)Det var så länge sedan jag skrev en rapport om din lilla 7 veckor gamla DVD-standardmodellfilmstjärna, som nu har blivit stora damen på 20 månader. Hon är en enda stor fröjd att vara med, och jag är väldigt glad över att jag inspirerats av dig vad gäller att skjuta på dagis och istället jobba hemifrån deltid i min gamla frilansfirma. Då kan jag ju njuta av dotterns sällskap desto mer.
Jobbar 2 timmar på morgonen när Tuva ensamleker och sedan 1,5 timme när hon sover middag. Däremellan arbetar vi tillsammans med sysslor i hemmet och ger oss ut på små vardagsäventyr för att upptäcka världen. En del folk i ens omgivning förstår inte hur det är möjligt att få ihop nästan en halvtid samtidigt som man tar hand om sitt barn på heltid. De tror automatiskt att jag enbart kan jobba på kvällar och helger, men då är det ganska kul att få säga: "Nädå, klockan 14 är jag färdig så att Tuva och jag kan vara ute på eftermiddagarna."
(I ärlighetens namn ska nämnas att jag just nu jobbar även en del kvällar och helger, men det beror på en arbetstopp som kräver mer än halvtids insats)Tack vare att jag valde att satsa på att köra eget igen, för att kunna vänta med dagis, har jag fått ett jättekul och utvecklande skrivuppdrag som annars inte hade blivit av, så vem sa att det måste vara en karriärmässig uppoffring att vara hemma med barn… ?!
Innerligt tack för att du visat vägen, Anna. Vill även passa på att säga att dina insikter om barn finns med mig och sambon i vårt föräldraskap varje dag. Vi känner oss väldigt samspelta och trygga i föräldrarollen, till stor del för att du i Barnaboken har satt ord på det vi bägge kände djupt inom oss som nyblivna föräldrar, men som vi utan dina insikter aldrig hade kunnat diskutera så konstruktivt med varandra och utveckla så positivt tillsammans.
Kram!
). Så jag känner mig lyckligt lottad! 
8) 
