IDag slog jag i huvet sådär ordentligt i ett vasst hörn, när jag hade Vera framför mig. Det gjorde ONT.
Jag kunde inte hejda tårarna.
Vera tittade bekymrat på mig och frågade:
"Är du lite ledsen"
Jag nickade och tittade på henne. Hon svarade så självklart och hur sött som helst. Då få du gå pappa, han kaamas.
Så det gjorde jag och allt blev bra. utom bulan som lär hänga i några dagar.
/LO
