Vad ska jag göra? Jag kan ju inte få ett slut på detta
Är han för stor för "klappa fint" metoden? ska jag göra annorlunda?
Har märkt att han har detta som ett "vapen" mot mig nu. Får han inte som han vill så går det ut över lillasyster. Han har hittat mammas svagaste länk.
Låter kanske dumt, hoppas ni förstår vad jag menar.
Igår när Tuva sov i vagnen slog han henne med en pinne strax under ögat. det kunde gått väldigt illa. jag var inte beredd eftersom han inte brytt sig om henne när hon sover tidigare. Senare samma dag var vi på akuten med liam eftersom han fick en allergisk reaktion i ögat. Så fort doktorn kommer in säger liam :"Jag slåss Tuva idag med en pinne". Detta hade vi inte pratat om sedan det hände flera timmar tidigare och ändå vad det detta han tänkte på i stundens allvar där hos doktorn. Så det bevisar väl att han tänker på det och förstår att det är fel.
Jaa... är det någon som orkat läsa ända hit
I så fall Tack! det känns redan bättre nu när jag skrivit mer allt.
