En morgon, kl halv sex närmare bestämt, kommer E in i mitt sovrum och säger att han inte kan sova. Eftersom det är så tidigt säger jag åt honom att vi kan sova mer, "det är fortfarande natt". Efter en stunds överläggande kommer vi fram till att han ska få sova i min säng om han lovar att han verkligen försöker sova. I vanliga fall sover han i sin säng och jag i min, punkt slut. Han kämpar och jätteduktig. Men det är svårt! Han är så tyst och stilla som en fyraåring förmår. Sen kommer det, efter ca 15 minuter. Han viskar något till mig, tyst som ett försiktigt andetag.
"Pappa min godaste pannkaka är mellanstor pannkaka... Pappa vilken är din godaste pannkaka?"
På något outgrundligt sätt lyckas jag hålla mig för skratt. Jag inser att frågor av det här delikata slaget måste tas på allvar.
- E, mina godaste pannkakor är de pannkakor vi gör tillsammans, du och jag.
Min godaste pannkak
Han har tur lille E, han får verkligen veta att han är viktig och behövs.-
elin sofia
- Inlägg: 180
- Blev medlem: fre 01 jul 2005, 08:52
- Ort: Uppsala
