Nää det går inte

[Vårbebis]

Jag har nu försökt med jakob 2 månader att hålla standarsmodellen. Men fastän han verkligen inte vill ta bröstet mer så funkar inte "umgängesbiten" alls. Han är ändå så missnöjd bara
Och att han ska somna själv efter detta matpasset är bara att glömma...han skriker direkt han läggs ned.

Uss....ibland känner man sig så misslyckad....

[Vårbebis]

han går inte att underhåla och underhålla sig själv existerar inte.
just nu går jagrnt...runt runt med honom på armen, stannar jag skriker han direkt, att sätta sig ned är det inte tal om. han vill inte äta mer heller....jag vet inte hur länge jag orkar

blir så avundsjuk på dom med 2 månaders som roar sig själva.

nu måste jag kliva upp innan han tappar rösten

[Nette]

Hejsan!

Vill bara först säga att det kan vara bra att fortsätta under samma tråd man startat när det handlar om samma grej. Det är lättare att följa med.

Vad jag förstår så har du inte ännu fått Barnaboken. Läs den noggrannt sedan men det som jag tror att du behöver allra mest är det som här på forumet talas mycket om: Attityden ! Som det står i boken så " ju säkrare attityd av självklarhet du kan inta, desto större blir barnets lugn". Känner han att du är osäker så blir han orolig och gråter.

Han skriker säkert så mycket också för att han sover allt för lite och är övertrött. Du skrev att han inte vill sova i vagnen men det gör han nog. Du måste bara lägga honom utan att själv tveka på saken. Gråter han ändå så lugnar du honom med vagningen. Han sover väl på mage?

Du ska inte tycka att du är misslyckad. Du behöver helt enkelt stöd och goda råd. Här på forumet får man det. Jag kände mig själv riktigt misslyckad när dottern vår var i samma ålder som din Jakob men med massa stöd o goda råd här från forumet så går det vädigt bra nu o de dystra dagarna känns väldigt långt borta.

Så odla attityden o jaga bort alla vargar så ska du se att lillen sover så gott och orkar vara på gott humör.

[Vårbebis]

jag ska ta samma tråd nästa gång.

ska han sova på mage i vagnen? han som hatar att ligga på mage.

kram

[Nette]

Ja magläge och andningsalarm är det som AW rekommenderar. Jag tror inte Jakob hatar att ligga på mage, han är helt enkelt inte van med det. Om du lägger honom på mage för att sova så gör det med attityden att det är så här man sover. Absolut inte tänka att han hatar det här o kommer aldrig att somna. Säkert kommer han att ställa frågor (=skrika) men då måste du svara honom i handling, dvs vagna honom i ro. De flesta barn vill faktiskt sova på mage när de väl vant sig.

Hoppas du snart får boken. Där får du saker o ting förklarat o motiverat bättre än vad jag nu kort kan skriva här.

Skriv o berätta hur det går. Vi vill gärna hjälpa dig.

[Åsa R]

Styrkekramar kommer här Jag var i ungefär samma situation som du när min son var liten - han hade väldigt svårt att komma till ro och somna och skrek mycket. Känner precis igen scenen du beskriver från mammagruppen! Som övriga svarat - läs på i Barnaboken så att du själv känner dig säker och trygg på vad du gör, hur och varför. Det blir lättare när du har standardmodellen och verktyg som vagning/buffning för att hjälpa den lilla att komma i ro och somna helt klar för dig. Men vill ge några stödord på vägen innan du hunnit läsa boken:
Se hans skrik som "frågor" - inte missnöje. "Mamma, är det verkligen ok att ligga här på filten? Du svarar i handling genom att låta honom ligga där en stund och genom att prata med lugn och trygg/peppande röst (inte tröstande utan lugnande - stor skillnad!). Så länge du pratar med honom och visar att du finns där så överger du honom inte!
Jag brukar sysselsätta mig med något konkret - typ bestämma att nu ska han/hon ligga bredvid mig tills jag plockat ur diskmaskinen. Tro't eller ej, men en dag kommer miraklet inträffa att skriket mattas och en nöjd bebis tittar på dig - eller att skriket du väntar dig inte kommer.
Tänk på att du ska lära honom något nytt - jämför med hur lång tid det tar för sig själv att lära dig ett nytt beteende! Du behöver ha både tålamod och uthållighet...det kommer inte att vara som att trycka på en knapp - framför allt inte om du har ett starkt barn som ställer många frågor.
Kanske totalt självklart, men tänk också på hur du lägger ned honom. För mig hjälper det att hålla ansiktet nära och mysa/prata lugnande nära örat en kort stund i samband med att jag lägger ned henne.

