Änglar och auror..

[LivsMamma]

Visst kan man ha båda fötterna på jorden och inte vara flummig för att man tror på alla de här sakerna. För en sisådar 12-13 år sedan kom jag in på den här "andliga" banan... Men jag stötte bara på en massa människor som tyckte att de var så himla speciella och att de "andra" inte förstod och bla bla... Så jag tog avstånd. Men nu, för ca ett år sedan så mötte jag i stället människor som talade om samma saker men på ett otroligt naturligt sätt. Fick tipset att läsa "Den nionde insikten" av James Redfield. Inte en särksilt välskriven historia, faktiskt ganska dåligt skriven. Men det är budskapet som är vackert och mycket intressant. Ett trevligt tips till dem så har väckt ett intresse kring energier och annat "andligt". Och efter den boken kan det minsann bäras av till mycket annat intressant och spännande, och mycket, mycket naturligt! (Övernaturligt tror jag inte på!)

[Mamma S]

Jag tror att barn ar mkt kansligare for sadan har, de har inte "forstort" sin kanslighet av ar av yttre paverkan som vi vuxna. Jag tycker det ar sa bra att bejaka den sidan, och lyssna pa sina barn nar de ser nagot som vi itne ser. I min familj sa har det alltid varit en naturlig del av livet och vardagen. Inget stort eller konstigt eller flummigt. Pappa och Mamma gjorde meditation till en naturlig sak nar vi var sma, en slags barnmeditiation. Nyttigt, att sitta tyst fundera och ha tid att se allt runt omkring en som man inte ser nar man jaktar fram..

An har jag inte markt nagot sadant hos min son, men jag ar radd att jag inte ar uppmarksam, det har ar en bra trad, nu ska jag vara det.