) tillåten...Var på fik idag med mormor och flickorna. Så mysigt.
Stora flickan ville ha en semla, så semlor blev det. Och semla blev det inte.
Min "försvann" helt radikalt till minstingen (16 månader). Vilken glädje, vilken njutning. Att se en sann livsnjutare gripa sig an en semla...det borde ha filmats. Hon tryckte ner ansiktet i grädden, sög långsamt på alla fingrar och bet på locket först - precis som storasyster. Hela fiket avstannade och delade denna lilla, om än stora, glädje. Det kan man kalla lycka i vardagen...
Nu vill jag, hrm, förtydliga att detta hör inte till rutinerna hemma...
Önskar alla en trevlig lördag kväll.
Susanne
När jag var liten bakade mormor semlor i lagom storlek - dvs. lite mindre än vanliga och sen fick vi semla varje tisdag ända till påskveckan. Funderar på att göra det samma här hemma i år! Små men naggande goda!