Under resan upp till Stockholm fick han sin kvällsslurk i bilstolen och sen blev han lite sur för det är ju omöjligt att sova på mage i en bilstol. Han gav sig och somnade, väl framme hos farmor bar vi in honom och la honom i en färdigbäddad spjälsäng som farmor lånat av en granne. (lyxigt va
) Där sov han vidare med lilla handen om Ninna kanin. Vaknade på morgonen, hungrig och reda för nya äventyr. Under båtresan till Åland inföll långa middagsluren. Vi satt i en soffa och la Emil där, han bökade lite och sen somnade han och sov som en liten mätt gris. De ömma föräldrarna passade på att äta. Mums.
Väl på Åland fick han somna inne i Pappas stuga där vi roade oss med sällskapsspel kvällarna igenom. Sen bar vi den lilla och sängen till vår lilla stuga som ligger en liten bit därifrån. Emil bara sov, och så vaknade han upp i vår stuga och fick sin välling.
Dagslurarna tog han där han befann sig, vi fällde bara upp resesängen och satte in den i något lämpligt litet rum och så somnade han där. Eftersom vi inte hade något mörkläggningstyg så sov han i ljusa rum men det spelade honom ingen roll.
Farmors kommentar om den lille var: Vad han äter mycket
Ska han sova nu igen Oj, ska han äta nu igen Sova igen Men vad go och glad han är hela tiden, aldrig gnällig och pipig Hm, undrar varför
Moffa och hans fru hade aldrig träffat på ett så glatt och enkelt litet barn. Emil kunde med lätthet linda dem runt sina små lillfingrar.
Emil hann även med att åka rulltrappa, hiss, tunnelbana och buss. Spännande tyckte han som annars bor mitt i skogen och mest umgås med hundarna och tjocka släkten.
Vi for in till stan och träffade Anna W och andra AW-barn och föräldrar. Så härligt det var. När vi kom till Slussen så vände sig Emil om i vagnen, fick "sela om" så att han kunde ligga på mage och vips så somnade han. Har man sovtid så har man, inte ens massor av spännande människor och tunnelbanor kan stoppa det.
Efter träffen tog vi bussen till Pappan jobb på Kungsholmen. På bussen plingade det ofta att barnvagnar skulle av men inte kunde jag se några barnvagnar som gick av inte. Däremot var det flera damer som skrattade glatt och tittade på Emil i vagnen. Då upptäckte jag att det var HAN som satt och tryckte på knappen för AVSTIGANDE BARNVAGNAR 
Så kul han hade tryckte och skrattade för glatta livet. Jag lät honom hållas, vi kommer ju från landet och vet inte riktigt varför man inte skulle få trycka på skojiga knappar. Sammanfattningsvis kan man säga att det är urlätt att resa med små barn som kan sina rutiner. Missar man tiden så håller de själva reda på den och ser till att sova på sina tider. Man kan inte mer än älska och beundra de små livet. Tänkt så härliga de är och så njutbara
Kram Susan