Matproblem - 10 månader

[Sabina]

Hoppas att någon kan ge mig några tips angående min son Lucas måltider.

Vårt problem är att Lucas nästan alltid skriker och sätter in händerna i munnen när han ska äta, detta har pågått i flera månader redan. Det börjar redan när han ser maten. Efter en stund går det bra att äta, särskilt om jag ger honom något att titta på, en sked eller liknande. Han får också försöka äta själv, det går bra en del av måltiden och sen blir han jättearg och gallskriker. BVC gav mig rådet att låta honom äta själv, men det hjäper inte. Jag har försökt följa AWs råd att ge mat med ca 4 timmars mellanrum (jag ammar inte längre) och när jag väl har fått honom att börja äta går det ganska bra och han äter oftast upp allt, jag behöver inte truga. Det jag tycker är lite jobbigt är att han skriker så mycket när vi är borta, andra barn störs när de äter, och deras föräldrar också...

Är det någon som har liknande erfarenheter?

[annawahlgren]

Få tyst på skrikandet. "Hör" det inte. Se fruktansvärt glad ut och presentera måltiden som en jättetrevlig happening Bombardera honom med "mutor"; han ska inte bara ha en sked att titta på utan en massa intressanta saker inom räckhåll att gripa efter, frestas av och avsmaka: en sockerfri fullkornsskorpa, en balett ärtor, en intressant tomathalva, en drypande apelsinklyfta, en lång spännande sparrisorm, en vriden ostskiva, några hyvlade gurkskivor, små miniatyrsmörgåsbitar med smör/leverpastej/keso/rädisa/oliv...Vad som helst som du kan hitta på, och det ska finnas framför honom. Låt honom inte stirra på ett tomt bord först. Mata under tiden som han utforskar allt det trevliga Och le oförtrutet och hojta då och då GOTT, VA? KUL, VA? etc. Satsa på 3,5 tim från sista tuggan till första på nästa. När du själv äter så smaska vilt och njut så han hör det

Ge honom en liten matnjutarkur på det här sättet i två, tre dagar, så kan du gå bort med honom sedan utan att genera dig Jag tror han skriker till för att han har tråkigt, för att det går för långsamt som det är nu, och att hans skrik är frågor och/eller reaktioner på dina egna negativa förväntningar, som är lika självuppfyllande som de positiva är

Man ska inte underskatta mutans betydelse

[annawahlgren]

Få tyst på skrikandet. "Hör" det inte. Se fruktansvärt glad ut och presentera måltiden som en jättetrevlig happening Bombardera honom med "mutor"; han ska inte bara ha en sked att titta på utan en massa intressanta saker inom räckhåll att gripa efter, frestas av och avsmaka: en sockerfri fullkornsskorpa, en balett ärtor, en intressant tomathalva, en drypande apelsinklyfta, en lång spännande sparrisorm, en vriden ostskiva, några hyvlade gurkskivor, små miniatyrsmörgåsbitar med smör/leverpastej/keso/rädisa/oliv...Vad som helst som du kan hitta på, och det ska finnas framför honom. Låt honom inte stirra på ett tomt bord först. Mata under tiden som han utforskar allt det trevliga Och le oförtrutet och hojta då och då GOTT, VA? KUL, VA? etc. Satsa på 3,5 tim från sista tuggan till första på nästa. När du själv äter så smaska vilt och njut så han hör det

Ge honom en liten matnjutarkur på det här sättet i två, tre dagar, så kan du gå bort med honom sedan utan att genera dig Jag tror han skriker till för att han har tråkigt, för att det går för långsamt som det är nu, och att hans skrik är frågor och/eller reaktioner på dina egna negativa förväntningar, som är lika självuppfyllande som de positiva är

Man ska inte underskatta mutans betydelse

[Sabina]

Tack för alla tips! Jag gjorde som du sa i ett par dagar, han fick morotsstavar, oliver, gurka etc. Det tog väldigt lång tid att äta, men han var mycket gladare! Efter ett par dagar slutade jag med det och han skriker inte längre när han äter. Nu äter han ganska bra själv med sked, annars leker han med skedar eller tittar lite i någon tidning när han äter.

Tack än en gång för dina goda råd!