Det blir enklare på bara några veckor, dels om du inför standardmodellen fullt ut med verktyg, dels för att bebisen blir äldre. Det är stor skillnad på 8 och 10-12 veckor! Min tjej är 11 veckor nu och har både börjat resa sig på armbågarna och kan mer medvetet slå efter leksaker. Då blir det ju också roligare att underhålla sig själv såklart. Nu är hon faktiskt som nöjdast när hon ligger på mage på diskbänken när vi lagar mat/diskar. Så var det inte för bara två veckor sedan!

Kan tillägga att när vi träffades för mammagrupp när bebisarna var 5 månader var det de andra mammorna som var avundsjuka på mig. Jag fick sova hela nätterna och min kille somnade på dagarna bara jag lade honom i sängen - utan att behöva bröstet eller några långdragna sövningsmetoder.

[/LO]

Hej igen
Du frågar alldeles för mycket efter hans bekräftelse. Hans skrik är frågor till dig, som han behöver svar på. Om du ändrar dig varje gång han skriker, så förstår han ingenting.
Din viktigaste roll är att ge för honom nöjaktiga svar.

Känn i magen att du vet att du gör rätt, utan att ifrågasätta. Fullfölj det du hade tänkt att göra utan att ändra dig för att han skriker. Han frågar om du vet vad du gör och i handling måste du förmedla att du gör det.

Jag vill inte vara hård mot dig utan bara få dig att förstå.

/LO

[annawahlgren]

Kära rara - ska be dig att INTE starta ny tråd kring ett och samma lilla barn och samma problem - det blir så mycket lättare för oss som vill svara om vi får bakgrunden lite, samtidigt

Du låter så missmodig - "jag vet inte hur länge jag orkar". Vad har du för alternativ Om du faktiskt inte orkar, vem kan ta över, vem kan införa Standardmodellen och ta typ tre dygn Du kunde mjölka ur och i övrigt inte vara med överhuvudtaget, förrän allting rättat till sig och du kunde komma tillbaka och skörda frukterna.

Det går inte så här, säger du själv och säger jag

Små barn ska njutas, och njuta själva. Det är det som är meningen. Ingenting annat är egentligen försvarbart.

Kanske kan de båda kapitlen om "De psykiska välbefinnandet! i Barnaboken inspirera dig och hjälpa till att dra dig ur din trötta maktlöshet Särskilt det andra av dem, där jag verkligen talar ur egen erfarenhet. Som inte var så rolig. Det allra största misstaget jag gjorde var att envisas med att sköta barnet själv, fastän jag egentligen inte ville. Jag insåg inte att jag faktiskt inte var rätt person. Just då. Just där.

Jag insåg inte att det sannerligen inte var rätt mot barnet att inte ta ledningen i glädje och nyfikenhet. Åtminstone

[Gäst]

Vårbebis!
Hur går det för er?
hej från Åsa B

[susanneethel]

http://www.annawahlgren.com/kronikor/feb_2005_mage.htm

Hej Vårbebis!
Tänkte bara länka till den här krönikan, den handlar om varför barnet ska ligga på mage. Den fick iallafall mig att vända på min son när han var nyfödd.