Gossen sötsaken tycker alltså att blomjord är det mest spännande som finns. Så utomhus har han en egen blomkruka, med egen jord, i vilken han kan gräva i av hjärtans lust.
Denna morgon har följande utspelats här hemma:
vi har tagit den sedvanliga turen om palmen (den stora), och skyfflat ut lite blomjord, samt städat upp detta, med gemensamma krafter.
Efter den utflykten tyckte jag, att det kunde passa sig att sitta ute med den egna krukan en stund. Alldeles riktigt. Vi sitter ute, och gossen gräver i sin kruka. Så kommer jag på vad klockan är. Går in för att sätta lite gröt på kokning. Ser gossen från köksfönstret. Alldeles bredvid är han, inne är jag väl en minut. Medan gröten puttrar går jag ut igen. Gossen har under tiden kommit på att det finns mera jord i den stora rabatten. Så han har, under tiden som jag förflyttat mig från fönstret och ut, krälat till rabbaten, och ligger nu där och gräver, med en lycklig min. 
Men nu är ju gröten klar. Så vi vinkar hej då till blommorna och rabbaten. Jag låter dörren ut stå på glänt, det är så varmt...
#-o Grötproceduren tar sina modiga 20-minuter. Efter att han fått potta sig sätter jag honom i vardagsrummet bredvid leksakslådan. Går tillbaka till köket för att göra en macka till hungriga mig också. Mitt i mackgörandet reagerar jag på hur tyst det är...
Jag hör inget från leksakslådan. Inget plockande, inget tjoande. Hmm-mm... Så jag tar de fem stegen som krävs för att ta mig till vardagsrummet. Vaddå tomt?
Huu-ugo..? Inte i biblioteket heller? Huu-ugo..? Då hör jag utedörren som slår. Djäklar! Jag hade ju lämnat den på glänt, ja. För en halvtimme sedan. Det hade jag glömt. Men inte han...
Så han hade alltså:
kommit ihåg den öppna dörren, den ser man inte från vardagsrummet smygit tyst som ett spöke bort till hallen, skjutit upp dörren tagit sig nerför våran enda trappa 
(låg, men..) och bort till rabbatten, där han nu låg, lyckligt omedveten om resten av omvärlden. Jag fick ett brett leende.
Ska han bli botaniker, eller vad?
och håller sig till sitt värv men i många fall hissas ju varningsflaggan då det blir sådär...tyst 
.. och oroväckande fridfullt 8)